torsdag 12 oktober 2017

Att rätta odlandet efter matsäcken och klimatet

När man bor i kallaste Lappland, som vi, så ser inte odlandet ut som i söder. Man måste fundera lite mer kring HUR man ska odla och VAD man ska odla. Här tar jag bondbönor som ett exempel. Det är en toppengröda för oss här i norr för dom är något så ovanligt som en rätt köldtålig och härdig gröda som också är proteinrik. 👍
Här på bilden visar jag två sorter. Den skidan som ser enorm ut är en utländsk sort som heter "Witkiem". Den ger fina plantor hos oss, men den hinner aldrig mogna ut helt. Det betyder att vi inte kan få egna frön av den, utan vi måste hela tiden köpa in nytt utsäde för att kunna odla dom här storväxta sorterna. De små skidorna i min hand är en lokal sort av bondbönor som helt enkelt heter "Lappland". Dom är pyttesmå i jämförelse. Skidorna är i ett lillfingers storlek, själva bönorna är som stora ärtor, Witkiem har bönor som är i storlek som vindruvor. Det är skillnad.

Så varför odlar vi då ändå denna lilla lappländska bondböna? Ja, det är inte alls bara hembygdsromantik.😀 Den stora skillnaden är att den oftast hinner mogna ut, den kan göra oss självförsörjande på riktigt, vi kan alltså både få äta den och få eget frö att sätta nästa år. Jag kan också misstänka att den liksom mycket annat som trivs och växer här uppe kan innehålla mer näring. Att dessa pyttebönor är mer näringstäta än de fläskiga Witkiem-bönorna. Men det är bara funderingar. En annan sak är smaken, alltså smaken! .👌Kanske är det som med jordgubbar och krusbär, det smakar så otroligt mycket bättre, det som växer här uppe hos oss, och det som hör hemma här hos oss.

Så när vi nu odlar i Lapplands kalla och karga klimat så måste vi ofta tänka oss att odla småväxta varianter av alla möjliga olika växter, för att dom oftast är mer snabbmognande. Och i det fallet får vi alltså också tänka oss att odla större arealer för att få samma skörd. Detta är en tanke man kan se redan hos våra nybyggarförfäder. Man spred ut sig vida, för varje familj behövde enorma mängder mark och skog för att kunna försörja sig. Det gick inte att bo lika tätt inpå varandra här i Lapplands vida skogar och fjäll som i det näringsrika plattlandet Skåne. 😉Vi på Forsnäs Hemman har inte hur stora marker som helst. Men vi skapar oss sakta men säkert större odlingsarealer för att kunna odla mer av våra härdiga inhemska, men inte så rikgivande grönsaker.  💗


tisdag 10 oktober 2017

Självhushållnings-glamour i oktober

Ögonblicksbild från en vanlig oktoberdag på självhushållningens Forsnäs Hemman. Elstängslet kring Linderödssvinens förra hage ska tas bort. Det är tre ruggiga plusgrader, nordlig snålblåst och på förmiddagen ett par timmars isigt snöfall som slipar kinderna råa. 😆
Inte desto mindre måste arbetet göras. 💪 Med en höst som slår regn-rekord så liknar också "hagen" en dyig lerbassäng, med härliga "ploppar" av grisbajs slumpvis simmande på ytan. Man hoppas att stövlarna är hela och balanssinnet i toppform.
Just på bilden kändes det senare lite tveksamt när leran sög fast stövlarna rejält. Observera den gigantiska högen med grisbajs snett framför mig. Inget man vill trilla i.😝

Glamour alltså! Som vanlig här på Hemmanet. 👍 Två saker gör mig ändå glad i det här läget! Snart är julskinkan bärgad! Och det finns inget godare fläsk än det som vi får från våra Linderödssvin. Sveriges gammaldags och härdiga grisras. OCH nästa år, då blir den här lerpölen mitt nya trädgårdsland! Oj, vad det kommer växa där, hoppas jag.

onsdag 4 oktober 2017

Rensa egenodlade fröer

Jag rensar våra egenodlade fröer med hjälp av frösållet som man kan köpa när man blivit medlem för föreningen Sesam (http://www.foreningensesam.se/). Just här rensar jag frö av den gamla härdiga kulturväxten Svedjerova som mycket möjligt kan ha rötter ända bak till den nordiska bondestenåldern.
På bilden syns den stora högen av fröskidor som jag repat av stjälkarna och skakat ur fröerna av för hand och sedan en mindre hög mörkt frö, och slutligen en del av det frösåll som jag använder för att rensa  och ibland storlekssortera våra fröer.
Jag har gjort en mycket kort film, där jag visar och berättar hur det funkar:



måndag 2 oktober 2017

Kärleksgåva sekatörhölster

Här är nog årets mest uppskattade gåva som jag fick från Husbonden i våras.👍 Inte sekatören, den har jag haft i över 10 år och den är fortfarande av toppkvalitet! Gåvan var själva höstret.
Och tack så mycket. 💗 Eftersom sekatören alltid hänger med, så är det så opraktiskt att gå omkring med den i handen helt tiden, eller lägga den i fickan. Man riskerar att tappa den och jag vet inte hur många arbetsoveraller jag har som fått ett "sekatörhål" i höger ficka.
Aldrig mer, för nu sitter höstret där det sitter, sekatören klickar ner tight och åker ingenstans och jag har den alltid så händigt tillhanda. 😊Kanske extra viktigt för mig som självförsörjare som inte använder den så mycket till att beskära träd och buskar, utan mer för att samla mat till djuren, röja buskage för nya hagar och ibland också skörda gigantiska spetskålsplantor med stammar på flera centimeters grovlek, som idag.😁

lördag 30 september 2017

Fördomsfria glada grisar!

