tisdag 23 maj 2017

Linderödsgrisarna ska ut i hagen

Idag var det dags att släppa ut våra tre smågrisar (av lantrasen Linderödssvin) i stora hagen. Hittills har dom fått vara i en mindre "träningshage" så dom lär sig hur det funkar med elstängsel.
Grisar är väldigt nyfikna, men lite konservativa. Trots att dörren till lilla hagen nu stått öppen under hela dagen, och "hela vida världen" lockar därute, så vågar sig inte småttingarna ut över tröskeln.
Så brukar det vara. 😊

Men vi vet att imorgon har dom utmanat sina rädslor! 👍 Då ska dom ta tag i att rensa en plätt jord som i juli ska få husera vårt nya växthus.
Mer att läsa om landets enda lantrasgris, Linderödssvinet här.
http://forsnashemman.blogspot.se/p/linderodsvin.html

måndag 22 maj 2017

Palsternacka tills nästa år och ikväll

Vi tar upp tre rader palsternacka som vi sparat över vintern. Den är fullt härdig och faktiskt godare att äta nu på våren än när man skördar den innan frosten.
Dom finaste rötterna återplanteras direkt för att få blomma nu sitt andra år, och ge frö. Vi fick också långt över ett kilo att äta upp nu den närmaste tiden, från dessa tre ynka rader. Just nu kokar vi en kastrull till ren-revbensspjällen som griljeras i ugnen. Som "sallad" blir det blekta blancherade rallarros-skott.
Palsternacka är en otroligt lättodlad rotsak som bara ger och ger. För oss Lapplänningar är den extra härlig att odla just för känslan att gräva upp så fina, väldoftande och goda rötter precis när tjälen har gått ur marken och inte mycket annat finns.

Vår sort för tillfället heter "Halblange Weisse" och kom till oss från Föreningen Sesam.
Men i framtiden är Husmor lite sugen på att försöka få tag på en väldigt ovanlig och udda rysk sort som heter Kral.

fredag 19 maj 2017

Nästnästa års trädgårdsland

Då har vi fixat nästnästa års trädgårdsland, genom en rätt massiv familjeinsats. "Bara" förankringen kvar. Men det får vänta tills imorgon.

onsdag 17 maj 2017

Ank-onga

Då har vi fått vår första kull småankor här på Hemmanet. Eller ank-onga, som det heter här norrut. På syd-svenska heter det ällingar. Men det låter bara konstigt för oss här i Kalla Nord.
Gulliga är dom. Det blev 11st varav 3 gula, som kommer bli helvita som vuxna. Dom är alla av lantrasen Blekingeankor. Den mest ursprungliga ankras vi har här i Sverige och troligen dom som är ättlingar till de vilda gräsänder som vikingarna började avla för att bli allt större i kroppen och som därmed blev tamdjur.

lördag 13 maj 2017

Potatislöken Malvina från Byske

Nu är det vårkänslor, även hos oss här i Lappland. Men det är ändå en månad kvar innan vi kommer plantera potatislöken, Malvina från Skellefteåtrakten.
Vi fick äran att hjälpa till att uppföröka den här potatislöken av åldermannen i föreningen Sesam, där vi medlemmar hjälps åt att bevara gammaldags växter. Potatislök är lite kinkig. Vissa arter trivs bara på vissa ställen. Vi har odlat 3 olika sorter genom åren och en av dom ville inte alls växa här, trots att den absolut funkar perfekt nere i Leksand, där den hör hemma.  Den potatislök som blev allra törst hos oss kom från Skåne? Och Bjurholmslöken från kusten här i våra nordliga breddgrader blir nästan lika stor som den Skånska, men tål lång lagring bättre.

Artikel från en lantbrukstidning om Malvinalöken.
Så visst ville vi hjälpa till att försöka bevara Malvinalöken här från kusten i norr. Vi fick 5 pyttesmå sättlökar, knappt större än ett stort vinbär, Men dom tog sig, och nu har vi 21 fina lökar, betydligt större i storlek än dom vi fick som utsäde, så det verkar som att just Malvinalöken trivs hos oss! Inte en enda av lökarna vi skördade i höstas har "säckat ihop" under vinterförvaringen. Alla är i toppskick nu i maj!
Och vi ska alltså snart plantera allihop inför årets odlingssäsong. Så roligt, så tillfredsställande.
Om 3-4 år kanske vi till och med kan erbjuda utsäde om den är lika framgångsrik hos oss om detta första år verkar tyda på!

Här är artikeln som jag gjorde en bild av ovan:
http://www.lansstyrelsen.se/vasterbotten/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/2006/Norrbruk%20nr%203%202006.pdf

torsdag 11 maj 2017

Vårens kaninungar på Forsnäs Hemman

Vi har tre kullar med kaninungar, totalt 18 ungar, som kan säljas eller hyras ut som sommarkaniner lagom till sommarlovet börjar!

