fredag 15 mars 2024

Isande upplevelser

Vårvintersäsongen gör sig påmind genom att det börjar vandra förbi små grupper av strörenar. Det är individer som brutit sig ut från storflocken, troligen för att dom får vårkänslor lite tidigare än majoriteten. Därför börjar dom dra sig upp mot fjället, och tar, som vanligt, svängen förbi oss på Forsnäs Hemman. Renar har vandrat samma vägar i tusentals år, och hos oss innebär det att dom alltid går bakom vårt kokhus, vidare in på myren och där fortsätter upp mot nordväst. 💗
Nedan finns flera länkar från när dom passerat tidigare år. 
I år gjorde dom dock något ovanligt. Efter ett första pass bete bakom kokhuset, så gick den lilla flocken ner på Vojmåns is för att vila på maten. Troligen för att kunna ta det lugnt och ha god utsikt över ev. närmande rovdjur. Men ... reglerade vattendrag, som vårt älskade Vojmån, är väldigt opålitliga när det kommer till isen. I och med att storvattenkraftbolaget släpper på vatten precis som dom vill, så bräcks isarna, eller sjunker ihop och får sprickor. Och sen kan flödet ta nya vägar under isen, vilket gröper ur och förtunnar isarna på ständigt nya och inte alltid logiska ställen. Stor, STOR risk för olyckor. Och då vi har haft långvarigt blidväder så hade vi redan börjat se fläckar där isen "ruttnat" (som det kallas) och där är olyckorna överhängande. De senaste dagarna hade det varit något kallare med lite snö, så när renarna lade sig där syntes inga spår av de tunna fläckarna, men .... dom finns där ändå. Och under de år vi bott här har det hänt flera dödsolyckor, med både djur och människor på grund av dessa opålitliga isar.

De här renarna klarade sig dock, och gick upp och tog sig ytterligare en betes-måltid bakom kokhuset innan dom strövade vidare mot nordväst, över myren som alltid. 
Värre var det dagen efter renarnas besök. Då såg Husbonden en grupp skidåkare på exakt samma ställe, alldeles vid fläckarna av rutten is. Blodet isade sig i våra ådror och ... jag gjorde en akutinsats. Jag gick ut på förstutrappen och busvisslade och köuk* det högsta jag kunde. "OFF THE ICE", gastade jag "GET OFF THE ICE!". Vi har utländska turister i byn och vi antog att det var dom som gjorde något så ofantligt farlig som att åka på reglerade vattendrag. 

Tack och lov verkade dom fatta vad jag menade och ... hela gruppen gjorde en mycket snabb reträtt in mot åkanten. 

Jag hade skyhög puls efteråt och hade mardrömmar om vad som hade kunnat hända i ett par nätter efter detta. I och med att det är strömmande vatten så är det i princip en dödsdom att gå genom isen. Man blir direkt svept iväg under isen av strömmen och det finns ingen chans att ta sig upp igen. Och OBS! På strömmande, reglerade vattendrag är alltså isarna ALLTID farliga, under hela vintern, då det är helt omöjligt att förutsäga hur vattenregleringen omformar forsrännorna under vintern. 

Nu slapp vi dock det ödet den här gången. Och kanske lärde sig turisterna något också. 😅

*Att Köuk är samma uttryck som att kula. Men att köuk, vilket jag lärde mig av farmor, är inte att sjunga högt utan att använda diafragman på samma sätt för att ropa högt. Ett praktiskt sätt att kalla hem allt från lekande barn till getter, eller fråga om grannen vill komma över på kaffe. Upp till strax över 100 meter kan man köuk rätt detaljerade meddelanden, och om båda parter är överens om vad ljuden betyder kan man köuk upp till nästan 200 meter. 

....

Här tidigare inlägg om när vårvinterns strörenar passerar oss på vägen mot fjället:
https://www.youtube.com/watch?v=3b_AMOuf3Jg
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/05/renarna-passerar-forsnas-hemman-pa.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/rena-rama-potatissattningen.html

Här tidigare inlägg om när isen ruttnar:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/04/isen-ruttnar.html


torsdag 14 mars 2024

Ugnsstekt pumpa

Årets sista pumpa höll på att bli dålig för någon vecka sedan. Den sort vi odlar mest, Dongyan Röd, är en pumpa med tunt skal som inte håller att lagra alltför länge. Mitten av mars är ändå ganska bra, tycker jag. 

Här hur sorten ser ut när den delas. Just denna var tydligen rätt omogen vid slutskörd i oktober, när frosten höll på att tränga in i växthuset. Det ser man på att den inte hade några mogna fröer. Möjligen är det därför den också hållit så pass länge i lagring. Jag har noterat att de fullmogna pumporna, som ger gott om frö, inte håller längre än till in i januari. 
Tidigare på bloggen har jag gått igenom de rätter vi bara MÅSTE använda våra pumpor till. Se länkar längst ner i inlägget. Eftersom det är så svårt att odla pumpor i kallaste Lappland, så är det viktigt att vi bara använder dem till just de maträtter som vi uppskattar mest. 
Och ugnsstekt pumpa är en sån fantastiskt god rätt som jag rent av kan få sug efter. Här är alltså pumpan ett tillbehör, i det här fallet till revben av en Lappgetsbock. Revbenen tillagas tillsammans med, på samma plåt som pumpabitar, och potatis-strips.
OTROLIGT gott. 😋

Tidigare inlägg om de 4 viktigaste maträtterna vi gör med vår magra pumpaskörd:
Pumpapaj: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/11/pumpa-paj.html
Pumpasoppa: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/06/pumpasoppa-med-kroshka.html
Och nästan viktigast:
Pumpachutney: https://forsnashemman.blogspot.com/2024/01/pumpachutney.html

OM man har någon pumpa över efter det, så kan det vara värt att kolla in vårt recept på Pumpa/potatismos också: https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/pumpapotatis-mos.html




tisdag 12 mars 2024

Killingarna på vinteräventyr

Deras 5te levnadsdag får killingarna komma ut första gången. Då har dom blivit stadiga på benen och mor och barn har lärt sig att känna igen varandra på ljud och lukt. Och vid den ålder har också killingarna utvecklat nyfikenheten på sina omgivningar och sin flock och har lärt sig att "hitta hem".


För till skillnad från lamm, som alltid följer mammafåret (dom är följare), så är getter gömmare. Deras ungar (killingarna) följer alltså inte efter mammageten från födseln utan spenderar de första dagarna/veckan gömda, ofta i ett buskage, ett litet stycke från övriga flocken, och mamma Get går iväg till sina gömda dyrgripar med jämna mellanrum för att dia dom.