Vi har inga "nassar" på Forsnäs Hemman. 😉Kanske särskilt bra att påpeka idag! Inga hatfulla typer kommer demonstrera hos oss. Våra fina svin gillar alla, oavsett hudfärg, precis som vi.💗
Våra tre Linderödssvin är alla kompisar och vänner, "Herr Tålig" och "Herr Modig" verkar inte ha nån uppfattning om att dom är rödbruna med svarta fläckar, medan "Herr Ampen" är vit med svarta fläckar. 😏 Och vi gosar lika mycket med alla tre. Dom växer och frodas på samma sätt, trivs lika mycket och är lika uppskattade medlemmar av vårt Hemman.😀
Vi (och dom) gillar olika, helt enkelt!👍Snacka om att inte ha några likheter alls med Nassar i Göteborg.

fredag 29 september 2017

Tips för rymningssäkra kaninburar

Kaniner har en tendens att kunna rymma. Jag har till och med en artikel som skrevs om oss för ett par år sedan där reportern tog ett foto på en förrymt kanin och skrev i texten om alla håvar vi har utställa på gården för att fånga förrymda kaniner. 😕 Men från ca 2 år tillbaks är det (nästan) helt slut på rymmarkaninerna.
Vad gjorde vi för att stoppa rymningarna? Vi satte tre lås på varje dörr. 😁Skjutlås, hake och vippspärr.
Det låter skumt men funkar faktiskt. Den vanligaste orsaken att kaniner rymde var att dörren till buren råkade stå öppen. Det hade ibland sin orsak i att marken hade "satt" sig under vintern och låsen inte passade perfekt. Eller slarv av oss människor. Med tre lås och en slags vana att alltid stänga alla tre låsen, så händer inte det längre. Även om vissa lås skevar under vintern så funkar alltid minst två och det är också sällsynt att man glömmer stänga båda, eller att två lås samtidigt "hoppar ur".
Så det förekommer nästan inte rymmarkaniner längre hos oss. 💗
Toppen! 👍

tisdag 26 september 2017

Häggmispelbär

Blomningen i våras skvallrade om att det kunde blir ett rekordår för våra häggmispelbuskar. Och nu  dignar buskarna.
Häggmispel finns i lite olika varianter. Alla kommer ursprungligen från Nordamerika. Den som funnits längst här i Sverige heter "Amelanchier Spicata". Den användes ofta som häckväxt i offentliga planteringar tidigare. Den har rätt små bär som inte är så söta, men fullt ätbara. En annan nära släkting har större, sötare bär i större klasar och kallas bärhäggmispel (A. Alnifolia). I Nordamerika kallas den Saskatoonbär. Dessa har numer i händerna på moderna växtförädlare fått än större och sötare bär och det säljs flera namnsorter, t.ex. "Smoky", "Martin" och  "Northline". Det finns många andra nära släktingar också, alla ätbara. De användes av indianerna och som ibland kallas "blåbärsträd".

Det här är bärbuskar/träd som fungerar mycket bra hos oss i Lappland, dom ger alltid mogna bär och de utvecklade namnsorterna ger också stora skördar, se bilden ovan. En riktig odlings-succé, med andra ord.
Blomningen under försommaren.

måndag 25 september 2017

Ruggig höna

Detta är vinnaren i Forsnäs Hemmans tävling "Höstens tufsigaste rugg-höna". Nu har ändå nya fjäderspröt börjat växa på nacken, och stjärtfjädrarna är också halvväst utvuxna. För en vecka sedan såg hon alltför erbarmlig ut. Vanlgitvis en fin Ölandshöna i den klassiska gök-färgen, men i höst har hon alltså ruggat på både huvud/nacke, stora delar av vingarna och hela stjärten föll av. Dessutom var hon ganska "näck" också på delar av bröstkorgen och gumpen. 
När okunniga träffar på såna här rugg-höns så kan alla former av missförstånd uppstå. Att dom är sjuka, eller hackkycklingar eller inte får någon mat. Men det är alltså alldeles normalt att vissa fågel- arter tappar stora delar av sin fjäderdräkt nån gång per år och ser för himla eländiga ut ett tag, tills de nya fjädrarna växt ut. 

söndag 24 september 2017

Fröodling Svedjerova

Den kalla och solfattiga sommaren har gjort att det är lite svårt att få fram mogna frön, inte minst häri Lappland. Även sorter som är superhärdiga och vanligen alltid levererad moget frö har jag behövt "fjäska" för.
Här vår gammaldags rova "Svedjerova" som jag helt enkelt drog upp för 3 veckor sedan och satte för att eftermogna i en back vid den allra varmaste sydväggen vi har här på Forsnäs Hemman, för att skydda mot eventuell frost. Rovorna var då ännu relativt frodiga och fyllda av näring och vatten så det har gått bra för dom att eftermogna och nu är nästan alla frökapslar fint bruna och torra.
Kompostgallret runt är för att våra Ölandsgäss inte ska massakrera plantorna.

fredag 22 september 2017

Vår dagliga skit

Det är dags för en uppdatering på skitområdet igen. Alltså vår strävan att göra självförsörjningens gödseljobb mer synligt. 😁
Dagens skit är den jag gillar bäst. 💗För den behöver man inte mocka alls. Den får ligga där den landar när våra Linderödsgrisar bajsar. När hagen är för sliten för dom, så flyttar vi bara på hagen. Allt detta skall ändå bli vårt utökade trädgårdsland, så lite bajs här och där är bara bra.😉

Och det är verkligen lite "här och där" eller rättare sagt mycket specifika ställen. För grisar är renliga djur och utser "toaletthörn" som får all skit. Det märks också långt senare. Just precis där våra förra grisar, Ronny och Ragge hade sitt toaletthörn växer det fortfarande rätt bra så här 3 år efteråt.

Ett slutord om grisbajs. Det luktar lite extra "hm" jämfört med växtätares bajs. Det märks på "doften" att grisar och människor äter relativt liknande mat. Inget som stör hos oss på Forsnäs Hemman. Grishagarna ligger några meter bort från där vi vanligen går, och mer behövs inte för att lukten blir oproblematisk.

