tisdag 22 augusti 2017

Till jordkällarens lov!

Nu, sent i augusti, tar vi upp vår sista säck mandelpotatis från jordkällaren. De är fortfarande i fullt ätbart skick. Några mindre groddar, men dom är bara att bryta loss och så kan man skala och koka. Eller koka och skala.
Och om nån vecka eller två är de nya potatisarna  som just växter i jorden färdiga att börjar ätas. Så med hjälp av vår fantastiska jordkällare under golvet i köket så kan vi alltså vara helt självförsörjande på potatis.
Fram tills mitten av juli är våra potatisar helt groddfria. Denna sort heter Kvikkjokks Halvmandel, men alla våra potatisar mår lika bra i vår fina jordkällare!
Samma potatis vid midsommar i år.
Här är ett tidigare inlägg om vår älskade jordkällare och vilka omständigheter som behövs för att hålla potatis året runt:
http://forsnashemman.blogspot.se/2017/06/midsommarpotatis-gammparen.html



söndag 6 augusti 2017

Höet ska under tak

Då var det dags för att sopa rent loggolvet, allt höboss bort från det gamla höet och allt är rent och fint innan det torra höet från hässjorna bärs in under tak.
Höbosset är guld! Det består av frö  från diverse örter och gräs och små bladfragment som brutits av. Vi har ibland använt det för att så in nya plättar med traditionell flora, vi vill absolut inte använda moderna vallväxter som rajgräs eller timotej. Sånt passar inte i en traditionella Lappländsk äng och är inte heller det bästa fodret för våra gammaldags allmogegetter och lantraskaniner.
Och vi sparar också allt bortstädat bôs, som vi kallat det dialektalt. Det blir flera säckar som vi sedan under vintern blandar i "värmningen" till hönsen. På det sättet får dom högklassig näring även då och äggen får fina mörka gulor även fast naturens grönska vilar.

Även våra nybyggarförfäder tog vara på alla former av växtrester, som inte dög som människomat för att ha till värmningen till djuren. Här är ett textavsnitt från vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" Av O.P Pettersson om när Dåresfamiljen håller på att rensa sitt egenodlade korn.
"Nu hade man att göra upp på lon, d.v.s. rensa och skilja från vartannat det, som fanns i dråshögen. Till lon fick man nu hämta risseln, sållet och kastan och det medelmåttigt långa vidjerepet. Vidjerepet stack man över åsen ovanför stället, där man höll till. I repet knöt man fast risseln uti hålen i risselverket, så att risseln kom att ligga väl vattenrätt två alnar över kornladgolvet.
Vid det arbete, som nu förehades, fick både matmodern och Sara Stina vara närvarande, och i arbetet skulle de också få deltaga. Husbonden öste nu med skoveln risseln full med dråse, vartefter han skakade risseln fram och åter och rörde omkring i den med händerna då kornen, agnarna, ogräsfröna och den allra kortaste halmstybben och mullen föll ned genom de små hålen i risselns botten. När husbonden märkte, att intet mera föll ned ur risseln, så knöt han lös risseln från vidjerepet, drog risseln till ett ställe vid kornladväggen och tömde ur den där. 
Det som hade stannat kvar i risseln och nu tömdes ut, var ej dugligt till annat än att blandas in i värmningen åt kreaturen."

måndag 31 juli 2017

Odla egen mat

Att odla för att äta är ganska speciellt här i Lappland. Säsongen är väldigt kort och mycket som odlas traditionellt i resten av landet, är inte värt att satsa på här. Man lär sig också med åren att en hel del av de odlingsråd som står att läsa i böckerna, inte är så väl anpassade till vår Kalla Nord.
Men oavsett, så är det verkligen värt att odla sin egen mat! Den här broccolin är ett strålande exempel. Detta är bara en tredjedel av gårdagens skörd. Vi åt oss alla nästan mätta bara på broccolin. Både rå och även fantastiskt god lättkokt broccoli med lite smör och örtsalt. Hela stora familjen! Att köpa all denna broccoli skulle kostat oss uppåt 100kr och även om det då var ekologiskt skulle det långt ifrån hållit samma kvalitet, eller haft samma smak som dessa. Fröna kostade bara en bråkdel av detta, och då har vi ändå kvar frön till både nästa och nästnästa år. Kålfröer är relativt långlivade.