Här är alltså den mörka tjejen och den gråa gossen på sitt första utomhus-äventyr. Skymtar förbi gör även pappan, Lönnbergs Ansgar.

fredag 8 mars 2024

Tomatsåsens dag

Idag är det tydligen tomatsåsens dag och ... då tänkte jag passa på att skriva lite om just tomatsås. 
För mig som självhushållare är det en verkligen användbar produkt, som jag dessutom har lätt att göra själv, nu när jag väl har fått tillgång till stora växthus att odla mycket tomater i (sedan 5 år tillbaks), här uppe i kalla nord i Lappland. 

Jag har använt två sätt för att ha tomatsås tillgänglig året runt. Båda sätten börjar lika, man rengör och hackar tomater i lagom stora bitar. Jag gillar allt rätt enhetligt så jag hackar rätt smått så att man inte får stora skinnflagor i såsen. Vill man ha ren puré kan man använda mixer. Sen blandar jag i en matsked socker och en tesked salt för varje liter tomater och kokar ihop allt ganska rejält. Det koncentrerar smaken och sparar utrymme under lagringen. 

Sen kan man frysa de kokta tomaterna. Det gjorde jag förr. Ett tips jag då lärde mig av en odlarkompis, var att pressa ihop påsarna med tomatsås så att dom blir platta och lätta att stapla och tar liten plats i frysen.
I det här blogginlägget går det att läsa mer: 
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/09/tomatsas.html

De senaste åren har jag istället hällt upp den varma tomatsåsen på varma, rena burkar. Det skapar vakuum och gör att såsen håller sig väl under hela året. När jag gör detta häller jag också i någon matsked vinäger/ättika per liter tomat. Nu är tomater i och för sig tillräckligt syrliga för att hålla botulismbakterierna borta ändå, men för att vara extra helt säker så höjer jag alltså syrahalten lite genom att tillsätta vinäger/ättika. 

Dessa burkar är något av det mest uppskattade i vårt kallförråd och används flera gånger i veckan i vår matlagning.
En riktigt grundbult i vår självhushållning!

I den här artikeln (från när jag var månadens tomatvän) går det att läsa mer:
www.bondjantan.se/2024/02/18/manadens-tomatvan-annjessica-ericsson-sjalvhushallare-pa-forsnas-hemman-i-lappland/

Här är alla vi som skriver om Tomatens dag:

Annika Christensen, Annikas Naturliga Ting på Instagram: @annikasnaturligating

AnnJessica Eriksson, Forsnäs Hemman https://forsnashemman.blogspot.com/

Farbror Grön Johannes Wätterbäck & Theres Lundén – https://farbrorgron.se/

Hannu Sarenström – på instagram @hannusbilder

Jordkommissionen Lotta Lundgren & Tove Nilsson – på instagram: @jordkommissionen

Surtanten Jenny Neikell – på instagram: @surtantens

Trädgårdstrollet Jasmine Waara – Tomaten Health Kick och andra supersorter

torsdag 7 mars 2024

Killingtider

Nu börjar den roligaste tiden på hemmanet. När man får gosa och busa med småkillingarna! Vår fina get Kraevies (namnet betyder "Grå" på sydsamiska) fick två killingar i morse. En gråspräcklig bock och en svart liten dam, med bara några vita fläckar. En avbild av sin farfars farmor Roknäs Freja, som också bodde på vår gård många år. Så fin! 

Vi blev särskilt glada att det blev en liten get, för då får Kraevies sällskap. Vår gamm-get Sigyn som var 14 år gammal dog strax före jul och därmed blev Kraevies ensam i dam-hagen. Och getter gillar vanligen bara sin egen familj, så det går sällan bra att köpa in helt nya djur och få dom att samsas med de som redan bor på gården. Men nu blir alltså denna nya lilla dam sin mammas nya flockmedlem. Och tillsammans kommer de förhoppningsvis få chans att få killingar och njuta av att beta i våra stora naturhagar framöver. 

Här inlägget när Kravies föddes för 9 år sedan, första gången mamma Sigyn killade på vår gård.
I samma hörn i gethuset.

Att få följa generationerna på detta sätt är en av de mest givande delarna av vårt hemmansliv. 💗
https://forsnashemman.blogspot.com/2015/05/sota-snalla-super-sigyn.html

torsdag 29 februari 2024

Årets shopping

När hänger en självhushållare på låset för att få shoppa? Det händer bara en gång om året, idag. När Nordiska genbanken öppnar sin webshop. Då sitter jag framför datorn exakt klockan 8 och skyndar mig maximalt att plocka åt mig de intressanta, gammaldags sorter av frö och utsäde som de släpper. 

Orsaken att det är bråttom är att tillgången på en del av fröerna är ganska begränsad, så redan vid lunchtid kommer vissa saker vara slutsålda. 
Så skynda dit om det är av intresse med lite ovanliga former av grönsaker, potatis och annat växtligt!
https://shop.nordgen.org

Här ett tidigare blogginlägg om när jag handlade på NordGens Webbutik:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/03/modest-frokop.html

tisdag 27 februari 2024

Årets första ägg

Idag fick vi detta fina ägg av våra Ölandshöns. Det är inte den tidigaste värpstarten, men så var vi också lite sena med att få fram nya höns förra sommaren. Ju tidigare våra första kycklingar kläcks, desto tidigare får vi också de första värpta äggen kommande vår. 

Men oss går det ingen nöd på, vi har tillräckligt med ägg i frysen för att klara oss och kunna laga mycket god mat med ägg i, fram tills värpningen är i full gång om någon månad. Viktigast för oss, är att våra kära höns får leva så naturligt som möjligt, utan att drivas med överdrivet kraftigt foder eller extra ljus och värme. 👍

I vår är det 15 år sedan vi blev genbank för Ölandshönsen och vi är otroligt nöjda med vår fina flock fåglar. 😊

Här är ett inlägg som mer i detalj beskriver hur vi håller våra härliga Ölandshöns, en härdig och frisk lantras. 
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/10/goda-agg-aret-om.html

lördag 24 februari 2024

Fantastisk mandelpotatis från jordkällaren

  Det här är en symbol för själva grunden och rikedomen i vårt "fattiga" självhushållningsliv. 


"Fattigt" på monetära tillgångar, "fattigt" på det som de flesta andra tolkar som lyx. Inga flygresor, inga lyxmärken på kläderna (eller ens nya kläder, vi sliter på de vi har).
MEN ... egen mat! 
(Och mycket annat som vi själva ser som optimal livskvalitet!) 