Tidigare inlägg om vår dagliga skit!
November 2016:Skyffla Skit
Januari 2017: Kaninpluttar i mängd
April 2017: Skitskyffling i Påsktider


tisdag 19 september 2017

Odlingarna blommar

Mitt under hösten så får vi denna fägring i trädgårdslandet. 💗
Båda dessa växter odlas för vår självförsörjning. En blommar aldeles för sent för att vi ska få det vi vill av den i år. Den andra blommar som ett tecken på att säsongen är slut, det vi brukar äta från den smakar inte längre lika gott.
Vilka är dom? 😁

Vallmo som ger oss frön till brödbaket, varmare somrar. Den heter formellt opiumvallmo (Papaver Somniferum) men kallas ibland fjädervallmo av fröfirmor som är lite känsliga för det riktiga namnet. 👍
Och ätbar krysantemum "Shungiku". Supergod att plocka blad av till sallader och frästa wokar innan blomning. Men blommorna kommer till slut och dom är ju SÅ vackra på hösten när det mesta i vår vilda natur gett upp sin fägring. 😋



torsdag 14 september 2017

Kvannefrön till salu på direkten!

Nu är kvannens frön mogna. Och då ska dom sås så snabbt som möjligt. Det som är svårast med kvanne är att fröna förlorar sin livskraft väldigt snabbt.
Just den här blomman har inte fått tillräckligt mogna frön än.
Därför fungerar det tyvärr ofta dåligt att köpa kvannefrön från fröfirmor. Även bra och vanligen pålitliga fröfirmor har svårt att ha så korta hanteringstider att kvannefröna är livsdugliga när man väl ska så dom.
Därför skickar vi ut kvanne från nu, när dom precis är mogna och redo att sås på direkten man får dom i brevlådan! Vi har gjort ett litet "special-paket" med en påse torkad kvanne (för ímmunförsvaret), en påse kanderad kvanne (gott!) och en påse fröer på "köpet". Gå in på vår webbutik och beställ!
http://forsnashemman.tictail.com/product/kvanne-paket-med-frön

Det går också bra att beställa bara en påse fröer för 25 kr.
http://forsnashemman.tictail.com/product/kvannefrön

OBS! Medlemmar i föreningen Sesam har första tjing på fröna och får bara betala "självkostnadspris" för frankering och kuvert. Hör av er för att få vårt swishnummer eller kunna överföra till mitt bankkonto!

Vill du betala med swish eller banköverföring istället så maila oss (forsnashemman@gmail.com) eller ta kontakt med oss på Facebook: https://www.facebook.com/aj.eriksson.10
OBS! Vi säljer alltså bara kvannefrön nu en kort tid under hösten. Och fröna ska alltså också sås i höst!
När du fått dina kvannefröer ska du så dom så snabbt som möjligt. Vi använder en gammal trasig plastback, lägger 2 lager tidningspapper i botten och sen på med ca 5-8 cm jord. Strösslar över fröna någorlunda jämt och fyller på med bara lite jord, max en 1 cm. Sen ställer vi undan allt på en skuggig plats i trädgården. Det går lika bra att så i vanliga krukor, dom ska också stå ute under vintern i så fall.
Nästa vår/sommar kommer det växa upp små plantor som ser ut som på den här bilden.  Först kommer två små "treblad". Det ena blir lite större med en ganska lång stjälk, bladet syns längst ner i bild, stjälken är ca 5-10 cm. Och ett mindre blad med kort stjälk, som syns högst upp på bilden. Ibland kan det komma ett tredje blad också. När plantan är i det utvecklingsstadiet så kan man omplantera kvannen där den ska ha sin permanenta växtplats och då är det bra att komma i håg att detta är en STOR växt, en mogen kvanneplanta kan uppta en kvadratmeter. Lagom är att varje planta får 50cm fritt utrymme åt alla håll.

Växtplatsen ska vara halvskuggig och inte alltför torr. Bäst trivs kvannen i mullrik jord som helst aldrig riktigt torkar ut.

Vår kvanne är äkta fjällkvanne som vi själv odlat upp med hjälp av frön från massor av olika lokaler i Vilhelminafjällen och norrut i Lapplands fjällvärld. Dessa frön kommer från ca 20 individuella plantor och man kan därför förvänta sig stor genetisk spridning.

Och så här lycklig blir man efter några år när det finns fullt av ljuvliga kvannestjälkar att skörda på försommaren!

tisdag 12 september 2017

Kaninungar i härliga färger

Varje år får vi uppleva att våra fina lantrasdjur bjuder på överraskningar. Efter 9 avelssäsonger med i princip samma grundlinjer så skulle man kunna tro att vi inte får se så många nya och överraskande färger på våra kaninungar varje år. Men även i år fick vi flera nya färgvarianter som vi aldrig sett tidigare. 💗
Här är två av dom. Så fina, och dessutom båda trygga och sociala honor. Dom kommer snabbt fram till burdörren för att få hälsa på matte vid de dagliga utfodringarna. Om det fortsätter så här kommer dom kunna få klara sig från höstslakten och få chans att bli utvärderade under vintern för att se om dom kan få plats som en ny avelshona i koloni Morgonsol. Den kolonin har en plats över tills nästa år sedan urmodern Astrid gick bort i våras.