Så arbetet då? Ja, jo, man arbetar för att få egen skörd. Så det får vara ett livsval. Men jag har under mina 2 decennier som mer seriös matodlare lärt mig många tips och trix för att underlätta.
Också här är broccolin ett strålande exempel.
Jag har ätit egen odlad broccoli så länge jag kan minas. Min farmor har varit min odlingsmentor och förebild, och hon odlade varje sommar i Bellvik, Södra Lappland. Hon startade sådden mycket tidigt. Redan när jag var hos henne och farfar på påsklov vårdade hon små broccoliplantor ömt. Dom var så långa och gängliga av den Lappländska ljusbristen att hon försiktigt stagade upp varje planta med en tandpetare och virkgarn. Och hon flyttade runt de små krukorna så att dom stod i husets ljusaste fönster under hela dagen, varje dag på våren, varje år. Där snackar vi arbetskrävande.

Jag har lärt mig att vi i Lappland sällan vinner på att förodla lika tidigt som de som bor söderut i landet. Vi behöver inte heller göra det, för vi vinner i ljusmängd under sommaren, med våra långa soliga dagar och ljusa nätter. Så nu när jag förodlar sår jag nästan allt in i slutet av april/början av maj (några undantag finns). Och jag sätter ut det förodlade tidigt, om det är sånt som är relativt köldtåligt som kålväxter. Ute blir dom automatiskt  tåligare, och kommer igång att växa enormt snabbt när man väl planterar ut allt i landen. Jag får vänta nån vecka längre innan jag får skörda de allra första broccolibuketterna men jag tror jag får lika mycket broccoli totalt under säsongen som farmor fick, med bara bråkdelen så mycket arbete.



torsdag 27 juli 2017

Gotlandskaniner på väg till nya nejder

Igår fick vi äran att skicka iväg en liten kaninkoloni på tre honor, och en passande hane. Dom ska bilda en ny genbank i Värmland! 👍
Här är två av dom. Linum är hanen (han är viltbrokig) och Radiola är en av honorna (hon är gul/svart tigrerad). Vi ger våra Gotlandskaniner uppfödarnamn efter latinska växtnamn. Det gör att djuren blir lättare att identifiera individuellt i databaserna och registren. För det är inte så många som heter Linum eller Radiola, men det finns ganska många Gotlandskaniner som heter/hetat "Stampe" och liknande klassiska kaninnamn.
Linum och Radiola kommer från samma växtfamilj, linväxter. Vi försöker ibland vara finurliga på det sättet. 😀Linum är det släkte som vårt spånadslin tillhör. Radiola är släktet dvärglin.
Ägarna ger ju ofta sina kaniner mer vardagliga tilltalsnamn. Jag vet att hanen och en av honorna kommer heta "Ville" och "Mina", som en påminnelse om Vilhelmina, där dom föddes. 💗

onsdag 26 juli 2017

Rädisor

Högsommarvärmen är kvävande och trädgårdslandet börjar producera. 
Ett knippe rädisor i olika färg och form smakar helt rätt i hettan.

söndag 23 juli 2017

Ny hage till Lappgetterna

Efter 8 år så har vi nu satt upp den tredje hagen för våra Lappgetter. Sakta men säkert så "betar vi av" de igenväxta lägdorna här runt vårt Hemman.
Snabbt sprider getflocken ut sig i den nya skogshagen
Denna gång har hagen en ganska annorlunda flora jämfört med våra tidigare hagar. Dom låg på strandängar, medan denna hage till stora delar är en skogshage och resten är gamla dikesgrävda myrlägdor som numer är fulla med midjehöga tuvstarrs-tuvor och massor av väldigt frodig älgört.
Vienes visar akrobatik på hög nivå för att nå de smaskigaste bladen. 
Det ska bli spännande att se vad vår flock Lappgetter kan förvandla detta till! Nu vid deras första besök så stannande dom i skogspartiet och gick loss på småträd och buskar. Det är precis motsatt hur dom betett sig i de andra hagarna, där dom i första hand slukade de höga gräsen och örterna.
Jo, det ÄR 7 getter på bilden, det är bara svårt att se med all skog i vägen! 
Här är tidigare in lägg om att röja igenväxt mark med hjälp av Lappgetter:
Del 1. http://forsnashemman.blogspot.se/2015/09/sju-ar-senare.html
Del 2. http://forsnashemman.blogspot.se/2015/11/rojning-av-sly-med-lappgetter.html
Del 3. http://forsnashemman.blogspot.se/2016/03/lappgetternas-slyrojning-del-3.html
Del 4. https://forsnashemman.blogspot.se/2016/07/harmoni-i-hagen.html
Del 5. https://forsnashemman.blogspot.se/2016/05/att-bekampa-tuvstarr.html