Det kan tyckas oviktigt, att ta upp egen potatis ur jordkällaren. Men ... det känns alltid riktigt viktigt för oss. För det här är en väsentlig del av vår självhushållning. Att vi kan tillgodose majoriteten av vårt näringsbehov gällande kolhydrater genom vårt egen potatisland. I ett samhälle där en majoritet av våra kalorier kommer från ett enda sädesslag (vete), följt av majs och ris, alltid industriellt odlade i monokulturer, så känns det SÅ bra att kunna föda vår familj på potatis odlad på max 100 m2 mitt i vår diversifierade köksträdgård. HELT utan besprutning eller gifter, och med enbart våra djurs gödsel som gödning. 💗

Tidigare inlägg om potatis:
https://forsnashemman.blogspot.com/2022/10/potatisplockning.html

Tidigare inlägg om ÄKTA gödsel:
https://forsnashemman.blogspot.com/2021/05/jag-gar-pa-knana-for-potatisen.html

fredag 26 januari 2024

Pumpachutney

Det är svårt att odla pumpor i Lappland. Det funkar bara i växthus och det blir inga stora skördar. Men jag ÄLSKAR pumpor, så jag avsätter en stor del av växthuset för att få lite skörd. Och den lilla skörd jag får använder jag till mycket specifika saker. Det allra, allra viktigaste är chutneyn. Mitt fantastiska recept på pumpachutney!


Det har kokats en hel del chutney här på hemmanet. Många varianter av olika recept. Inget, utom pumpachutneyn, har blivit uppätet. En variant med rabarber hamnade i komposten direkt, så illa var den.
Men pumpachutney, det är något helt fantastiskt! Jag kan inte tänka mig en stek eller annan köttbit utan att få ha pumpachutney till. 😋



Här är receptet, och som med alla mina recept så är det ungefärligt och i det här fallet baserat på andelar. 

Ingredienser:
1del (kilo) pumpa
0,3-0,4 delar (kilo) äpple
0,3-0,4 delar (kilo) lök
0,2 delar (kilo) russin
Mycket ingefära. Ca 10 cm för 1 kg pumpa
5 dl äppelcidervinäger (eller 4 dl och en matsked ättika 24%)
3-4 dl brunt socker, vad som helst duger, inklusive sirap eller också vitt socker i en krissituation.
1 msk vitpeppar, nymortlad (eller mindre vitpeppar och istället lite chili)
2 tsk gurkmeja
1 tsk kardemumma, nymortlad
Salt, lagom mängd

Hur man gör:
Hacka pumpa i relativt små bitar, som gula ärtor ungefär. Hacka äpplena i lika stora bitar. Finhacka löken och ingefäran så smått det går.
Lägg allt utom kryddorna i en kastrull. Koka upp på medelvärme. Rör om och rör ner de nymortlade kryddorna när chutneyn börjar gå ihop. 

Koka tills allt blir genomkokt och "saggigt". Jag kan inget bättre ord för att beskriva det. 
Häll upp på varma burkar, fullt upp. På med varmt lock, vänd upp och ner och låt svalna. Kolla att locken visar på att det bildats vakuum. Dom buktar nedåt.

Detta håller i åratal, och är som sagt det allra godaste som finns till söndagssteken, eller kotletten, eller sidfläsket, eller revbenen eller pannbiffarna osv.

Utökade kommentarer. 
Jag har gjort det här receptet på ett kilo pumpa, så att det är lätt att anpassa till hur stor eller liten pumpa man än har. Som pumpa räknas allt orangeköttigt svagt sött fruktkött från antingen Cucurbita maxima, Cucurbita pepa eller Cucurbita moschata. Det viktiga är att det är orangeköttiga och sötsmakande pumpor.

Det ursprungliga receptet var högst upptaget med att chutneyn skulle vara helt pumpafärgad, alltså gyllengul. Så det receptet rekommenderade så kallade "sultan russin", gula lyxrussin. Men det är helt onödigt för smaken och är ju, här i Lappland också helt omöjligt att få tag på. Och smaken blir den samma med vanliga bruna russin.

När det kommer till socker så kan man ta vad som helst. Det bruna sockret som ursprungsreceptet rekommenderar ger nog lite mer smak, men jag har använt vad än som finns i förrådet under årens gång. 

Det ska finnas en hetta i chutneyn. Olika recept anger antingen chili (gul såklart för att inte förstöra den gyllene färgen) eller svartpeppar. Jag ....tycker vitpeppar och riktigt mycket vitpeppar är optimalt och ger den där perfekta lite blommigt kryddiga smaken. 

Gällande syran så tycker jag också att det blir en tydligare och godare syra genom att byta ut 1 dl av äppelcidervinägern till en matsked (eller lite mer) av ren ättika. 

Framförallt, när det kommer till syra, sötma, hetta och sälta, så provsmaka. Måtten i receptet är det jag ungefärligen använder. Men jag står alltid och provsmakar en hel del på slutet, för att få det att smaka så där perfekt som jag vill ha det till söndagssteken. 👍

lördag 13 januari 2024

20ondag Knut städas julen ut

När jag plockar ner hela julen, finns tid att reflektera över historia, familj och traditioner. Vår julgran ser alltid likadan ut. Alltså, själva granen kan ju vara mer eller mindre gles, sned och allmänt ratig. Eller som vår gran i år, otroligt symmetrisk tät och välformad, kanske vår vackraste gran någonsin! 😊

Men våra dekorationer är alltid samma, och så måste det vara. För det är tradition och släktklenoder som vid det här laget är kring 100 år gamla! 💗

Där finns julgranskulan i silver och rosa, med handmålade prickar från -40-talet, som är min favorit. Och kulan av lindad rosa silkestråd som jag själv köpte i min ungdom på -80-talet, som är sonens favorit. Och plastäpplet, kanske -50-tal som är dotterns favorit. Den stora guldfärgade, i samma nyans som C-3PO som blivit knövlig och inte går att räta ut, men ... den ska ändå vara med. Och de som ser ut som diskobollar i guld och silver. Och den äldsta, den gamla rödfolierade grankotten i glas, som numer tappat nästan allt rött och är mer silverfärgad än något annat. Den är nog 1920-tal och vårdas ömt av oss alla och hängs alltid långt inne bland grenarna för att skyddas mot skador. 

Även glittret är arvegods. Det extratjocka med stjärnor invävt, det som har partier av vitt plastglitter, kanske för att få det att se ut som frost, men som mest ser mögligt ut och som ingen av oss har som favorit, men som absolut ändå måste vara med i granen. Det rundspunna glittret som ser så mysigt ut och och det där underliga, svag gulglänsande som glittrar mest av alla. Det måste vara gjort av någon helt annan typ av material, kanske en slagmetall, vilket skulle göra det till samlingens äldsta glitter. Alla måste vara med. Förpackningarna visade att när några av de här glittren köptes så kostade dom 6.50kr och 12kr för en något senare förpackning. 