Vi på Forsnäs Hemman jobbar ständigt för att informera om hur kaniner fungerar och vad som är viktigt att ha med i beräkningen för att bygga upp en egen bra avelsbesättning. 😀 Kaniner är relativt "odomectiserade" djur. Dom är alltså tamdjur med en stark koppling till alla sina grundbeteenden. För att se bra exempel på det kan man titta på de kaninkolonier som lätt kunnat få fäste i vissa områden i Stockholm, bara genom utsläppta tamkaniner. De kaninerna var alltså inte "tamare" än att dom direkt kunde bli överlevnadsbara i det vilda. Det här är en styrka för våra fina kaniner.  👍 
MEN det gör också att en väsentlig andel av varje generation är lite "för" vilda, även hållna i våra burar och hägn, för att vara bra att avla på. Dessutom är ungar i en viss ålder relativt "nyfikna" allihop (även dom som senare blir mer osociala med människor) så det är otroligt svårt att avgöra vilka 3 av 10 ungkaniner som blir bra i slutändan. Samt att dom ju är stresskänslig och kan helt "förvandlas" om dom flyttar eller vid första könsmognaden eller vid första kullen. 😉 Vi tar med detta i beräkningen och köper in 3 ungkaniner för varje avelsdjur som vi beräknar använda i slutändan. De övriga 2 (i snitt) blir utslagna innan dom hamnar i avel, eller i alla fall i registrerad avel. För honor bestämmer vi oss sällan för om dom verkligen ska få äran att bli avelsdjur förrns efter deras första säsong med 2 lyckade kullar och invägning under vintern efter det. Jag tycker inte att det är dyrt med en summa på ca 1200 kr (400/kanin) för att få ett fint avelsdjur som under sitt liv kommer ge oss minst 70 avkommor (särskilt som dom vi ratar ju inte går till spillo utan hamnar i grytan som ekologiskt och etiskt kött värt minst 200kr/kg). Och jag ser det som vårt ansvar som medvetna kaninuppfödare att i varje generation föra vidare det arv som våra förfäder gjort. Vi ska alltid vara "kräsna" och bara välja enbart de bästa av alla kaniner som föds till framtida avel. Varje generation, år efter år! Annars kommer våra fina tamkaniner snabbt förvildas och bli svårskötta igen!

För att läsa det "finstilta" om hur vi väljer ut kaniner till Potentiell(!!!) framtida avel och vår grundläggande hållning för kaninuppfödning finns den texten längst ner på en här sidan. Texterna under varje kanins bedömning är också talande för den som är extra intresserad.😏http://forsnashemman.blogspot.se/p/gotlandskaniner_22.html

söndag 10 september 2017

Ölandshöns på trappan

Det är trappan till foderförrådet som ligger perfekt till för att Ölandshönsen ska få njuta lite i eftermiddagssolen. 💗
Men dom ska inte tro att dom får något extragotta för det. Även om det kan tyckas som dom blänger lite uppmanande på matte. 😊

torsdag 7 september 2017

Fruktstund blir bärstund

Den här tiden på året händer det ofta att sonens fruktstund på skolan förvandlas till bärstund.
Idag blir det bärtry, vita vinbär, några hallon och ett krusbär som jag ansåg moget nog att få följa med.

Uppdateringar på frukt/bär och grönsaksfika som sonen fått med sig under hela hösten.
Häggmilspel(Saskatoonbär), vita jordgubbar och rosa vinbär.


Majrova Guldboll och sockerärtor/brytärtor. Slutet av september.
Bondböna Lappland och nu äntligen väl mogna röda krusbär. Mitten av oktober.



tisdag 5 september 2017

Ny hage till grisarna

Vi utökade hagen till Linderödssvinen idag. Nu har dom en ny plätt som dom får jobba på i 2-3 veckor.
En del grisar är lite konservativa, Herr Tålig var först framme vid gränsen mellan den gamla och nya hagen. Men sen stod han där och funderade ett tag innan han slutligen tog klivet över på den gröna och frodiga sidan.


måndag 4 september 2017

Berg av Isbergssallat

Total odlarlycka! Det har aldrig någonsin slagit mig att det skulle gå att odla isbergssallat hör uppe hos oss i norr. Men det har gått alldeles utmärkt! Dom ser ut precis som dom köpta, fast bättre. För det är mer crisp och smak i våra egna!
I våras hittade jag ett blogginlägg av Sara på Skillnadens trädgård där hon skriver om att odla isbergssallat och jag blev inspirerad. Nu kan jag konstatera att den blir precis lika fin som vår övriga sallat. Och ungarna tycker det är lite extra kul att vi kan plocka in något som ser ut precis som det man kan köpa i affärerna. Det här kommer bli en framtida stapelvara i vårt trädgårdsland!
Just denna sort är "Great Lakes 118".

söndag 3 september 2017

Ny större kaninbur

Hustomten (aka morfar) bygger en ny kaninbur av skottkärre-modell. Vi har sån tur att de burar vi redan har inte behöver byggas om. Deras mått kommer klara de nya reglerna för kaniner upp till 3.5 kilo. Och två av dom är stora nog att få husera en kanin på upp till 4,5 kg. Vi har bara haft enstaka Gotlandskaniner som vägt mer än 3,5 kg.
Men om vi får någon kanin till som väger mer, så behöver vi en bur till så nu blir det ytterligare en betesbur, med en bodel som är 80 cm hög, kortaste sidan är minst 70 cm. Vår blir 90 cm så det blir lite extra rum för kaninen som får bo där. Bodelen blir upphöjd från marken, vilket också står i reglerna.
Svetsar hållaren till ett av hjulen, man ser hjulet som ska användas i bakgrunden.
Utanför får kaninen ett betydligt större betesområde, så sammanlagt är det här en bur som verkar trevlig för våra kaniner och är lätt att flytta runt, även för mig som är svagast på Hemmanet. Buren gör att det alltid blir hygieniskt och ständigt nytt och fint bete för kaninerna.

Här är ett tidigare blogginlägg om våra betesburar på hjul. http://forsnashemman.blogspot.se/2016/05/kaninburar.html

torsdag 31 augusti 2017

Blåbärstry-bärtry

Det här är en buske med stora blå bär som är ätliga. Den kallas växelvis för blåbärstry eller för bärtry, ibland marknadsförs dom som "honungsbär". (Lonicera caerulea var. kamtschatica ibland edulis i slutet, vilket betyder "ätlig").  Den trivs utmärkt hos oss här i Lappland då den kommer från norra Sibirien som har mycket liknande förutsättningar
Det här är en enda gren från en liten buske, den är alldeles full med bär. Och överallt är det lika mycket. De här buskarna trivs helt enkelt alldeles utmärkt oavsett hur kallt och norrut i Sverige man bor. Det kan tydligen vara kämpigare att få dom att trivas längre söderut i landet, eftersom dom gillar en snabb övergång mellan riktigt kall vinter och sen vår på direkten.