lördag 22 juli 2017

Uppfödning av Gotlandskaniner i Lappland

Nu har vi fött upp Gotlandskaniner i 9 säsonger. För självhushållning och för att hjälpa till att bevara dom inom genbanker. Vi har haft mellan 3-12 avelshonor och 2 kullar per hona och år med i snitt 7 ungar per kull. En totalt överslagsberäkning är att vi haft strax över 600 kaniner som fötts här på Forsnäs Hemman. Här gör jag en kortare sammanfattning av våra erfarenheter.
Först:
vill jag poängtera att det inte är något lätt jobb att föda upp kaniner! Av alla djur på vårt Hemman så är kaniner det som varit allra mest utmanande, förutom bin. Kaninuppfödning är krångligt redan från början. När jag skaffade de första Gotlandskaninerna så sade en god vän: "du ska inte tro att det är lätt att få kaniner att bli dräktiga, det är bara ett talesätt". Jo, det har man ju alltid hört, att kaniner blir fler och fler så som bara kaniner kan. FEL! Det är inte alls lätt att få kaniner dräktiga, och dräktiga vid rätt tid, så att dom får stora fina kullar och inte bara 1-3 ungar.
Sen; det är inte lätt att få kaninungar att överleva. Det är få djur som är så känsliga som en liten kaninunge. Särskilt den period när dom börjar komma fram ur boet och börjar äta "vuxen" mat. Ibland hade vi hela kullar som dog under 1-3 dygn från de kommit ut ur lådan de första åren.

Samt:
Var kräsen! Alla kaniner är inte lämpliga att avla vidare på. Inte ens alla kaniner som är bra som ungar fortsätter vara bra ända tills dom är vuxna. Fina kaniner kan t.ex. tappa tillväxt under vintern. Eller så kan dom få "tonårsfasoner" för sig under vårvintern när dom bli könsmogna. Och honor kan bli svåra att hantera under sin första dräktighet, eller när dom väl fött sin första kull.

Vidare:
Gulla inte överdrivet mycket med ungarna! Det vi är ute efter som självhushållare är naturligt sociala kaniner. Vi vill ju inte avla kaniner som kanske egentligen är ganska osociala i grunden men som blivit präglingsuppfödda på människor. Om man gullar med dom timmar per dag, så går det egentligen inte att bedöma hur lättskötta och naturligt sociala dom egentligen är! Därmed går det inte heller att bedöma hur bra avelsdjur dom blir, alltså vilka gener dom kommer ge vidare till sina avkomma. Det räcker att man har en daglig skötsel, med nån kortare "gotta-stund" varje dag vid burens öppning, för att man ska lära känna sina kaninkullar och se vilka som har potential eller inte för vidare avel (eller för att bli sällskapsdjur).

En sak till:
Var inte sentimental! Slå ut djur från avel. Det är den allra viktigaste uppgiften man har som kaninuppfödare. Vi har blivit anförtrodda fina kaniner med mycket bra genetik för självhushållning. Vi får inte förstöra det genom att bli lite "blödiga" och vilja behålla vissa kaniner för massa olika skäl som att det var ju "den första ungen" eller att dom har en "särskild färg". Den enda orsaken att tillåta kaniner att bli avelsdjur är att dom är riktigt bra djur, på alla plan. Trots att Gotlandskaninerna är en hotad lantras, så föds det SÅ många kaniner och bara ett fåtal av dom kan bli föräldrar till nästa generation. Så se till att det blir de rätta kaninerna som får chansen. Vi räknar med att köpa in/ spara 3 potentiella avelsdjur för varje individ som slutligen får chans att bli avelskanin. Vi slår alltså ut 2 av 3 innan det verkligen blir dags för avel, under vårvintern och gällande honor även efter deras första säsong. Om dom inte presterar på de två kullarna så blir dom aldrig registrerade.
Redan innan vi sparar djur som "potentiella avelsdjur" över vintern har vi valt bort ca 86%. I snitt sparar vi 12 st av 84 årsungar och något år kanske vi köper in 3 nya hanar. Av dessa 12 sparade väljer vi i slutändan ändå bara ut 2-4 st och av de 3 köpta hanarna oftast bara 1. Var Kräsen! Var kräsen, var riktigt kräsen. 👍
Längst ner på den här sidan har vi skrivit en del av våra urvalskriterier:
forsnashemman.blogspot.se/p/gotlandskaniner_22.html