Och stjärnan, som är av typen från Karl-Bertil Jonssons julafton. En vanlig glitterstjärna, som vi vartefter har "förbättrat" med guldglitter och diverse annat. Om den är snygg ... det är lite svårt att avgöra. Numer är den så tung av all extra dekoration att grantoppen mestadels hänger av belastningen. 
Men den ska absolut vara med.
Annars är det ju inte vår julgran och ... ingen riktig jul. 😅

Jag tänker på kommersialismen, hur många som köper nytt varenda år, som designar om sina julgranar med helt nya dekorationer, som dom sen ... slänger? Eller vad?
Det känns inte alls bra och är verkligen ingenting för oss. När vi klär granen, som en familjeaktivitet, eftermiddagen/kvällen före julafton, medan vi lyssnar på "Det är inte snön som faller" av Anders F. Rönnblom och dricker glögg som kokas av Husbonden (aka Glögg-maister) .. så är det en av våra käraste familjetraditioner, och där är det helt nödvändigt att allt pynt vi packar upp är ... just VÅRT pynt. Det är som att återse gamla kära vänner, och inte bara lika vackert som något nyköpt utan mycket vackrare, bara för att det just är våra fina gamla grejer. 

Så, köper vi aldrig något nytt då? 
Nej, men vi har faktiskt ändå fått lite nytt. Några gåvor här och där, nu senast bara i november, en bedårande liten keramik-julklocka i rött och guld med sidenband av min kompis Irina från Stockholm. Den har redan sin självklara plats i granen och beundrades lite extra i år. 
Men själva köper vi inget nytt! 

Och nu packas allt ner, på 20ondag Knut. Varken förr eller senare.
Och då ett husmorstips. Var noggrann! Ha kartonger för kulorna, så dom skyddas under årets lagring i jullådan (jo, det räcker med en, men den är stor). Linda glitter i noga ordning och förvara det i kartongerna det köptes i. Och julljusen! DÄR gäller det att vara rent pedantisk. Vilket alla vet, som slitit i ett trassel när granen ska kläs!
Jag börjar bakifrån, sista lampan fästes i kartongens inlägg först. Sen tar man lös bara 4-5 lampor åt gången, fäster dom tätt bredvid varandra medans sladdarna läggs i bågar, välordnat åt samma håll. 

Ett tips är att ha lamporna tända när man gör detta organiserade ihopstädnings-arbete. Det gör det lättare att se att allt samlas åt samma håll och i god ordning i ljuslådan.
Ingen kommer tacka dig mer hjärtligt än du själv, när granen ska kläs om 11 månader och en vecka! 

För .. ni klär väl inte granen i "otid". Kvällen innan julafton och ner igen knappa 3 veckor senare. Det räcker så, det ska inte få gå inflation i traditioner. 😏

God fortsättning på det nya året, 2024! 💗

Ett tidigare inlägg om julgranar, där det också går att se bilder på många av de dekorationer jag beskrev ovan: https://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/2012/12/kla-julgranen.html

fredag 12 januari 2024

Per Jonssa spinnrockarna i tidningen

Igår var dessa fina Jämtlandsrockar med i tidningen! Det är Jämtlands tidning som har gjort en helsida om spinnrockarna från Ottsjön. https://www.jamtlandstidning.se
Med min spinnrock (nr 96) och jag på omslaget!😊

Alltså kortfattat. OM du har en sån här färgglad spinnrock, så är jag intresserad av att få lite information och foton på den, så att den kan bli dokumenterad i samlingen som visas på den här hemsidan: 
https://forsnashemmanshantverk.blogspot.com/p/per-jonssas-spinnrockar.html

Här är artikeln, om man klickar på den kommer den upp i tillräcklig storlek för att den går att läsa:

Och här är uppropet igen:
Har du en Per Jonssa-rock som inte visas på den här sidan?
Hör av dig!
Maila forsnashemman[snabel-a]gmail[punkt]com
Det jag vill ha till den här sidan, är en helbild, gärna mot enfärgad/neutral bakgrund och bild på spinnrockens nummer, som finns på 2 ställen. Skrivet med blyerts under brädan (blå), eller inhamrat på metallstaget som håller fast trampstickan mitt på hjulet. 


torsdag 7 december 2023

Strutbräken i julkalendern

Jag gästbloggar i dagens julkalender om ätliga fleråriga grönsaker, på Trädgårdstrollets blogg.
Här: https://www.tradgardstrollet.se/2023/12/07/lucka-7-strutbraken/ 

Fast vi bara är på dag 7 så har redan många, riktigt kända och kunniga odlingsentusiaster bidragit till kalendern, och jag känner mig rent av lite "starstruck" av att få hamna i samma tillställning som t.ex. min stora idol Åke Truedsson.

En rolig och lärorik odlings-julkalender att följa alltså. Vårt inlägg idag handlar om strutbräken, en perenn växt som vi verkligen uppskattar då den är både vacker, lättodlad, härdig (då den klarar sig hela vägen uppe här i kallaste nord) och inte minst riktigt god!

Här vårt tidigare inlägg om strutbräken:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/05/en-akta-delikatess-varprimoren.html


En kort film om hur man plockar strutbräken: https://www.youtube.com/watch?v=eyVMfoW4KZA


Ett inlägg om när jag hade förmånen att få hälsa på hos Åke Truedsson:  https://forsnashemman.blogspot.com/2020/03/fantastiskt-besok-i-akes-tradgard.html



söndag 5 november 2023

Snösäsongen

Den kommer lite olika tidigt, den rejäla snön. 
Ibland inte förens i februari eller till och med mars. Men ibland tydligen så tidigt som nu. Vilket är det tidigaste vi någonsin upplevt mängder med snö som troligen kommer ligga kvar.  


Vi fick ca 40 cm, det senaste 1.5 dygnen. 
Det har varit en hel del skottande idag, kan jag säga. Här på bilden sonen, i full overall och öronlappsmössa, som skottar vid ljugarbänken vid förstukvisten, som vi brukar använda för att ta bilder till bloggen. 

Som lapplänning har vi inga problem med vintern. Den skapar fantastiska ljus och sina unika upplevelser. Att vi måste skotta undertiden, det utgår vi från. Det är inte mindre jobbigt än att leva med den tradiga gråa, råkalla väta som vi gjorde när vi bodde söderut. 
Snarast är det en fördel, för vi får ändå jobba i klart, lagom kallt väder med vacker himmel och frisk luft över oss. Sånt är knappt möjligt att uppleva i södra Sverige nuförtiden. Samt, ingen dyr avgift till någon träningsanläggning/gym där man bara slösar sin kroppsliga kraft helt i onödan. 😊

...

Tidigare inlägg om vårt idoga, och rätt uppskattade snöskottande:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/12/kardio-skottning.html 
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/01/snorojning-taken-skottas-med-snohyvel.html
https://www.youtube.com/watch?app=desktop&v=t9tY-DDfU1A
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/04/vaxthusets-sodersida-skottas.html




tisdag 31 oktober 2023

Broccolo Romanesco

Det sägs vara en hybrid mellan blomkål och broccoli. Romanesco, eller broccolo som det ibland kallas på Svenska. Vi har odlat några plantor per år, främst för att ungarna har tyckt det ser kul ut och det är ett bra utbildningstillfälle om matematik som fraktaler, logaritmer och det gyllene snittet. 😊 

Men det är bara att konstatera att det är en kålvariant som nog egentligen vill växa lite varmare till än hos oss i kallaste Lappland. Här är två huvuden vi fick i år, och större blir dom vanligen inte. Dessutom, även om dom är goda, så är det inget vi kommer sakna när vi ändå odlar både broccoli och blomkål som mår bättre här hos oss.