Vi har alla möjliga sorter, men dom som numera ger riktigt bra med bär är dom vi planterade för 4-7 år sedan.  På den tiden fanns bara själva "vildsorten" från just Kamtjatka-halvön och en mer kortvuxen trädgårdssort av samma som man fått fram redan då. Hon heter Anja, och det är henne jag håller upp en kvist av på bilden.

Nuförtiden finns det många namnsorter, framavlade för att ge större och sötare bär. Vi har köpt in alla olika varianter vi fått tag på. Det är namn som Borealis, Aurora, Honeybee och Tundra. Och många fler. Dom är bara inne på sitt 2-3 år här på Forsnäs Hemman. Men alla lever och växer och ger redan nu enstaka bär. Kort sagt; dom frodas! Och bären är verkligen mycket större än dom här ovan på bilden. Och smaken är väldigt mycket mer söt och aromatisk.

Tidigare inlägg om Bärtry:
http://forsnashemman.blogspot.se/2015/08/honungsbar-gotta.html

tisdag 29 augusti 2017

Odla oregano

Det går utmärkt att odla oregano i Lappland. Strålande faktiskt! Och smaken är något alldeles extra. Det verkar som att oregano, liksom många kryddväxter och frukt och bär, får en särskild kraft i smaken av våra Lappländska ljusa sommarnätter och klara, friska luft.
En stor burk egen oregano.
Det här är mina "kuddar" av 3 sorters oregano. Grekisk, gulbladig och Compactum "Nana". Vi har också "vanlig" oregano, eller kungsmynta som den också kallas. Men den använder jag inte som krydda, däremot ger den mycket goda teer.
Från vänster: två plantor "Compactum, Nana", en gulbladig oregano och en grekiskt. I korgen: den gulbladiga till höger.
Och de här oreganoplantorna växer och frodas. Jag har delat dom varje år och har numera två oreganoland till. Trots delning varje år växer dom sig stora och bulliga ända tills man snöpligt klipper av dom precis när dom ska till att börja blomma. Jag vintertäcker tjockt med grovhö under senhösten, i södra Sverige skulle det väl motsvaras av halm. Jag är rädd att den fryser bort av barfrost, men än så länge har det inte alls varit några problem. Alla plantor har överlevt och tittar upp tidigt på vårarna. Och smaken på vår Lappländska oregano är alltså något alldeles extra. En hel stor burk fick jag ihop i år så nu är vi självförsörjande tills nästa skörd.
Oregano-odlaren med fina hunden Jaffa, som tyvärr inte längre finns. 

lördag 26 augusti 2017

Återställer hagmark.

Vi har flyttat våra getter på ytterligare en ny hage. Med en hel flock (om än liten, ca 3-4 vuxna getter med deras killingar) så går det snabbt att röja de igenvuxna markerna. Förr har vi haft dom på strandnära gamla slåtterängar. Denna gång ett ganska vått och frodvuxet skogsbete som numer är SÅ igenväxt av älgört och tuvstarr.
Före: Efter!    

Det gick knappt att vada igenom.  Lite anade vi att det skulle bli så luftigt och fint på bara 7 veckor! Det innebär att varje get (om man räknar killingarna som en get) betade ner 4-5 m2 per dag/get. Intressant!
Sigyn och Kravies står på den gamla välbetade hagen och börjar hugga in på den nya frodiga! 
Vi har gjort på ett helt nytt sätt för att stängsla nu. Eftersom getter är rätt "slafsiga" ätare som gärna trampar ner och bajsar på 80% av allt medan dom äter 20% och sen ratar dom hela hagen och rymmer. Så nu tänkte vi ut ett nytt system. Vi stängslade inte en jättehage på en gång utan en mindre sektion. Hela den här nya hagmarken är ca en tredjedels hektar. Förr hade vi nog stängslat in allt direkt till getterna. Men nu stängslade vi bara en fjärdedel, med tanken att nu när dom betat upp den fjärdedelen så utökar vi med en fjärdedel till åt gången, och förhoppningsvis betar dom då mer effektivt och går tillbaks till det gamla välbetade stället med de stora granarna att vila under och idisslar och skiter när de tar det lugnt. Och utnyttjar det nya betet lite bättre.

tisdag 22 augusti 2017

Till jordkällarens lov!

Nu, sent i augusti, tar vi upp vår sista säck mandelpotatis från jordkällaren. De är fortfarande i fullt ätbart skick. Några mindre groddar, men dom är bara att bryta loss och så kan man skala och koka. Eller koka och skala.
Och om nån vecka eller två är de nya potatisarna  som just växter i jorden färdiga att börjar ätas. Så med hjälp av vår fantastiska jordkällare under golvet i köket så kan vi alltså vara helt självförsörjande på potatis.
Fram tills mitten av juli är våra potatisar helt groddfria. Denna sort heter Kvikkjokks Halvmandel, men alla våra potatisar mår lika bra i vår fina jordkällare!
Samma potatis vid midsommar i år.
Här är ett tidigare inlägg om vår älskade jordkällare och vilka omständigheter som behövs för att hålla potatis året runt:
http://forsnashemman.blogspot.se/2017/06/midsommarpotatis-gammparen.html



söndag 6 augusti 2017

Höet ska under tak

Då var det dags för att sopa rent loggolvet, allt höboss bort från det gamla höet och allt är rent och fint innan det torra höet från hässjorna bärs in under tak.
Höbosset är guld! Det består av frö  från diverse örter och gräs och små bladfragment som brutits av. Vi har ibland använt det för att så in nya plättar med traditionell flora, vi vill absolut inte använda moderna vallväxter som rajgräs eller timotej. Sånt passar inte i en traditionella Lappländsk äng och är inte heller det bästa fodret för våra gammaldags allmogegetter och lantraskaniner.
Och vi sparar också allt bortstädat bôs, som vi kallat det dialektalt. Det blir flera säckar som vi sedan under vintern blandar i "värmningen" till hönsen. På det sättet får dom högklassig näring även då och äggen får fina mörka gulor även fast naturens grönska vilar.