Kullen på mellanbilden, Tsagaanaas, är mest lugna (lite soffpotatis) hon har också tidigare haft riktigt stora kullar, på 8-9 överlevande ungar, så hennes kull lämpar sig mycket bra till blivande avelsdjur och självförsörjning. Anthriskus kull (överst) är nyfikna och framåt, den ljusa blåbrokiga och blåögda killen (längst in i högra hörnet) är dock något svagväxt och säljs enbart till sällskap. Men han är en av de mest sociala och nyfikna individerna i kullen så han skulle bli en perfekt sällskapskanin eller "sommar-kamrat".
Alyssums kull på fem ungar är alla finväxta och framåt! Eftersom det är hennes första kull och vi parade henne tidigt på året, så är vi väldigt nöjda med 5 fina, starka ungar! Alla är starkväxta och passar utmärkt som både sällskap och till avel.
Gosig kaninunge!
Hör av er om ni vill tinga ungar eller komma förbi och träffa kaninungarna!
Vi har också en bur att hyra ut tillsammans med kaninungarna.
Maila på forsnashemman@gmail.com eller facebook: https://www.facebook.com/aj.eriksson.10

tisdag 9 maj 2017

Slaktar ungbockar

Jag hjälpte "grannkärringen" att slakta några ungbockar. Och det "tillmälet" är en komplimang i en värld av allt färre jordnära kärringar som vet hur man föder sin familj. Lisa är toppen! 💗Rejäl och driftig och vartefter ungarna hennes växer så vill hon lära sig allt mer om att tillvarata alla resurser som går från deras djur.
Så vi gjorde en gemensam hemmaslakt så jag kunde visa alla detaljer och tips. Tre ungbockar slaktades igår. Dom var födda i november och det fanns alltså risk för oönskad parning nu. Så det var praktiskt att slakta dom. Helt fantastiskt kött! Det är sånt här killingkött som anses vara det allra bästa i Mellanöstern, det man bjuder på till stora fester, som bröllopsmat. 😊

Vi gick också igenom hur man flår på bästa sätt och hur man hanterar skinnet efteråt. Lisas två söner ska få varsina av skinnen som men matta vid sina sängar. Dom var också väldigt entusiastiska i att hjälpa till under hela slakten. Såna barn ger hopp om framtiden! Tack killarna, ni var dagens höjdpunkt! 👍
Det här är andra gången vi slaktar tillsammans, så den här gången gick vi in på detaljer, som att ta reda på hjärnan för att garva, och gallan för att göra egen galltvål.
Nästa vecka slaktar vi tre getter till hos Lisa, och efter det kommer hon säkert vara van och trygg med alla handgrepp och kunna sköta framtidens slakter på egen hand.





måndag 8 maj 2017

När jorden reder sig

Ett uttryck som ofta återkommer när man ska så frön är att man ska vänta tills "jorden reder sig". Det betyder att jorden ska ha blivit torr och uppvärmt och "mullig" nog att inte fastna på spaden när man gräver. Men hos oss har ingen jord rett sig än. Faktum är att tjälen inte ens har släppt ännu. Det brukar ske kring mitten av maj eller lite senare. Och innan dess är det ingen jord som "reder sig" hos oss här i Lappland.
Nej, jag står INTE i ett dike, det är bara gången mellan mina upphöjda bäddar.  Så här ser det ut så länge tjälen inte släppt.
Hur kan jag veta att tjälen inte har släppt? Tja, mina upphöjda bäddar är ju tinade. Men det ligger en isskorpa ca 15-20 cm under jordytan som hindrar vattnet att dräneras bort, trots att vi bor på en rullstensås.

måndag 24 april 2017

Äggets spindel

Lika fascinerande varje år.

Blekingeankornas ägg visar att det snart blir nya små.

fredag 21 april 2017

Mer om Kvikkjokk Halvmandel

Nu har vi skickat ut många små och en del större paket av sättpotatis av sorten Kvikkjokk Halvmandel kors och tvärs över landet. Därför tänkte jag gå igenom en del extra saker som kan vara bra att veta.
Först denna potatis speciella karaktär, sen lite av erfarenheterna av att odla mandelpotatis i södra Sverige och slutligen lite tips för att få endast några enstaka sättpotatisar att ge så stor skörd som möjligt.

Kvikkjokks halvmandel kallas halvmandel av en särskild orsak. Det är för att den har olika karaktäristik inom själva sorten. Som jag fick det berättat för mig när vi övertog sorten "en del av pärena är liksom lite mer lik rundpotatis i formen, fast ändå mandel, och andra är verkligen långsmala och krokiga". I våra paket så skickade vi självklart hälften av varje, så var rädd om båda typerna!
Nu när vi själva odlat en första ordentlig omgång och också kunnat använda den som matpotatis kan jag konstatera att skillnaderna mellan dom två olika "fenotyperna" är mer djupgående än bara formen. På bilden har jag delat upp dom olika varianterna med den gulskaliga, vitköttiga rundformade typen till vänster och den rödskaliga, gulköttiga och smalkrokiga varianten i högen till höger.

Den rundare varianten har en gultonad skalfärg och ett vitare kött, medan den långsmala krokiga formen har ett rödtonat skal och gulare kött. Båda typerna hör alltså hemma inom Kvikkjokks Halvmandel, dom är grunden till själva namnet på denna gammaldags potatis.

Mandelpotatisen ses verkligen som en unik norrländsk potatissort och många hävdar att den inte alls går att odla söderut.
Erfarenheter av en av de "äldre män" som odlar gamla varianter av Lappländsk mandel, är att det inte brukar funka att odla mandeln söderut, när han gett sättpotatis vidare till släktingar i södra Sverige. Mälardalen. En erfarenhet är att det funkar första året, men när man sen försöker odla igen, från de sättpotatisar som själva är odlade söderut så misslyckas det. Andra säger att det går utmärkt att odla i hela Sverige, men man måste undvika lerjordar, som är vanligare söderut. I så fall kan man försöka odla i odlingslådor med fin mylla eller i de trädgårdsland man lyckats omvandla från tung lera till fin mylla och blandat i mycket sand i.  Man behöver däremot inte odla mandelpotatis i ren sandjord som en del verkar tro, det är inte ens en fördel att odla i sandjordar.Vi får mycket finare mandel i vår fina "mylla", än i vår rena sandjord. 
I brist på bra mylla (vi bor på en rullstensås) så täckodlar vi mandel direkt på gammal vall på rullstensåsen med med ett rejält täcke mögligt ensilage över, sånt vi inte kunnat använda till foder. Det fungerar också jättebra och ger fina och väldigt rena potatisar. 
Slutligen finns det vissa som påstår att smaken förändras till det sämre av att "mandeln" odlas söderut, under längre men mindre ljusstarka säsonger. Det vet vi inte om det stämmer än, vi har ju bara odlat här i Lappland.
Vi vill gärna höra era erfarenheter av att odla vår mandel i söder. Gärna både efter 1-2 år. 