Så nu när barnen är stora och inte längre finns här att fascineras av det fantastiska utseendet och våra utläggningar om allt man kan lära kring det .... så kommer vi nog inte längre odla broccolo. Fast än några år får den chansen, vi har gott om plats i köksträdgården. Därför blir det nog några plantor om året tills dess fröpåsen är tom. 

Tidigare inlägg om broccoli:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/07/odla-egen-mat.html

Tidigare inlägg om blomkål;
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/arets-blomkal.html

fredag 27 oktober 2023

Rovskörd

Här är två exemplar av Ljusnedals skålrova, en gammal sort som vi bevarar inom föreningen Sesam. Det är en av de största exemplaren (1450gr) och en av de minsta (360gr). Trots den enorma storleken på den större, så är den lika god, mjäll och spröd som de mindre. Totalt är det en riktigt rikgivande rotfrukt, som vi aldrig skulle vilja vara utan. 👍
Jag tror att orsaken att så få odlar rovor, är att man inte vet hur man ska äta dom. Men svaret är enkelt. På samma sätt som man äter andra rotfrukter. 

Våra favoritvarianter är:
- Ugnsbakade rotfrukter, där rovor blir goda blandade med andra grödor som potatis, morot, palsternacka, kålrot, rotselleri och ibland också pumpa, när skörden blir lyckad.

- I soppor, tillsammans med samma rotfrukter som ovan och någon form av kött till.

- Rovmos, som görs precis som rotmos. Alltså vanligt potatismos med en inblandning av ca 50/50 potatis och rovor.

- Som tillbehör till en söndagsmiddag med stek, då skurna i tärningar eller stavar, kokta (ibland eftersteka för delikat yta) och smörslungade med örtsalt. Andra gånger har vi kanske smörslungade (tidigare frysta) sockerärtor eller broccolibuketter. Men små rovtärningar är precis lika gott som tillbehör.

- Som grönsaksstavar med någon form av dipp till, som "fredagsmys". Gärna tillsammans med grönsaksstavar av andra rotfrukter. 

Men sen finns det stora möjligheter i att hitta andra rotsaksrecept och helt enkelt byta ut den rotsaken mot just rovor. En gång provade jag ett recept på en morotssallad med apelsin och ingefära, fast med rovor istället för morötter. Och det blev mycket gott. 

Det kan vara värt att nämna att vi ofta äter dom råa, som äpplen. Det gäller särskilt de snabbväxande och lite mildare majrovorna, som vi till och med kallar för "Lapplands äpplen". Det är en vana för hela familjen att kunna gå ut i trädgårdslandet, från mitten av juli och framöver och dra upp en lagom stor majrova för att bara skölja av och sen gaffa i sig. 

Överlag är uppmaningen till alla som gillar säkra och stora skördar; odla rovor! Gör det! 😊

Tidigare inlägg om rovorna på Forsnäs Hemman:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/10/svedjerova.html
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/09/svedjerovor.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/02/rovor-och-kalrotter.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/06/ljusnedals-skalrova.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/08/rensar-rovlandet.html

torsdag 19 oktober 2023

Skottkärra med squash och pumpa

I söndags blev det väldigt kallt här i Lappland. Fram tills dess hade vårt speciella växthus, med solvärmeuppvärmda odlingsbäddar, lyckats hålla frostfritt, trots snö på marken utomhus.

Tidigare höstar, som varit klart varmare och haft fler soldagar även nu under senhösten, så har vi kunnat hålla frostfritt, utan elektrisk uppvärmning ända in till sena oktober eller till och med in i november. Men i år tog det alltså slut i mitten av oktober. 
Bra ändå, givet att vi bor i allra kallaste Nord, i kallare än zon 8, så kallt att trädgårdssällskapet inte ens satt en zonangivelse på det klimat vi odlar i. 😅 


Så, jag plockade in våra pumpor och squash. Det blev nästan en hel skottkärra! Denna skörd tar dock en tredjedel av vårt 64 m2 stora växthus att producera. Alltså ca 21 m2. Så det gäller att inte bli alltför imponerad.

Dessutom är det två ultratidiga sorter, från norra Kina. Inga andra varianter av pumpor/squash funkar så här kallt till, inte ens i växthus. De röda pumporna, där de största väger ca 1200-1400gr, heter Dongyan Röd. De avlånga squashen, som varierar i färg från ljusbeige till mörkgrönt, heter Dongyan squash. 

Tillsammans lär det här ändå räcka till våra mest grundläggande behov fram till senvåren. Fast egentligen hade jag gärna velat ha minst dubbelt så mycket pumpa till, ungnsbakad pumpa så SÅ gott! 😋

...
Här tidigare inlägg om dessa tidiga, nordkinesiska sorter:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/08/tidiga-tidiga-pumpor.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/10/pumpor-utomhus-i-lappland.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/pumpapotatis-mos.html



fredag 13 oktober 2023

Presentinslagning

Dottern är på hembesök från universitetet, och vi passar på att fira hennes födelsedag några veckor för sent. Det slog mig att vi numer har slut på presentpapper, efter ett enormt "fynd" när vi städade ur svärmors lägenhet för 10 år sedan. Det har räckt till nu (då vi ofta återanvänt också presentpapper), men ... allt har en ände. 

Så jag tog till ett vackert tyg, och några blågula band. Tillsammans med en etikett i gult papper (också återanvändning) så blev det en riktigt fin present till födelsedagsbarnet! 💗

Till jularna har jag sytt påsar i juliga färger och olika storlekar, med "inbyggt" knytband. 
Här ett inlägg om det: https://forsnashemman.blogspot.com/2022/12/julpasar.html

söndag 8 oktober 2023

Gift i fodret? Gift i gödslet?

För några veckor sedan skickade vi in två påsar till FOR (Fritidsodlarnas Riksorganisation). En påse med 250gr av vårt hönsfoder, och 250 gram av deras bajs. Det som är på gång är alltså en undersökning för att jaga pyralider. 

Pyralider är det gift som drabbat hobbyodlare genom ekologiskt gödsel, och all konventionell gödsel. Det är ett ämne som ursprungligen används på gräsväxter, alltså all säd, vete, havre, korn och råg och majs. Giftet tar död på nästan allt annat än stråväxter, alla örtartade växter. Så genom att spruta det på säd och majs så slipper man "ogräs" i åkrarna. 