Även våra nybyggarförfäder tog vara på alla former av växtrester, som inte dög som människomat för att ha till värmningen till djuren. Här är ett textavsnitt från vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" Av O.P Pettersson om när Dåresfamiljen håller på att rensa sitt egenodlade korn.
"Nu hade man att göra upp på lon, d.v.s. rensa och skilja från vartannat det, som fanns i dråshögen. Till lon fick man nu hämta risseln, sållet och kastan och det medelmåttigt långa vidjerepet. Vidjerepet stack man över åsen ovanför stället, där man höll till. I repet knöt man fast risseln uti hålen i risselverket, så att risseln kom att ligga väl vattenrätt två alnar över kornladgolvet.
Vid det arbete, som nu förehades, fick både matmodern och Sara Stina vara närvarande, och i arbetet skulle de också få deltaga. Husbonden öste nu med skoveln risseln full med dråse, vartefter han skakade risseln fram och åter och rörde omkring i den med händerna då kornen, agnarna, ogräsfröna och den allra kortaste halmstybben och mullen föll ned genom de små hålen i risselns botten. När husbonden märkte, att intet mera föll ned ur risseln, så knöt han lös risseln från vidjerepet, drog risseln till ett ställe vid kornladväggen och tömde ur den där. 
Det som hade stannat kvar i risseln och nu tömdes ut, var ej dugligt till annat än att blandas in i värmningen åt kreaturen."

måndag 31 juli 2017

Odla egen mat

Att odla för att äta är ganska speciellt här i Lappland. Säsongen är väldigt kort och mycket som odlas traditionellt i resten av landet, är inte värt att satsa på här. Man lär sig också med åren att en hel del av de odlingsråd som står att läsa i böckerna, inte är så väl anpassade till vår Kalla Nord.
Men oavsett, så är det verkligen värt att odla sin egen mat! Den här broccolin är ett strålande exempel. Detta är bara en tredjedel av gårdagens skörd. Vi åt oss alla nästan mätta bara på broccolin. Både rå och även fantastiskt god lättkokt broccoli med lite smör och örtsalt. Hela stora familjen! Att köpa all denna broccoli skulle kostat oss uppåt 100kr och även om det då var ekologiskt skulle det långt ifrån hållit samma kvalitet, eller haft samma smak som dessa. Fröna kostade bara en bråkdel av detta, och då har vi ändå kvar frön till både nästa och nästnästa år. Kålfröer är relativt långlivade.

Så arbetet då? Ja, jo, man arbetar för att få egen skörd. Så det får vara ett livsval. Men jag har under mina 2 decennier som mer seriös matodlare lärt mig många tips och trix för att underlätta.
Också här är broccolin ett strålande exempel.
Jag har ätit egen odlad broccoli så länge jag kan minas. Min farmor har varit min odlingsmentor och förebild, och hon odlade varje sommar i Bellvik, Södra Lappland. Hon startade sådden mycket tidigt. Redan när jag var hos henne och farfar på påsklov vårdade hon små broccoliplantor ömt. Dom var så långa och gängliga av den Lappländska ljusbristen att hon försiktigt stagade upp varje planta med en tandpetare och virkgarn. Och hon flyttade runt de små krukorna så att dom stod i husets ljusaste fönster under hela dagen, varje dag på våren, varje år. Där snackar vi arbetskrävande.

Jag har lärt mig att vi i Lappland sällan vinner på att förodla lika tidigt som de som bor söderut i landet. Vi behöver inte heller göra det, för vi vinner i ljusmängd under sommaren, med våra långa soliga dagar och ljusa nätter. Så nu när jag förodlar sår jag nästan allt in i slutet av april/början av maj (några undantag finns). Och jag sätter ut det förodlade tidigt, om det är sånt som är relativt köldtåligt som kålväxter. Ute blir dom automatiskt  tåligare, och kommer igång att växa enormt snabbt när man väl planterar ut allt i landen. Jag får vänta nån vecka längre innan jag får skörda de allra första broccolibuketterna men jag tror jag får lika mycket broccoli totalt under säsongen som farmor fick, med bara bråkdelen så mycket arbete.



torsdag 27 juli 2017

Gotlandskaniner på väg till nya nejder

Igår fick vi äran att skicka iväg en liten kaninkoloni på tre honor, och en passande hane. Dom ska bilda en ny genbank i Värmland! 👍
Här är två av dom. Linum är hanen (han är viltbrokig) och Radiola är en av honorna (hon är gul/svart tigrerad). Vi ger våra Gotlandskaniner uppfödarnamn efter latinska växtnamn. Det gör att djuren blir lättare att identifiera individuellt i databaserna och registren. För det är inte så många som heter Linum eller Radiola, men det finns ganska många Gotlandskaniner som heter/hetat "Stampe" och liknande klassiska kaninnamn.
Linum och Radiola kommer från samma växtfamilj, linväxter. Vi försöker ibland vara finurliga på det sättet. 😀Linum är det släkte som vårt spånadslin tillhör. Radiola är släktet dvärglin.
Ägarna ger ju ofta sina kaniner mer vardagliga tilltalsnamn. Jag vet att hanen och en av honorna kommer heta "Ville" och "Mina", som en påminnelse om Vilhelmina, där dom föddes. 💗

onsdag 26 juli 2017

Rädisor

Högsommarvärmen är kvävande och trädgårdslandet börjar producera. 
Ett knippe rädisor i olika färg och form smakar helt rätt i hettan.