Slutligen, hur kan man få ut maximalt med skörd från bara ett fåtal sättpotatisar? Ja, redan på nybyggartiden här i Lappland förstod man sig på att sättpotatisar skulle inte vara för stora. Små dugde lika bra som stora och gav lika god skörd. Och i så fall kan man ju lika gärna äta upp dom stora och sätta dom små. Ett annat trick som nybyggarna använde sig av (och som funkar lika bra i våra dagar) är att dela en sättpotatis som har groddar i båda ändar. Bara en potatisbit har en grodd, så kommer den bli en full och stor potatisplanta som ger lika bra skörd som en hel potatis. Se längst ner finns ett citat om att dela sättpotatisar från vår favoritbok; Nybyggarnas Dagliga Leverne.
Ett sista tips för att öka skörden. Det är i linje med att dela potatisarna men faktum är att man kan också bryta loss enstaka groddar och plantera dom. I så fall måste man göra det ganska tidigt under säsongen för at  varje grodd ska kunna hinna växa till och ge en full skörd. Men OM man ger dom lite extra tid (någon månad) så får man också verkligen en lika stor skörd från varje grodd på en potatis, som man får från en hel sättpotatis!!! Nästan 1 kg skörd från varje grodd! Och en liten sättpotatis kan ge 6-7 groddar. Så det här är ett supertips för att maximera sin potatis-skörd från ett fåtal potatisar!

Vi har inte skrivit något eget blogginlägg om detta än (men vi har använt det här trixet flera gånger när vi haft väldigt få potatisar att starta med) Så jag länkar till ett jättebra inlägg som jag också tog bilderna ovan från: http://gronarader.se/tradgard/odla-potatis-fran-groddar/

Slutligen bjuder jag på Forsnäs Hemmans tvärsäkra koktips för att mandeln inte ska spricka. 
När man känner med "stickan" att mandeln fortfarande är lite hård i kärnan så tar man av kastrullen, häller av kokvattnet och låter sen potatisen stå i den varma kastrullen ytterligare 5-15 minuter. När man väl hällt bort vattnet så kommer dom inte att spricka, men den kvarvarande värmen "kokar klart" dom helt perfekt. 

tisdag 11 april 2017

Skitskyffling i Påsktider

Dags för ett till inlägg för att tydliggöra vårt nästintill vardagliga skyfflande av diverse skit. Det går ju inte att ta skitskyfflings-paus bara för att det råkar vara påskvecka! Eller ens full snöstorm med hagel, som idag.
Dagen bjöd på påsk-relaterad skit, det var alltså hönsskit som skyfflades. Finfin gödsel och väldigt uppskattat i våra odlingar.

Tidigare inlägg om skitskyffling:
forsnashemman.blogspot.se/2016/11/skyffla-skit.html
forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/01/kaninpluttar-i-mangd.html



fredag 7 april 2017

Linet är mittemellan blomning och tråd

Här är jag med hela förra årets linskörd av den gammaldags sorten Hudiksvalls lin. Det ser inte mycket ut, men det här är ungefär vad vi brukar odla varje år. Knappast några linfält, men en bädd eller två i trädgården, för att få njuta av linets vackra blå blommor, och för att få lite eget lin att röta, bereda och spinna.
Tidigare år har jag ibland redan börjat röta linet nu i april. Snöröta det. Men eftersom denna gamla sort är extra spröd och finlemmad så vill jag ha bättre kontroll på processen och kommer vänta in i maj, precis när snön smält och det börjar bli lite värme men innan gräset börjar växa. Jag har också sparat förförra årets skörd av en modern linsort, så nu ska jag röta dom samtidigt och bearbeta och spinna dom parallellt för att kunna avgöra om det är någon kvalitetsskillnad. Kanske är det denna vackra gamla sort som vi nu kallar Hudiksvalls lin, som ligger bakom Hälsinglands tidigare rykte som en producent av lin av extremt hög kvalitet.

Bara lite söderut hinner man ofta röta linet redan den hösten man skördat det, men hos oss blir det snabbt snö på marken så fort vi skördat vårt lin. Så här i Lappland måste vi torka och förvara det över vintern för att sen snöröta det på våren eller landröta/vattenröta den nästa barmarkssäsong.

Lappland ligger långt norr om nordgränsen för traditionell linodling. Här var vår främsta spånadsväxt under nybyggartiden istället Hampa. Så den största utmaningen för oss kommer nog alltid att vara att hinna få moget utsäde från linet. I år hade vi en konstig, varmtorr höst och många av våra grödor hade svårt att förstå att det var dags att avmogna. Även linet blev mindre moget, trots längre växtsäsong än tidigare år. Men vi fick ändå lika mycket utsäde av detta lin som den mängd linfrö vi satte i våras.

Överlag en lyckad första säsong med Hudiksvalls lin, alltså. Och vi ser verkligen fram mot kommande säsong. Om ca en månad ska linet sås!