MEN, det "lilla" problemet är att detta gift inte bryts ner särskilt lätt, så när t.ex. hästar och kor får halm som besprutats, vilket sedan hamnar i deras gödsel, så finns giftet även där. Och även t.ex. höns och får som äter säd, får i sig pyralider som sedan kan passera deras mage/tarmar och finnas kvar i gödslet. 

Och om man då gödslar med deras bajs, så kan ens tomater, paprikor/chilis och potatisar (och många fler växter) må mycket dåligt och ge usel skörd eller inget alls. 

Våra höns får konventionellt odlat korn och havre. Det beror på att det inte finns något ekologiskt odlat sädesslag till salu här i norr i bulk. Därför har jag sänt in foder och bajs till den här undersökningen för att se om det kan vara så att vi får pyralid-gift i vårt eget djurbajs/gödsel.

Jag har inte direkt märkt några problem, annat än en underlig formation av en plätt bondbönor för 4 år sedan. Men det kan vara för att jag sedan dess varit ytterst medveten om problemet med pyralider och planerat växtföljden därefter. Jag lägger alltid all färsk gödsel på samma land och odlar sedan kålväxter där under första året, och just kål är okänsligt för pyralider. 
Så min förhoppning är att pyraliderna sen ändå brutits ner efter 1,5 växtsäsonger, och inte skapar några större problem när jag sedan odlar potatis på samma land året efteråt.


Men som sagt, det ska ändå blir intressant att se resultatet av FORs forskning, och intressant att se om det är ett större rikstäckande problem. Men överlag är det ju bara att konstatera att .... det borde aldrig överhuvudtaget hänt. Pyralidproblemet är ett tydligt tecken på hur samhällets struktur inte fungerar när det gäller "spill over- effekter", att något som man tycker är positivt på ett område, helt plötsligt är ett problem på ett annat område. 

Och att gift överhuvudtaget kan ses som positivt alls, någonstans, är ju själva grundproblematiken. 😕

...
Vi är ju forskare i grunden både jag och Husbonden (som är något så fint som Professor i neurosensorik), så det här är inte första gången vi ställer upp på att medverka i verksamhetsnära forskning. 
Sån forskning inkluderar i princip alltid bajs. 😅

Här tidigare bajsinriktade studier vi medverkat i:
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/07/lappgetterna-far-forskarbesok.html
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/01/getbajs-ger-kunskap.html


fredag 6 oktober 2023

Vitt trädgårdsarbete


Det är inte helt ovanligt med snö redan i september här i Lappland. Det tinar alltid bort, snön som kommit så här tidigt, men ... det finns ju ingen orsak att göra uppehåll i trädgårdsarbetet bara för att det kommer lite vitt från himlen. Köksodlingarna ligger ändå där ute, bara några centimeter under snön. 😊 
Idag grävde vi ner gödsel i nästa års lökodlingar. Det gick utmärkt och som äkta Lapplänningar blir vi inte ens kalla om händerna. Det blir man bara de första 2-3 dagarna, sen är man habituerad och lika varm om händerna som om man vore inomhus. 👍

Överlag är det en väldigt trevlig säsong att jobba i odlingarna. Klart och fint och inte alls samma dyngsura känsla som om nedfallet hade kommit som regn. 

Tidigare inlägg om "höst"jobb i trädgården:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/11/snotackt-och-stenhart.html

https://www.youtube.com/watch?v=gWA5qGj4gy8

https://forsnashemman.blogspot.com/2020/12/vintersallat-lardomen-fran-arets.html

https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/en-smutsig-liten-hemlighet-med-var.html

torsdag 28 september 2023

Kål till grannarna

Kållandet börjar ha fullmognat, bladkålen är helt magnifik. Och vi passar på att ge bort lite till grannarna. Vi har tur här i byn med riktigt bra grannar. Kjelle och Pranee är inflyttade från Stockholm för några år sedan, och trivs storartat i Lappland. 
Med bakgrund i den Thailändska matkulturen uppskattas många av våra egenodlade grönsaker i deras hushåll. Den här gången blev det grönkål, av den underligt spretiga sorten "Bear necessities". Med lite tur får vi en portion av Pranees thailändska kålsoppa i utbyte. Och ... givet hur god mat hon lagar, så känns det som byteshandel av högsta kvalitet. 😋

...

Tidigare inlägg om kållandet och bekanta:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/11/gron-kal-till-god-kompis.html

måndag 25 september 2023

Inventeringskurs för skogsskyddare

I helgen var Husbonden och yngste sonen iväg på en inventeringskurs med Naturskyddsföreningen. Dom fick lära sig mängder av intressanta tecken och indikatorer på att en skog är skyddsvärd. Många svampar och lavar, en del mossor och även tecken på hotade djur, som t.ex. granens hackmärken efter tretåig hackspett, fick dom möjlighet att lära sig. 

En av de stora fördelarna med kursen, var att den hölls på två lokala platser. På lördagen var man i ett reservat i Åsele och på Söndagen inte långt från våra marker här i Vilhelmina. Så de olika arter kursmedlemmarna fick lära sig, är också samma arter som man har stor chans att hitta i våra andra små kvarvarande plättar av orörd skog. 

Idag, så fort djuren var omhändertagna, så skyndade sig Husbonden ut i vårt mest "urskogiga" skogsparti och började inventera med sina nyligen införskaffade kunskaper. Och han blev INTE besviken. Han hittade både lunglav, garnlav, rosenticka och inte minst (till vår stora glädje) rynkskinn, som ligger på listan för sårbara arter och som dessutom visat sig minska kraftigt under de senaste decenniernas slutavverkningshets inom skogsindustrin. Han hittade också flera andra skinn som vi nog måste jobba lite på att identifiera med säkerhet. Och hackmärken efter tretåig hackspett, vilket är glädjande men inte så förvånande då vi sett fågeln ett flertal gånger på vår vedbacke. 

Så fort det blir uppehållsväder väntar nästa utmaning, och det vi verkligen sett fram mot. Då ska Husbonden och sonen iväg de knappa 650meter från vårt hemman som en av de få kvarvarande gammalskogs-plättarna i vårt närområde ligger. Dom får nybörjar-inventera och sen ska det skickas lista till storskogsbolagen. Och om den inte räcker, så har vi fått löfte från en av kursledarna att få lite mer kunnig hjälp i en ännu noggrannare inventering. 

Det här skogsavsnittet har vi försökt rädda i nästan 10 år vid det här laget. Hittills har vi fått avslag på att köpa det, och avslag på att få ingå i ett samråd omkring avverkning då detta tydligen bara gäller grannar med faktisk gräns mot den planerade avverkningen. Våra 650 meters avstånd är för långt för att dom ska behöva bry sig. Men, kanske har all vår kontakt med storskogsbolaget ändå gjort lite nytta, för trots att skogen snitslades inför avverkning 2019 så står faktiskt den här lilla remsan gamm-skog längs Vojmån kvar. Och kanske, kanske kan vi nu få mer på fötterna för att faktiskt kunna rädda den här fantastiska lilla orörda plätten, en av få här i södra Lappland.  