söndag 23 juli 2017

Ny hage till Lappgetterna

Efter 8 år så har vi nu satt upp den tredje hagen för våra Lappgetter. Sakta men säkert så "betar vi av" de igenväxta lägdorna här runt vårt Hemman.
Snabbt sprider getflocken ut sig i den nya skogshagen
Denna gång har hagen en ganska annorlunda flora jämfört med våra tidigare hagar. Dom låg på strandängar, medan denna hage till stora delar är en skogshage och resten är gamla dikesgrävda myrlägdor som numer är fulla med midjehöga tuvstarrs-tuvor och massor av väldigt frodig älgört.
Vienes visar akrobatik på hög nivå för att nå de smaskigaste bladen. 
Det ska bli spännande att se vad vår flock Lappgetter kan förvandla detta till! Nu vid deras första besök så stannande dom i skogspartiet och gick loss på småträd och buskar. Det är precis motsatt hur dom betett sig i de andra hagarna, där dom i första hand slukade de höga gräsen och örterna.
Jo, det ÄR 7 getter på bilden, det är bara svårt att se med all skog i vägen! 
Här är tidigare in lägg om att röja igenväxt mark med hjälp av Lappgetter:
Del 1. http://forsnashemman.blogspot.se/2015/09/sju-ar-senare.html
Del 2. http://forsnashemman.blogspot.se/2015/11/rojning-av-sly-med-lappgetter.html
Del 3. http://forsnashemman.blogspot.se/2016/03/lappgetternas-slyrojning-del-3.html
Del 4. https://forsnashemman.blogspot.se/2016/07/harmoni-i-hagen.html
Del 5. https://forsnashemman.blogspot.se/2016/05/att-bekampa-tuvstarr.html


lördag 22 juli 2017

Uppfödning av Gotlandskaniner i Lappland

Nu har vi fött upp Gotlandskaniner i 9 säsonger. För självhushållning och för att hjälpa till att bevara dom inom genbanker. Vi har haft mellan 3-12 avelshonor och 2 kullar per hona och år med i snitt 7 ungar per kull. En totalt överslagsberäkning är att vi haft strax över 600 kaniner som fötts här på Forsnäs Hemman. Här gör jag en kortare sammanfattning av våra erfarenheter.
Först:
vill jag poängtera att det inte är något lätt jobb att föda upp kaniner! Av alla djur på vårt Hemman så är kaniner det som varit allra mest utmanande, förutom bin. Kaninuppfödning är krångligt redan från början. När jag skaffade de första Gotlandskaninerna så sade en god vän: "du ska inte tro att det är lätt att få kaniner att bli dräktiga, det är bara ett talesätt". Jo, det har man ju alltid hört, att kaniner blir fler och fler så som bara kaniner kan. FEL! Det är inte alls lätt att få kaniner dräktiga, och dräktiga vid rätt tid, så att dom får stora fina kullar och inte bara 1-3 ungar.
Sen; det är inte lätt att få kaninungar att överleva. Det är få djur som är så känsliga som en liten kaninunge. Särskilt den period när dom börjar komma fram ur boet och börjar äta "vuxen" mat. Ibland hade vi hela kullar som dog under 1-3 dygn från de kommit ut ur lådan de första åren.

Samt:
Var kräsen! Alla kaniner är inte lämpliga att avla vidare på. Inte ens alla kaniner som är bra som ungar fortsätter vara bra ända tills dom är vuxna. Fina kaniner kan t.ex. tappa tillväxt under vintern. Eller så kan dom få "tonårsfasoner" för sig under vårvintern när dom bli könsmogna. Och honor kan bli svåra att hantera under sin första dräktighet, eller när dom väl fött sin första kull.

Vidare:
Gulla inte överdrivet mycket med ungarna! Det vi är ute efter som självhushållare är naturligt sociala kaniner. Vi vill ju inte avla kaniner som kanske egentligen är ganska osociala i grunden men som blivit präglingsuppfödda på människor. Om man gullar med dom timmar per dag, så går det egentligen inte att bedöma hur lättskötta och naturligt sociala dom egentligen är! Därmed går det inte heller att bedöma hur bra avelsdjur dom blir, alltså vilka gener dom kommer ge vidare till sina avkomma. Det räcker att man har en daglig skötsel, med nån kortare "gotta-stund" varje dag vid burens öppning, för att man ska lära känna sina kaninkullar och se vilka som har potential eller inte för vidare avel (eller för att bli sällskapsdjur).

En sak till:
Var inte sentimental! Slå ut djur från avel. Det är den allra viktigaste uppgiften man har som kaninuppfödare. Vi har blivit anförtrodda fina kaniner med mycket bra genetik för självhushållning. Vi får inte förstöra det genom att bli lite "blödiga" och vilja behålla vissa kaniner för massa olika skäl som att det var ju "den första ungen" eller att dom har en "särskild färg". Den enda orsaken att tillåta kaniner att bli avelsdjur är att dom är riktigt bra djur, på alla plan. Trots att Gotlandskaninerna är en hotad lantras, så föds det SÅ många kaniner och bara ett fåtal av dom kan bli föräldrar till nästa generation. Så se till att det blir de rätta kaninerna som får chansen. Vi räknar med att köpa in/ spara 3 potentiella avelsdjur för varje individ som slutligen får chans att bli avelskanin. Vi slår alltså ut 2 av 3 innan det verkligen blir dags för avel, under vårvintern och gällande honor även efter deras första säsong. Om dom inte presterar på de två kullarna så blir dom aldrig registrerade.
Redan innan vi sparar djur som "potentiella avelsdjur" över vintern har vi valt bort ca 86%. I snitt sparar vi 12 st av 84 årsungar och något år kanske vi köper in 3 nya hanar. Av dessa 12 sparade väljer vi i slutändan ändå bara ut 2-4 st och av de 3 köpta hanarna oftast bara 1. Var Kräsen! Var kräsen, var riktigt kräsen. 👍
Längst ner på den här sidan har vi skrivit en del av våra urvalskriterier:
forsnashemman.blogspot.se/p/gotlandskaniner_22.html

Slutligen:
Vi trodde nog att det gick att bli lite erfarna på sådär 3-4 års kaninhållning. När jag doktorerade så är det en 4-årig forskarutbildning, och efteråt anses man ha kunskap nog att kunna lägga fram en avhandling och ha något att komma med.
Inte så med djurskötsel!😏
Jag kände mig inte alls veta tillräckligt för att ge råd till nån förrns efter ca 6-7 år, och då gav jag bara råd om enklare saker kring kaninskötsel.