Tidigare inlägg om vårt lin:
forsnashemman.blogspot.se/2016/07/linets-bla-blommor.html
forsnashemman.blogspot.se/2016/06/odlings-kick-off.html
forsnashemman.blogspot.se/2016/08/mognad-och-fron.html



onsdag 5 april 2017

Kaninungar

Våra tre kullar med kaninungar närmar sig 3 veckors ålder. Än är dom inte redo att komma ut ur boet, men nu kan vi i alla fall glutta in genom bolådans öppning och så se lite-lite granna av gullepluttarna!
Eftersom vi låter dom sköta allt helt själva så har vi inte ens koll på hur många ungar dom fått än, det får vi helt enkelt se när dom börjar skutta ut i buren om nån vecka eller två. Men vi tycker oss kunna räkna till minst 5 i varje bo, och det är troligt för Gotlandskaninerna får i snitt 7 ungar per kull och flera av våra har fått både 8 och ibland 9 ungar.

tisdag 4 april 2017

Sättpotatisar finns!

Då lägger vi upp potatisen för att brästa, grodda. Mycket fin potatis har vi och därför kan vi erbjuda lite utsäde till intresserade. Det är en väldigt gammal mandelsort från Lappland som heter Kvikkjokks Halvmandel.
Sorten har odlats i Kvikkjokksområdet så länge att minnet är att dom kom hit med dom första nybyggarna. Vi fick tag på den från en äldre man som blev mycket glad när han hörde talas om en familj i Lappland som var intresserad av att hålla hans gamla potatissorter vid liv. Han har varit mycket rädd dom men ingen i hans familj är intresserad av att fortsätta odla. Vi blev väldigt glada och Kvikkjocks halvmandel har denna vinter varit vår "vardagspotatis". Vi har odlat den är i Vilhelmina i fjällnära Lappland under 2 år och den är väldigt fin och god och ger mycket bra skörd.
Vi har så mycket kvar att vi nu kan erbjuda sättpotatis. Troligen både till alla medlemmar i föreningen Sesam som är intresserade, och kanske också till en del andra. Vi packar 6 fina sättpotatisar i en äggkartong och skickar som skrymmande brev på 250gr porto. Hör av er så får ni swishnummer eller kontonummer att betala in portot till. Dessa "6 -pack" ges alltså bort gratis, till folk som känner att dom kan och verkligen vill försöka hjälpa till att bevara Kvikkjokks Halvmandel.
Möjligen kan vi till och med skicka iväg ett par större pack på 1-2 kilo till hågade odlare. Hör av er så kolla vi läget.

Erfarenheter av en annan av de "äldre män" som odlar gamla varianter av Lappländsk mandel, är att det inte brukar funka att odla mandeln söderut. Så vi skickar helst till mer nordliga odlare i första hand. Bor du över 62-breddgraden, norr om Sundsvall ungefär, gärna ännu mer norrut, så har du bästachans att klara av att odla vår mandel.

Slutligen ett kort citat från våra förfäder här i Vilhelminas fjälltrakter. Det är ett utdrag från vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" om en nybyggarfamilj i Dåres (Dorris) under 1830-talet.
Just här har husbonden Gustaf Arvidsson kommit hem från grannbyn (Strömnäs som ligger 3 mil bort!!!) med dom allra första sättpotatisarna som deras nybygge ska odla. Det är vår i senare hälften av april.

"Där hemma gjorde han tre långa, men smala lådor, och i dessa fyllde han den potatisen, som han hade i säcken och ställde upp lådorna på översta hyllan under taket, så att potatisen där skulle få brästa, gro, så att det kanske komma fram ejälar, broddar, ur varje potatis".

Här är forsättning på detta inlägg; Kvikkjokks halvmandet del 2. 
http://forsnashemman.blogspot.se/2017/04/mer-om-kvikkjokk-halvmandel.html

Tidigare inlägg om våra potatisar:
forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/02/go-maten.html
forsnashemman.blogspot.se/2015/10/lycklig-for-smulor.html

Jag har också hittat två andra odlare som nämner en "halvmandel". Mycket spännande, men jag har ännu inte koll på om det kan röra sig om samma potatis:
trollhestar.blogspot.se/2010/09/potatislycka.html
strutz.webblogg.se/2008/september/tre-faror.html

måndag 3 april 2017

En liten Lappgetstjej

Här är Gäjka (Som betyder "hon som glittar" på sydsamiska), också namnet på en av våra fjällorter i Vilhelmina kommun, vackra Dikanäs.
Hon är en riktig liten skutta-runt-get som alltid är precis framför benen på en.
Snubbelvarning! 😄

fredag 31 mars 2017

Vintersådder

Det här är väl en bra dag att skriva lite om våra vintersådder. Idag skiljer det upp till 30 grader Celsius mellan de södra och norra delarna av landet. Det är upp till +20C där nere i söder och ca -10C på vissa ställen här i Lapplands fjällnära trakter. Och fröer som mår bra av att köldbehandlas lite burdust, eller sådant som skulle kunnat höstsås, det kan jag sätta ett par tråg av nu.
Man tar gamla bärlådor som ibland går att få tag på om dom är mer eller mindre trasiga, det går ändå bra att odla i dom. Jättepraktiskt. Jag grundar med 2 ark tidningspapper för att hålla jorden på plats och sen i med jord. Sen sår man, vattnar och skyfflar över snö. Sen vartefter det tinar så skyfflar man mer snö ett par gånger. Tills det verkligen är full vår. Här är det oftast nån gång i mitten av maj. Då får lådorna ligga fritt och gro.
Mest sår jag örter, en del blommor och perenner på det här sättet. När det kommer till ätbarheter så måste det mesta som höstsås sås på rätt plats i landet, då det är rötter och inte tål att flyttas. Det gäller morötter, palsternacka och haverot. Men dill, sallad och inte minst persilja sår jag så här*. Särskilt persiljan som är så seg att gro, den mår mcyekt bra av lite vårvinter-behandling. Och sen har man massor av små plantor som kan sättas ut precis där man vill och som är jättebra att "fylla ut" hålrum med.
Detta är alltså trädgårdsarbetet i Lappland, under sista dagen i mars!