Slutligen:
Vi trodde nog att det gick att bli lite erfarna på sådär 3-4 års kaninhållning. När jag doktorerade så är det en 4-årig forskarutbildning, och efteråt anses man ha kunskap nog att kunna lägga fram en avhandling och ha något att komma med.
Inte så med djurskötsel!😏
Jag kände mig inte alls veta tillräckligt för att ge råd till nån förrns efter ca 6-7 år, och då gav jag bara råd om enklare saker kring kaninskötsel.

I år, vårt 9'onde år är första gången jag känner att allt verkligen stämmer med kaninerna. Vi vet hyfsat hur vi ska sköta dom för att dom ska ha så bra liv som möjligt (koloni-struktur) och hur och när vi ska para för att få fina kullar som växer bra och överlever till vuxen ålder.
Jag tror säkert att det kommer nya insikter och överraskningar även framöver. Kanske återkommer jag med en mer detaljerad beskrivning av en bra kaninuppfödning i norr framöver. Kanske när vi firar 15 år med Gotlandskaniner här på Forsnäs Hemman! 😀



onsdag 19 juli 2017

De unga Blekingeankorna i skogen

Våra ungankor av den gamla lantrasen Blekingeanka är 10 veckor gamla.
Så nu är dom stora nog att få simma fritt i den stora dammen och dom får gå som dom vill i den stora skogshagen. De första dagarna är allt nytt och spännande och blåbärsris, smårönnar och stenrösen undersöks noggrant.💗Om någon vecka har dom hittat rutinerna och gör det ankor gör bäst. Ligger och slappar med gänget på bästa solplätten i hagen, och tar nån tur till dammen och "restaurangen" när det passar.

En ankflock är så lik en grupp Svenska Mallorca-turister som det bara går. 😂 Säger jag, som aldrig varit på Mallis. 😉

måndag 17 juli 2017

Sådder till höstodling

Vi är inne på andra halvåret och ca två månader kvar på växtperioden här i norr (för frosttåliga växter).
Våra försådder till sensommarplanteringen för höstskörden är jättefina och åker ner i jorden i veckan. Det är enbart frosttåliga växter, all kommer kanske inte hinna bli så stora här hos oss i Lappland. Men det som blir, blir gott!

Från övre vänstra hörnet, betor (röda och gula), piplök (Evergreen) och en liten ruta med kummin Rovaniemi som jag beställde från Nordgen. Jag har inte haft värdens tur med att så dom fröna, men jag har fått ihop 15 plantor allt som allt och hoppas ändå på en rimlig chans att få en fin plätt med unik, lappländsk kummin nästa år. Längst till höger översta raden Savoykål, Vertus 2.
Nedre raden, balsamblad, strandkämpar, borstnejlika, kålrot Vigod, Kål White Russian, Kålrot Norsjö.

lördag 8 juli 2017

Knorr på tillvaron

Våra tre supergulliga killar av rasen Linderödssvin har knorr på svansen...på grisen! 💗
Dom får några nya kvadratmeter grön hage att böka upp några gånger i veckan. Och glädjen är påtaglig!👍

Här är vår sida om när vi håller grisar, av Sveriges enda lantras av svin.
http://forsnashemman.blogspot.se/p/linderodsvin.html

Alla kan ju inte ha sommargrisar, som vi har. 😁 Men här lokalt i Vilhelmina finns en fantastisk chark som också har egen uppfödning av just Linderödssvin. Lövnäsgårdens Mathantverk & Djuruppfödning.
Åk gärna förbi och handla av dom på er väg upp mot fjällen här i Vilhelmina.
https://www.facebook.com/L%C3%B6vn%C3%A4sg%C3%A5rdens-Mathantverk-djuruppf%C3%B6dning-315951861946843