I år, vårt 9'onde år är första gången jag känner att allt verkligen stämmer med kaninerna. Vi vet hyfsat hur vi ska sköta dom för att dom ska ha så bra liv som möjligt (koloni-struktur) och hur och när vi ska para för att få fina kullar som växer bra och överlever till vuxen ålder.
Jag tror säkert att det kommer nya insikter och överraskningar även framöver. Kanske återkommer jag med en mer detaljerad beskrivning av en bra kaninuppfödning i norr framöver. Kanske när vi firar 15 år med Gotlandskaniner här på Forsnäs Hemman! 😀



onsdag 19 juli 2017

De unga Blekingeankorna i skogen

Våra ungankor av den gamla lantrasen Blekingeanka är 10 veckor gamla.
Så nu är dom stora nog att få simma fritt i den stora dammen och dom får gå som dom vill i den stora skogshagen. De första dagarna är allt nytt och spännande och blåbärsris, smårönnar och stenrösen undersöks noggrant.💗Om någon vecka har dom hittat rutinerna och gör det ankor gör bäst. Ligger och slappar med gänget på bästa solplätten i hagen, och tar nån tur till dammen och "restaurangen" när det passar.

En ankflock är så lik en grupp Svenska Mallorca-turister som det bara går. 😂 Säger jag, som aldrig varit på Mallis. 😉

måndag 17 juli 2017

Sådder till höstodling

Vi är inne på andra halvåret och ca två månader kvar på växtperioden här i norr (för frosttåliga växter).
Våra försådder till sensommarplanteringen för höstskörden är jättefina och åker ner i jorden i veckan. Det är enbart frosttåliga växter, all kommer kanske inte hinna bli så stora här hos oss i Lappland. Men det som blir, blir gott!

Från övre vänstra hörnet, betor (röda och gula), piplök (Evergreen) och en liten ruta med kummin Rovaniemi som jag beställde från Nordgen. Jag har inte haft värdens tur med att så dom fröna, men jag har fått ihop 15 plantor allt som allt och hoppas ändå på en rimlig chans att få en fin plätt med unik, lappländsk kummin nästa år. Längst till höger översta raden Savoykål, Vertus 2.
Nedre raden, balsamblad, strandkämpar, borstnejlika, kålrot Vigod, Kål White Russian, Kålrot Norsjö.

lördag 8 juli 2017

Knorr på tillvaron

Våra tre supergulliga killar av rasen Linderödssvin har knorr på svansen...på grisen! 💗
Dom får några nya kvadratmeter grön hage att böka upp några gånger i veckan. Och glädjen är påtaglig!👍

Här är vår sida om när vi håller grisar, av Sveriges enda lantras av svin.
http://forsnashemman.blogspot.se/p/linderodsvin.html

Alla kan ju inte ha sommargrisar, som vi har. 😁 Men här lokalt i Vilhelmina finns en fantastisk chark som också har egen uppfödning av just Linderödssvin. Lövnäsgårdens Mathantverk & Djuruppfödning.
Åk gärna förbi och handla av dom på er väg upp mot fjällen här i Vilhelmina.
https://www.facebook.com/L%C3%B6vn%C3%A4sg%C3%A5rdens-Mathantverk-djuruppf%C3%B6dning-315951861946843

Här är tidigare inlägg där vi handlat av dom och ojojoj, så gott! 😋
Kärleksgåva korvhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/05/karleksgava-korv.html
Glada &goda grisarhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/11/glada-och-goda-grisar.html

Och här slutligen en liten 10 sek video med knorrarna i knorrig position!




tisdag 4 juli 2017

Årets första kvanne skördad

Det är alltid lika ljuvligt att stå där med en stor famn doftande kvanne, efter en lång Lappländsk vinter.
Kvannen är vår drottning bland örter. En helt fantastisk växt som omskrivits i våra allra tidigaste sagor som en av våra viktigaste odlade växter och som uppskattade gåvor, kungligheter emellan.

Vi har skrivit en del om kvanne tidigare:
http://forsnashemman.blogspot.se/2015/07/kvanne-orternas-drottning.html
http://forsnashemman.blogspot.se/2017/03/kvannen-var-drottning-i-tradgarden.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/04/kaka-kvanne.html

Här ett inlägg om när jag smaksatt kombucha med kvanne:
http://egenkombucha.blogspot.se/2015/09/vilda-vaxter-i-kombucha.html

Och här våra produkter på Webbutiken. Torkad kvanne har vi i lager och det jag håller i famnen på fotot är det som snart finns som kanderad kvanne.
http://forsnashemman.tictail.com/product/torkad-kvanne
http://forsnashemman.tictail.com/product/kanderad-kvanne





måndag 3 juli 2017

Rätt tid att slakta bockar

Nu är precis rätt tid att slakta bockar!
Dom har fått växa på sig ordentligt under försommarens bete, men dom har ännu inte börjat kissa ner sig inför brunsten!
Dagens bockar var 1 år och 9 månader och vägde 39 och 36 kilo avblodade direkt efter avlivningen. Urtagna vägde slaktkropparna 15 och 14 kg. Alltså en slaktkropp som väger ca 38% av levandevikt.

Sen får vi såklart lägga på allt annat värdefullt. Tunga och hjärta att röka, hjärna till garvning. Horn och skinn till hantverk. Lungor, lever och njure som värdefulla proteiner till Hemmanets övriga köttätande djurslag. Vanligen äter vi levern, men på bockar som genomgått en "dricka sitt eget kiss-säsong"så brukar vi inte äta levern själva. Men det finns många andra djur som uppskattar den. Vi tar också reda på inälvsfettet att koka egen tvål och och även magarna och tarmarna används. Som gödning, alltid uppskattat när man bor på så mager mark som vi gör.

Så nu är alltså en väldigt bra tid att slakta överskottsbockar. För det är ju så, man får alltid övertaliga mansdjur när man har lantbruksdjur. Vi behöver inte lika många bockar som vi har getter. Varje bock kan lätt para alla damer i en normalstor getflock på upp till 10-15 individer. De övriga bockarna är uppskattade som otroligt gott kött! Och samtidigt ger dom plats i bevarandearbetet för att vi ska kunna ha fler värdefulla Lappgetter, alltså damer!