*Ett ordspråk om den frustration man kan känna när man väntar på att persiljan ska gro är att "Persilja ska fram och tillbaka till helvetet 7 gånger, innan den kan gro"!

tisdag 28 mars 2017

Att könsbestämma gäss

Det är trixigt att se på gäss vilka som är honor och hanar. Ankor går det att höra på deras läte redan vid 6-7 veckors ålder. Tuppar syns det rätt tydligt på i samma ålder. Men gäss? Och inte blir det lättare av att en del dominanta honor tar på sig en "manlig" roll och att en underlägsen hane ofta beter sig väldigt mycket som en hona.
Så jag har lärt mig kloakbestämma. Det är inte särskilt krångligt, men det kan behövas en del träning. Det GÅR att göra detta redan på nykläckta, men jag tycker dom är för känsliga då och brukar vänta tills dom är 3-4 veckor. Då är snoppen bara en liten tagg på ena sidan av den utvrängda kloaken, lätt att missa! Men OM den finns där, då kan man vara säker. Sätt en blå fotring så kan man hålla koll på killarna.
Sen gör jag om allt igen vid ca 2-3 månaders ålder. Då är snoppen tydligare och jag hittar ofta nån hane till i den gruppen som det inte syntes på vid första könsbestämningen. Sen gör jag alltid en könsbestämning igen när jag säljer. För att vara helt säker på vad jag skickar iväg. Då syns det ofta ser hur en vuxen, könsmogen gåshane ser ut. Det är verkligen annorlunda mot däggdjur. Det är en taggig spiralformad sak. Och den går INTE att missa.
Extra tips:
-Använda smidigt handskar med bra friktion för att lätt kunna sträcka/trycka kloaken på ett sånt sätt att innehållet "poppar" ut.
- Var väldigt noga med att hålla fast vingarna så att inte gåsen flaxar vilt och gör illa sig.
- Det är också praktiskt att hålla fast gåsens hals under din arm, så får man mer kontroll på situationen. Se helbilden.
- Vidare bra att tänka på att man ska ha ett fast grepp kring stjärtens bas (fjädrarna) och böja det bakåt neråt (som på helbilden). På så sätt öppnar sig kloaken lättare.
Närbild av den så kallade "Snäckan" eller gåshanens penis. 



söndag 26 mars 2017

Årets första Lappgets-killingar

Så presenterar sig säsongens förstfödda supergulliga killingar. En tjej som heter Vïenes (Vänlig på sydsamiska) och hennes bror som heter Vihkele (Viktig).  Den grå killingen är tjejen.
Dom är 12 dagar gamla idag. På bilden var dom 4 dagar. Det har tagit lite tid att få dom samiska namnen "godkända" av äldste sonen som är den i familjen som studerat sydsamiska och har lite koll. 
Mamma Forsnäs Hemmans Voelpe (kompis). Pappa är Forsnäs Hemmans Klovse (Helvit). 

fredag 24 mars 2017

Kvannen, vår drottning i trädgården

Jag älskar kvanne. På "rikssvenska" kallas den ofta angelica. Men det är egentligen bäst att kalla den kvanne för den kan inte ens odlas söderut och smaka lika FANTASTiskt som den gör här i Lappland där den hör hemma.
En ljuvlig kvanneplanta med en av de klotrunda blomknopparna på väg att slå ut
Kvanne har varit Lapplands kraftört sen forntiden. De tidigaste texter vi har nämner hur kungar gav drottningar kvannestjälkar som gåvor. Dom allra första trädgårdsodlingarna som finns beskrivna var "kvann-gårdar" här i Kalla Nord, för man hägnade in kvannelanden med stenmurar för att skydda dessa otroligt värdefulla plantor!
Vi har jobbat många år för att bygga upp våra egna kvann-gårdar. Först gäller det att få tag på ÄKTA fröer. Inte någon trädgårds-sort. Istället har jag har rest runt till olika vilda växtplatser för äkta fjällkvanne och hämtat en fröblomma eller två, men aldrig utarmat. En sån "synd" skulle jag aldrig tänka mig att kunna göra.
Sen behöver vi prova vart på vår gård som kvanne trivs bäst. Vi har vildväxande kvanne alldeles i närheten av huset, på Hemmanets utmarker, så själva naturen har gett oss bra "råd" om hur vi ska odla vår kvanne. Sen har jag förökat beståndet och fått plantorna att växa till. Det har också tagit ett par år.
I lokaltidningen visade jag upp vår fina kvanne
Nu i vår gror vår första riktiga egna "Kvann-gård" upp. Det känns så fantastiskt, jag är en länk av en lång kedja av Lappländska odlare av denna allra mest värdefulla hälso-ört.
Vår fina burk som vi alltid har vinterns förråd av torkad kvanne i
Vad vi har lärt oss av våra samiska vänner är att man använder kvannen genom att skiva och torka bitar av förstaårsplantans bladstjälkar. Sen tuggar man några bitar per dag under vintern och våren, för att hålla immunförsvaret uppe under den mörka årstiden.
En dagsdos torkad kvanne
När man öppnar burken är doften helt makalös. Och när man börjar tugga på kvannen så märker man direkt att det inte är någon vanlig ört det handlar om! Det pirrar i munnen! Och det finns enligt många studier väldigt verksamma och nyttiga ämnen i kvannen, så säkert hade våra förfäder rätt när dom prisade kvannen så högt.