Här ett blogginlägg vi skrev när den vackra lilla skogsremsan snitslades inför avverkning:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/03/skogssorg.html

Och här ett inlägg på facebook, där Sebastian Kirppu beskriver hur just vår region är ett riktigt skräckexempel gällande avverkning av gammal skog, vilket vi som bor här verkligen har märkt av de senaste 3 decennierna. Det finns nästan inget kvar här i närområdet, så vi vill verkligen skydda denna lilla remsa som vi har kvar.  https://www.facebook.com/sebastian.kirppu/posts/10155719298036572

söndag 17 september 2023

Pärplockardagen

Tredje dagen vi skördar i potatislandet. Tidigare år har vi vanligen inte börjat förens in i andra veckan i oktober. Men åldern börjar ta ut sin rätt och för att vi ska orka så börjar vi nu i mitten av september och tar 4 rader (14 löpmeter) om dagen. Idag, då Husbonden bestämde sig för att hjälpa till, tog vi till och med dubbelt så mycket och fick också upp en rejäl skörd. 😊 

Det är fina potatisar. Inte den absolut största skörden, kanske 20-30% mer än en "normalskörd" men bara 70-80% av mängden vi kan få vid verkliga toppenår. Jag misstänker att torkan i juni drog ner lite på tillväxten. Samt att vi ju tar upp dom lite väl tidigt, för mycket att tillväxten sker nu på hösten, har vi märkt. Men vi får mer än tillräckligt för att föda oss i vinter och till utsäde nästa år. 👍

Och vilka dagar! Soligt, lagom bris, fantastisk torr och mullig jord att gräva i och lyckan över att få upp ett helt stånd med makalöst fin potatis. En av årets STORA upplevelser för mig, och så har det varit sedan jag var "lill-liten" i Bellvik och tog upp pären med farmor och farfar. Pärplockar-dagen var (och är) en stor händelse. 💗

Tidigare inlägg om potatisodlingen:
Plockar potatis:
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/10/plockar-potatis.html
Ta upp så sent som november:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/11/en-smutsig-liten-hemlighet-med-var.html
Potatissättning med sönerna i Foppadojjor:
https://forsnashemman.blogspot.com/2017/05/satta-potatis.html
Potatisrikedomar:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/01/midvinterspotatis.html
Potatislårar:
https://forsnashemman.blogspot.com/2018/04/par-lararna.html
Rent oväntat besök i potatislandet:
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2017/05/rena-rama-potatissattningen.html
Och högsommarfrosten i juni år 2919.
https://forsnashemman.blogspot.com/2019/06/hogsommarfrost.html



torsdag 14 september 2023

Balanserad skörd av broccoli

Den senaste veckan börjar kålen bli klart att skörda. Bladkål har vi plockat enstaka blad av ända sedan juli, men huvudkål och sånt som broccoli och blomkål tar längre tid på sig här i kallaste nord. Men nu njuter vi. 😋 

När jag står och tittar på kållandet får jag dock ytterligare ett exempel på hur svårt det är att odla för självhushållning. Jag vet att vi inte använder mängder med bladkål, och därför odlar jag nu bara ett fåtal plantor av det. Och broccoli och blomkål kan vi äta mängder av, och frysa in mängder av och allt går åt. Så jag sår mycket av dessa. MEN, varje år är det något som inte vill sig. Ett år grodde inte blomkålen, och i det läget har det ingen betydelse hur väl man planerar antalet sådda plantor. I år hade jag problem med alla broccolisorter jag sådde utom en. Så det är den vi nu får skörd av, men jag skulle inte sagt nej till 2-4 gånger så mycket broccoli i landet. Och i år har blomkålshuvudena helt uteblivit, medan dom en del andra år har blivit hur fina och stora som helst. Och utan huvuden på blomkålsplantorna, så blir det ju ingen skörd där heller. 

Men så är det, med självhushållningen. Varje år är det olika grödor som funkar bättre eller sämre, ibland står man med överdrivna mängder skörd av något, och blir helt utan på annat. Som den gången mängder med larver lyckades äta upp min jättefina dill bara dagen innan jag hade planerat att skörda den. 

Det är en del av det här livet och planeringen måste egentligen alltid inkludera att man helt enkelt anpassar magen efter matsäcken och äter det man får i skörd just detta år. 😊

Tidigare inlägg på samma tema: https://forsnashemman.blogspot.com/2017/12/blod-ben-och-mjolk.html

onsdag 13 september 2023

Nya norrskenssäsongen startar strålande

Vi har haft fantastiska norrsken både igår kväll och nu i kväll. Det inträffar detta år samtidigt som de första frostnätterna, vilket är ovanligt sent. Vi brukar vanligen ha frost i alla fall i slutet av augusti. Men vi har ju haft konstant mulet hela sensommaren och det är de där klara nätterna som innebär både frost och ibland norrsken. 


I går kväll stod vi mest och njöt av showen. I kväll tog jag med kameran ut och tog några kort på de dansande slöjorna, ovanför granskogen och vår hölägda, och växthusen som skymtar svagt på kortet. 

Härliga tider, och en av våra återkommande varianter av "skyhög underhållning" här i det allt annat än ljusförorenade Lapplands glesbygd. 😊

Tidigare inlägg om skyhög underhållning av alla de slag:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2015/12/skyhog-underhallning.html

onsdag 30 augusti 2023

Stora svampkorgen

Nu är vi inne i allra bästa svampsäsongen. De senaste 3 veckorna och kanske någon vecka till, så spenderar jag så mycket tid jag kan och orkar i Svampskogen (vilket är all skog inom näravstånd till hemmanet). 

Så här kan det se ut. Detta är min favoritkorg, som jag tack och lov kunde laga handtaget på för tre år sedan och som fortfarande ser som "ny" ut efter lagningen. Här inlägget om lagningen:
https://forsnashemman.blogspot.com/2020/09/laga-korgens-handtag.html 

Svamparna som ligger bredvid korten är två av mina absoluta favoriter, sandsoppen, som många tipsar om som ersättare till den giftiga stenmurklan. Den är perfekt i såser och soppa. Och rimskivlingen, som är en helt makalös svamp med en mycket stark umami-smak. Den passar nog i allt! 

Jag brukar säga att jag är på jakt efter "gyllene knoppar och små snoppar". För de bästa sandsopparna är de små fasta knopparna som har en stark orange färg, och de allra minsta rimskivlingarna, som ibland har kallats för "snoppsvamp", av förklarliga skäl. 😅

Jag brukar promenera i skogen tills korgen är full, då väger den mellan 5-7 kilo. Detta tar ca 2-3 timmar att finrensa när jag väl kommer hem, och sedan torkas allt. Antingen i soltorken om det är en solig dag, eller i vår trofasta, numer 21 år gamla Evermat-tork. Och soliga dagar solberikar jag också svampen för att fylla på med D-vitamin. Dagen efter har de ca 6 kilona krympt med 95% och väger ungefär 250-300 gram. Och vid det laget har jag hunnit gå en promenad till i svamparnas rike, och allt börjar om. 