Här är tidigare inlägg där vi handlat av dom och ojojoj, så gott! 😋
Kärleksgåva korvhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/05/karleksgava-korv.html
Glada &goda grisarhttp://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/11/glada-och-goda-grisar.html

Och här slutligen en liten 10 sek video med knorrarna i knorrig position!




tisdag 4 juli 2017

Årets första kvanne skördad

Det är alltid lika ljuvligt att stå där med en stor famn doftande kvanne, efter en lång Lappländsk vinter.
Kvannen är vår drottning bland örter. En helt fantastisk växt som omskrivits i våra allra tidigaste sagor som en av våra viktigaste odlade växter och som uppskattade gåvor, kungligheter emellan.

Vi har skrivit en del om kvanne tidigare:
http://forsnashemman.blogspot.se/2015/07/kvanne-orternas-drottning.html
http://forsnashemman.blogspot.se/2017/03/kvannen-var-drottning-i-tradgarden.html
http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/04/kaka-kvanne.html

Här ett inlägg om när jag smaksatt kombucha med kvanne:
http://egenkombucha.blogspot.se/2015/09/vilda-vaxter-i-kombucha.html

Och här våra produkter på Webbutiken. Torkad kvanne har vi i lager och det jag håller i famnen på fotot är det som snart finns som kanderad kvanne.
http://forsnashemman.tictail.com/product/torkad-kvanne
http://forsnashemman.tictail.com/product/kanderad-kvanne





måndag 3 juli 2017

Rätt tid att slakta bockar

Nu är precis rätt tid att slakta bockar!
Dom har fått växa på sig ordentligt under försommarens bete, men dom har ännu inte börjat kissa ner sig inför brunsten!
Dagens bockar var 1 år och 9 månader och vägde 39 och 36 kilo avblodade direkt efter avlivningen. Urtagna vägde slaktkropparna 15 och 14 kg. Alltså en slaktkropp som väger ca 38% av levandevikt.

Sen får vi såklart lägga på allt annat värdefullt. Tunga och hjärta att röka, hjärna till garvning. Horn och skinn till hantverk. Lungor, lever och njure som värdefulla proteiner till Hemmanets övriga köttätande djurslag. Vanligen äter vi levern, men på bockar som genomgått en "dricka sitt eget kiss-säsong"så brukar vi inte äta levern själva. Men det finns många andra djur som uppskattar den. Vi tar också reda på inälvsfettet att koka egen tvål och och även magarna och tarmarna används. Som gödning, alltid uppskattat när man bor på så mager mark som vi gör.

Så nu är alltså en väldigt bra tid att slakta överskottsbockar. För det är ju så, man får alltid övertaliga mansdjur när man har lantbruksdjur. Vi behöver inte lika många bockar som vi har getter. Varje bock kan lätt para alla damer i en normalstor getflock på upp till 10-15 individer. De övriga bockarna är uppskattade som otroligt gott kött! Och samtidigt ger dom plats i bevarandearbetet för att vi ska kunna ha fler värdefulla Lappgetter, alltså damer!


lördag 1 juli 2017

Lappgetkillingarnas horn flagnar

Varje år kommer frågan upp. "Hornen på mina halvstora killingar ser ut som dom flagnar. Yttre lagret ramlar av! Vad händer?"
På bockar och på vita horn kan det synas extra tydligt. Vihkele kollar in i kameran.
Det är ingen fara. Vissa individer går igenom en fas, mellan 3-5 månaders ålder, då detta händer. Efter ett tag är det yttre mjukare lagret bortnött och de inre hårda hornen visar sig. Dom ser ut som vanliga vuxna horn och det verkar inte vara en process som upprepas, utan det är vissa individer som får såna här flagnande horn under "tonårstiden".
På svarta horn och getter, som har mindre horn, syns det inte lika tydligt. Här är Forsnäs Hemmans Vienes.
En del ser man däremot inget alls på. Men de lappgetter som vuxit upp hos oss har blivit fina, friska starka individer, oavsett flagnande horn eller inte! Så oroa dig inte för detta!
En del individer flagnar inte alls på hornen. Här är Gäjka. 


fredag 30 juni 2017

Fröodling Svedjerova

Årets fröodling av den gammaldags sorten Svedjerova är i full blom!
Det här är en del av vårt arbete att fröföröka gammaldags växtsorter. Vi gillar självklart mest olika sorter som är lämpliga i just vårt Lappländska klimat. Och då gärna sorter från föreningen Sesam som lär ut fröodling så att man kan bli självförsörjande. 