Vi har torkad kvanne till salu i vår webshop. En påse räcker absolut till en person under resten av våren. http://forsnashemman.tictail.com/product/torkad-kvanne

Ett tidigare inlägg vi skrivit om vår kvanne här:
http://forsnashemman.blogspot.se/2015/07/kvanne-orternas-drottning.html

tisdag 21 mars 2017

Chiliodling i toppskick

Vi har odlat egen chili länge. Det var nog en av de första växter jag började ta eget frö av. Men som med de flesta saker så har jag blivit mer och mer restriktiv med vad jag odlar, det är ingen idé att lägga tid och kraft på sånt som inte funkar i Lappland.
Så de senaste 5-6 åren har jag odlat samma tre sorter, och tagit nya frön varje år. Nån gång har jag försökt övervintra en del plantor, men vi har torr luft och kompakt mörker här i Lappland under vintrarna och det har inte lyckats.
Men nu i vinter har något hänt. Inte bara har alla mina chiliplantor överlevt, dom har burit frukt under vintern (men inte blommat) och nu i februari så sätter dom in en högre växel! Dom är jättestora och fina och jag har bara rensat bort lite enstaka blad. Och dom blommar! I mars!!!😁
Min absoluta favoritsort, den på bilden (Sibirisk Huspeppar) har till och med hunnit utveckla årets första nya chilifrukter. I handen har jag alltså en mars-skörd från en enda chiliplanta, och då lämnade jag ändå kvar 8 frukter som inte var helt röda.

Om nån månad planterar jag om, i mycket större krukor, och strax efter det kan jag nog börja ta ut dom på bron under varma dagar. För även om det ligger drivor av snö kvar in i maj, så trivs chilin ute bara det blir över +15C i solen. Det ska bli så spännande att se hur mina 2-års chilis utvecklas.
Med den enorma skörd jag drömmer om kommer det bli frön över att dela nästa år, och det är verkligen tre väl testade sorter som passar här i Kalla Nord.

Här är ett tidigare inlägg om vår chiliodling. Fortfarande samma tre sorter nu som då.
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/2013/01/egen-chili.html


måndag 20 mars 2017

Vårsysslor i Lappland

Det är vårvinter här och en del klassiska sysslor står på tapeten. Även om resten av landet tycks skrika ut att det är vår med bilder på blåsippor och huggormar, så är detta perioden då vi här i Kalla Nord har som allra mest snö. Över en meter just nu. Så det finns att göra!
Söndagens syssla var att skotta fram gåshuset, dom har nu börjar lägga ägg och vi vill gärna att dom därför flyttar från sitt vinterboende till det mer ombonade gåshuset med två ruvbås i. Huset hade dock en meter snö framför öppningen, den var helt dold. Men här på kortet har vi precis skottat bort drivan. Och sonen håller på att skotta bort de ca 6 dm snö som låg på taken.

Tidigare år har vi påpekat Lapplands särskilda vårvintriga arbetsuppgifter genom dessa två blogginlägg:
Att ta bort snögardinerna till djurens fönster: http://forsnashemman.blogspot.se/2014/02/snogardiner.html

Att trampa snöstigar i gethagarna: http://forsnashemman.blogspot.se/2016/03/snostigar-till-lappgetterna.html

torsdag 16 mars 2017

Modest frököp

Årets fröer inhandlade!😂
Och förra året köpte vi inga alls.
Så blir det när man är medlem i föreningen Sesam som lär ut fröodling så att man kan bli självförsörjande. Och dom första åren blev det många fröer köpta, sen var det några år då man mer medvetet började prova sig fram till lämpliga sorter för just vårt Lappländska klimat. Och då gärna sorter från just Sesam och som kommer från vår region. Sockerärten Arvidsjaur, potatislöken Malvina från Byske, bondbönan Lappland, Lantråg från Norrbotten och många många fler roliga sorters lokala kulturhistoriska växter.
Sen börjar man kunna odla fröer, och har lärt sig vilka växter som funkar hos oss. Då sjunker ju behovet av att köpa fröer drastiskt. Frökatalogerna som förr var några av de mest spännande saker man kunde få i brevlådan, dom är inte alls lika tidsslukande nuförtiden. Nu går tiden istället åt att rensa egna fröer, vika frökuvert enligt Linnes metod och att faktiskt odla. För oss här i Kalla Nord innebär det till stor del att också skapa den jord vi ska odla på, vi bor på ett glacifluvialstråk, alltså en rullstensås, med sten, och sand och mjälla. Men ingen matjord.
Men några enstaka sorters fröer tar vi in ibland. Morötter är svårt att överhuvudtaget få ihop några regionala eller ens Svenska, så det är lite roligare att prova att odla en gul morot som inte alls finns att köpa i handeln idag.
Och vem kan säga nej till att odla kummin från Rovaniemi?😊

tisdag 21 februari 2017

Killningstid för Lappgetterna

Då går vi in i killningstiden. Snittid för getters dräktighet är 148-150 dagar och vi märker alltid ut en klammer från en vecka före.
Sen brunstar oftast inte alla getter samtidigt utan med ca 16 dagars mellanrum. Så vi räknar med småttingar från idag och ca en månad framåt.
Men under denna tid tar vi oss flera extra turer
förbi getstallet varje dag för att hålla kolla lite extra noggrant.
Familjen killing-gosar för 3 år sedan
Snart! oh, så roligt det ska bli! =)

söndag 19 februari 2017

Ölandshönsens älskade ägg

Vi låter våra Ölandshöns leva i harmoni med säsongerna. Vi driver dom inte med extra värme eller elektriskt ljus och dom får naturlig föda istället för det "värpfoder" som hönsindustrin tagit fram för att tvinga fåglarna att spruta fram ägg och dom blir utslitna i förtid.
Därför har våra fina Ölandshöns en värppaus under december-februari, ungefär. För att klara uppehållet utan att bli ägglösa så fryser vi ägg under den del av året då dom producerar mer än vi behöver.
Men den här tiden har flera av hönsen börjat värpa så smått och mängden ägg ökar för varje dag. Redan nu har vi allt vi behöver och vi passar ofta på att koka oss en hel kastrull fina ägg som sedan blir nyttiga mellanmål. Vi har en särskild "äggskål" som alltid står framme där man gå och ta en löskokt eller hårdkokt ägg om suget dyker upp.
Och i mars kommer vi ha maximal äggproduktion.