Om någon vecka kommer klimatet ändrats en hel del. Det kommer bli lite för kallt för en del av svampsorterna, och det kommer börja ligga så mycket gula löv på marken att det blir svårt att se svamparna. Då brukar jag inte plocka så mycket längre, mer än några särskilda rundor för att få tag på den optimala senhöstsvampen, Frostvaxing.
Inlägg här: https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2016/10/sista-svampplockningen.html

Det mesta av svampen äter vi upp själva, svamp har mycket mineraler och som sagt också höga halter av D-vitamin. Något som annars kan saknas lite i vår övriga kost, då våra jordar är relativt mineralfattiga i vissa avseenden, och där fisk inte är lika förekommande i vår mathållning som vi skulle önska. 

Så här fina år har vi dock ett litet överskott, så det går att köpa enstaka påsar av vissa sorter på vår lilla unika gårdsbutik på nätet: https://forsnashemman.se/svamp

Eftersom vi har ett strålande Rimskivlingsår, så kan jag tipsa om att passa på att prova den absolut helt fantastiska svampsorten, som passar i allt från sås och crépes till mustiga grytor. 

Annars är mina favoriter blandsvampen, som får en härligt rund och allmän svampsmak som passar till allt. Samt svamppulvret, som används i nästan allt som tillagas som smakförstärkare, då svamp är själva grunden i den 5te smak som numer kallas "Umami". 
Mums! 😋

tisdag 22 augusti 2023

Katten Lisas saga är slut

Idag fick vi säga adjö till lilla katten Lisa. Hon hade hunnit bli ca 22½ år, men har varit lite skröplig de sista veckorna. Och idag tog det slut. 

Lisa var en mycket liten katt, kullens svagväxta minsting. Men hon har överträffat alla förväntningar i sitt långa och extra spännande liv. Hon har kommit bort (och oväntat lyckas komma hem) två gånger. Hon var storsorkjägare ända fram tills sista sommaren och tog som mest 6-8 sorkar om dagen, och hon var grannkatternas skräck, även om hon var bara en tredjedel så stor som många av dem. Och i sann kattandra har hon överlevt farliga situationer ett par gånger.

Här är ett blogginlägg där vi skrivit ner hela Katten Lisas historia:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/02/lilla-katten-lisa.html 
Det känns underligt att diska undan matstället som dottern gjorde åt lilla Katten Lisa för många år sedan. Nu kommer det aldrig användas igen. 
Men trots saknad är vi så tacksamma och glada över att få ha haft henne i familjen. Hon fick ett otroligt fint liv med alla de bästa förutsättningarna, så som man skulle önska att alla katter fick ha det. 💗

Här ett tidigare inlägg om Katten Lisa som sorkjägare. 
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2018/07/lisa-sorkjagaren.html


söndag 20 augusti 2023

Sista lasset på slåttern


Nu har vi hämtat upp sista strået hö från årets slåtter. Vi har haft 4 tursamma dagars strålande sol och uppehållsväder, efter nästan 6 veckor mer eller mindre konstant regn. Och det var allt som krävdes för att kunna få in denna sista lilla lägda med hö. 😊 
Fortfarande finaste kvalitet, och bärgat i god tid. Våra nybyggarförfäder slåttrade alltid tills Bartolomeusmäss, den 24 augusti. Och under mindre frodväxta år, även längre, tills "lövblekan" i September. Men för oss tog hölandet slut nu, och nog är det skönt att kunna ställa undan räfsorna och sätta ihop hässjorna. 💗

Av intresse för människor som bor söderut, kan vara den gröna lägdan i bakgrunden på bilden. Det var den första lägda vi slåttrade, kring den 10 juli. Ungefär då, tidigast drar slåttern igång här i Lappland, och nu ca 6 veckor senare är återväxten inte högre än ca 10 cm. Här i norr slåttras alltså bara en gång varje sommar. Och när vi hör om sydsvenskar som tar hö både två och ibland till och med tre gånger på samma lägda varje år ... så inser vi ju att Sverige är ett avlångt land. 😅

Här inlägget från för 6 veckor sedan, då vår höslåtter började för sommaren:
https://forsnashemman.blogspot.com/2023/07/slattertider.html


söndag 6 augusti 2023

Självlastarvagnarna på Forsnäs Hemman

Det är en sista solig dag, mellan enorma mängder skyfall de senaste 3 veckorna, och ... imorgon börjar det igen. 20mm (minst) varje dygn under minst tre dygn. Och ständigt småregnade därefter. Så idag är dagen att bära in det hö vi haft torkandes på hässjorna den senaste veckan. "Redskapen" består av självlastarvagn modell Sjölander96 och självlastarvagn mod Ericsson03. Mamma är självlastarvagn mod Ericsson72.
https://forsnashemman.blogspot.com/2016/08/sjalvlastarvagn-mod-ericsson72.html 

Att torka hö på hässja var under nybyggartiden också samma sak som att ha höet på lager. När man väl hässjat, så hängde höet där tills man hämtade det. Ofta under vintern och vårvintern, då barnen fick till uppdrag att "trampa" slädvägar till hässjorna på utmarkerna och sen kom bonden med oxen eller hästen och släden för att tömma en hässja i taget och köra hem höet till "kräken" på gården. 

Det höet var lite lätt gulbrunt i det yttre lagret. Precis som våra hässjor på bilden. MEN, bara någon centimeter länge ner är höet grönt och friskt och av precis lika god kvalitet som det moderna, snabbslåttrade, skulltorkade hö folk numer tror är det vanliga. 

Vi lastar i och för sig in höet på hässjorna in i höladan så fort det är torrt. Främst för att vi har så få hässjor, bara två dubbelhässjor. I och med att detta hö nu kommer in under tak, så kan vi slåttra igen, nästa gång det blir tre dagars uppehåll i detta ständiga sensommarregn.

För slåttern är långt ifrån över. Här i Lappland slåttrade alla hemman åtminstone fram tills Bartolomeus-mäss (24 augusti) och under sämre somrar, eller om man hade ont om slåttermark, så slåttade man fram till "löv-blekan" i september, alltså när löven blev gula på träden. 

Precis som alltid föredrar vi att arbeta enligt vårt motto:

"SÅ lever vi livet. 
Hellre göra mindre rättare än mer på ett sämre sätt. 
Eller riktigt mycket, riktigt taskigt. Ja, huvvaligen! 
I det här fallet innebär det att överflödsfett omvandlas till självlastarvagnens arbete under slåttern".


Tidigare inlägg om slåtter:
https://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.com/2019/07/vi-borjar-slattern.html