Vår foderblandning som är mer naturlig för höns än industri-fodret är:
Alltid helsäd. Man får samla småsten och grus för att täcka hönsens behov under vintrarna. Men helsäd måste muskelmagen få jobba som den ska med små stenar i sig. På köpet får hönsen mer mineraler och spårämnen och deras inre organ får jobba som det är tänkt.
- 2/3-delar korn och 1/3-del havre samt diverse tillskott av protein och annat från matrester eller slaktrester. Dessutom alltså småsten som beskrivet ovan, och extra kalk, hos oss i form av återvunna äggskal. OCH inte minst, mycket grönt även under vår lappländska vinter. Vi löser det på två sätt. Det huvudsakliga är att vi sopar "bottn'" som det heter på vårt mål. Alltså golvet i höladan vartefter höet går åt. Det finns mycket "böss" kvar, som mest består av fragment av örtblad som brutits sönder, och fröer av vilda växter som fallit ut under hötorkningen. Hö-bösse' är "söbben" (gott) för hönsen och dom får åtminstonne motsvarande en dl/djur och dag under vintern. Gärna uppblött med matrester i en "sörpa". Dessutom samlar vi nässlor i stora knippen. De räcker inte under hela vintern men när det börjar närma sig äggläggning och ruvning under vårvintern (i februari och framåt) då tar vi fram en kärve per dag och hönsen blir SÅ glada.
Ett slutligt tips är att vi brukar lägga i några nävar mindre träkolsbitar i varje omgång returnerade äggskal. Vi har hört av "gamlingar" att det är bra för att balansera och stabilisera hönsens mage. Om det stämmer vet vi inte, men det verkar uppskattat så vi brukar samla ihop någon hink småträkol efter varje majbrasa.

Till köpare som itne har samma stora Hemman som vi har och kanske itne har protein i form av slaktrester, så bruakr vi istället tipsa om att göar foderbladningen;
50% korn/25% havre och 25% "allfoer-pellets" (alltså inte värpfoder som är mycket mer drivande). Det är åtminstonne en mycket mer naturlig nivå av foderinnehåll än att bara ge hönsen kraftigt värpfoder rakt av.  

torsdag 16 februari 2017

Blekingeankor på väg

Då åker farfar ner åt kusten igen och med sig tar han fyra av våra fina Blekingeankor i bagaget.
Morfar tejpar om kartongerna noggrant och tittar till fåglarna en sista gång. Snart är dom i sitt nya hem i Sundsvallstrakten och förhoppningsvis får denna ovanliga ankras ytterligare en genbank som hjälper till med bevarandearbetet.

tisdag 14 februari 2017

Valentin-kanin

Här på Hemmanet har vi alltid påbörjat kaninparningen på Alla Hjärtans Dag. 💗Vi har en väldigt kort sommar här i Lappland och det är alltid bra om vi kan få några tidiga kullar som hinner bli stora redan till sommaren.
Vi sätter upp en parningshage där herrarna och damerna får träffas på neutral mark. Vanliga Lappländska vintrar betyder det flera timmars jobbigt snöskyfflande för att få hagen på plats. I år var det lätt som en plätt, vi har så otroligt lite snö. Det är i och för sig väldigt jobbigt och skapar massor av problem med djurskötseln, men just den här arbetsuppgiften blev betydligt enklare.

Så var det dags att prova att para kaninerna. Planen i år är enkel, mammorna i kolonierna paras med Eglon och döttrarna paras med Malaxis. Av 8 honor var det två som var helt inne på vad som gällde. Tsagaanaa fick till flera fina parningar med Eglon och Malaxis fick äran att uppvakta Alyssum. Man såg också att systrarna Aethusa och Anthriscus är väldigt nära att brunsta men dom ville inte riktigt sitta still just idag, så dom får en ny chans redan imorgon. Sen återupprepas parningsförsöken var tredje dag tills alla blivit parade.

torsdag 26 januari 2017

Gotlandskaniner till registret

Vårvintern är tiden att hantera allt pappersarbete för våra genbanksdjur. Årsrapporterna ska skickas in och alla intyg på dom individer som ska gå vidare i aveln. Inte jättekrångligt alls och passar bra att göra just under den här säsongen.
 
Dessutom blir det extra roligt när alla kaniner ska fotograferas. För att man ska kunna identifiera djuren så bra som möjlig så fotar vi alla kaniner som är brokiga eller tigrerade från tre håll, dom enfärgade får ett enkelt porträttfoto snett från sidan.
En annan rolig sak är att bestämma kaninnamnen. För att inte alla kaniner i genbanken ska heta "Stampe" och liknande så bestämde vi oss för att ge kaninerna namn efter olika latinska växtnamn. Vi försöker välja ord som är rätt lätta att uttala. Numer har vi haft så många kaniner under våra 8 år som genbank att jag har behövt skriva en lista över alla namn vi använt, så vi inte råkar ge flera kaniner samma namn. Det blev totalt 45 latinska växtnamn, plus dom tre som jag nu namngav idag.
Här är fyra fina kaniner som ska få flytta till ett nytt hem i helgen och blida en aldeles ny genbanksbesättning. Lycka till hälsar vi på Hemmanet!
Inte alla kaniner får växtnamn, en del får nya matte/husse ge namn till istället. 

Alla växtnamn vi gett våra kaniner hittills:
Abies
Alliaria
Argentum
Arum
Aethusa
Anthriscus
Betula
Carex
Caltha
Corydalis
Carlina
Calypso
Cladina
Capsella
Daphne
Eranthis
Galanthus
Geum
Heracleum
Hierax
Liparis
Lunaria
Linaria
Malva Alcea
Melandrium
Molinia
Moneses
Malaxis
Nigritella
Oxyria
Ophrys
Parnassia
Palustris
Pinus
Picea
Poa
Rubus
Salix
Saussurea
Sorbus
Trollius
Tremula
Vicia
Viere

Verum

lördag 21 januari 2017

Ölandsgäss i Lappland

Inte snögäss, som man skulle kunna tro. 😄Våra Ölandsgäss trivs bra även i typiskt Lapplandsväder.
Otroligt härdiga och hemtama, och tycks verkligen uppskatta dagens tunga snöfall.
Vi har tre honor och en hane till salu som en grupp. Dom kommer kunna ge många fina gås-onga nu under våren.
http://forsnashemman.blogspot.se/2015/04/gas-onga.html

fredag 13 januari 2017

Getbajs ger kunskap

En näve guld! Och kunskap.
Våra djurs bajs gödslar våra marker, det behövs för vi odlar på mycket mager inlandsmorän.
Men nu kommer Lappgetternas bajs också ge oss kunskap!
Det är Allmogegetens förening som ska genomföra ett projekt om parasiter hos våra gammaldags allmogegetter. Väldigt spännande och en kunskap som jag känner att jag behöver.
För vi på Hemmanet tycks inte ha några problem alls med parasiter, och samma gäller när jag frågar runt bland getägare och fårbönder här i Lapplands kalla inland. Det flesta parasiter som kan drabba våra djur i södra delarna av Sverige tycks inte riktigt kunna överleva vårt kalla torra klimat. Så vi verkar alltså inte ha några större parasit-problem här i kalla nord.
Men det har varit svårt att ge bra råd när mina genbanksbesättningar frågat om parasiter, för vi har inte haft någon övergripande kunskap om läget över hela landet.
Nu ska vi alltså få det!

Tankar jag funderar över är t.ex. ;
Är det bara vi i Norrlands inland som är så förskonade, och är vi verkligen helt förskonade?
Hur är det vid norrlandskusten?
Och om vi i Norrland är mer förskonade från parasiter, hur långt söderut börjar man se parasitproblem?
Och är det samma parasiter som är bekymmer överallt, eller skiljer det sig regionalt?
Dessa och säkert många andra frågor kommer vi alltså kunna få svar på.
Så roligt!
Och viktigt!


tisdag 10 januari 2017

Prisad lantis

På topplistan av årets Lantisar för 2016. Fantastiskt!
Jag är väl ungefär lika bekväm med utmärkelser som en viss Dylan, men självklart är det tack & bock som gäller! Det är ju inte att tvivla på att lantis-termen passar som hand i handske. När man bor i den extrema glesbygden och mestadels jobbar med att skyffla skit. 
Dessutom högt upp på listan, i den övre tredjedelen! 
Det skyller jag enbart på det äkta och oförfalskade leendet på bilden. Moderna människor i stan gör sitt bästa men har en tendens att bli lite stela i smilet när dom ska visa upp en fin fasad. 
Mitt leende kommer nog mer av äkta inre glädje. Av livet och gården och djuren. På bilden skrattar jag tillsammans med de ljuvliga Lappgetterna Voelpe (som betyder Kamrat på sydsamiska) och Gåahtah, som betyder Godis. 
Namn som säger det mesta om vårt lantis-liv här i Lapplands glesbygd,

måndag 2 januari 2017

Nytt år betyder avelsplanering

Precis har det nya året slagit upp sina dörrar och för oss som bevarar Lantraser betyder det att tiden är inne att planera den kommande avelssäsongen för bland annat Gotlandskaninerna, Blekingeankorna och Ölandsgässen.
Vi har själva fått tillbaks en ny avelshane av egen uppfödning, Forsnäs Hemmans Malaxis. Och vi har dessutom fått tillbaks en hane som för två år sedan såldes som sällskapskanin, men som nu behövt flytta tillbaka, Han heter Zoom och är möjligen den trevligaste Gotlandskanin vi någonsin haft.
Det är alltså extra roligt att han nu i vår kommer få flytta till en genbank under uppstart tillsammans med tre av våra vackra unga kanindamer, för att bilda avelsgrupp.

onsdag 23 november 2016

Historiska Ölandsgäss

Vi har enbart lantraser här på Hemmanet. Men inte främst för att bevara dom. Utan för att dom faktiskt är allra mest effektiva och produktiva om man vill vara maximalt självförsörjande.
Deras härdiga natur och att dom är så lättfödda är nog särskilt viktigt för oss som bor så långt norrut.
Häromdagen när vi sorterade i gamla släktingars efterlämnade brev så hittade vi ett spännande vykort. Det är från Öland, och visar en riktigt präktig & stor ladugård.  Och framför spatserar en stor flock gäss, Ölandsgäss får man förmoda!
Våra Ölandsgäss är ett av Hemmanets mest köldtåliga och härdiga djur. Finfint köttillskott på senhösten och vintrarna.
Läs mer om dom här:
http://forsnashemman.blogspot.se/p/olandsgass.html