2-åriga växter som olika kål och rovor är lite extra trixiga att fröföröka. Men vid det här laget känner vi oss ganska säkra på att vi kan lyckas med detta långsiktigt. Därför kommer vi höra av oss till åldermannen för Rovor och kålrötter i Föreningen Sesam och fråga om vi kan hjälpa till att bevara någon av den mer ovanliga sorterna som föreningen ansvarar för.

Ett tidigare inlägg om Svedjerovorna när dom var skördeklara. http://forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2016/09/svedjerovor.html

måndag 26 juni 2017

Nya genbanker bevarar våra fina Lappgetter

Ett av dagens glädeämnen är att jag (som genbanksansvarig för hela rasen)  får skicka ut 5 nya undertecknade kontrakt med nya genbanker. Alltså privatpersoner som känner engagemang och som framöver ska hjälpa till att bevara våra älskade Lappgetter.💗
Alla Sveriges bevarandevärda gammaldags "Lantraser" och Allmoge-raser bevaras på det här sättet. Så vi är verkligen beroende av människor, runt om i landet, som känner en koppling till vår kulturhistoria och till våra egna, Svenska djurraser. Dessa gamla, väl anpassade djur är också perfekta för självförsörjare, för dom klarar sig på foder man själv kan samla eller odla. Dom behöver inte industrifoder, som dom stackars djur som industrin har framavlat. Dom är också härdiga och friska och fungerar bra när det kommer till att föda och uppfostra sina egna barn.

Jag är verkligen glad för dessa fem nya Lappgets-entusiaster!😃

En extra makalös sak, är att alla dessa bevarande-insatser för alla raser av höns, kor, ankor, kaniner, getter, gäss, svin och annat, som görs i vårt land sköts av ideella föreningar. I vår föreningen "Allmogegeten" är vi ca 15 personer som jobbar (på vår fritid) för att möjliggöra att Lappgetterna Jämtgetterna och Göingegetterna får en framtid. 👍

fredag 23 juni 2017

Midsommarpotatis- gammpären

Vi önskar Glad Midsommar till alla!
Och hos oss i Lappland blir det ju ingen nypotatis än. Men vem behöver det? Vi har en otroligt bra, gammaldags jordkällare under vårt gamla Nybyggarhemman.
Den håller våra potatisar groddfria och i toppskick ända in i slutet av augusti.  Dessa är härligt god Kvikkjokks Mandel. Nu efter veckor av högsommarvärme är det ca 3-4 plusgrader och hög luftfuktighet nere i jordkällaren. Helt perfekt! Termometern på bilden hänger uppe vid taket så där är det 1-2 grader varmare, men nere vid golvet där potatisen ligger, i sina trälårar, är det perfekt klimat för dom att hålla, så att vi har egen god potatis året om.
Det är mandel-pärer som gäller till sillen. Rundpotatis, det folk söderut äter som "nypotatis" med stor stolthet eller stort hål i plånboken, det är ju ett menlöst smakande elände, knappt värt att kallas potatis. Här uppe går dom under namnet "blöt-pären". De kallas till och med "Svinmaten" ibland, för det är det enda dom "dug till". Ingen Lapplänning med självaktning skulle äta sånt till midsommarsillen. När man har dessa ljuvligt goda mandelpotatisar från fjolhösten att bara hämta upp från jordkällaren.


tisdag 20 juni 2017

Stora skördar Saskatoon på gång

Jag är van att skriva om allt som INTE funkar att odla här i kalla Lappland. Så det är ju extra kul att få skriva om en buske som verkligen går bra att odla här! När blomningen ser ut så här, ökar ju förhoppningarna om att vi ska få mångder med saskatoobär i höst. 👍Eller Häggmispel, som denna buske också heter. Den har funnits i Sverige länge och haft en undanskymd plats som "häckväxt". Men den förtjänar så mycket mer. 😊
Den här busken kommer från norra Nordamerika, Kanada, och den tål vårt klimat här i Kalla Nord, utan problem. Den är lättodlad och i vår ätbara trädgård så fyller den sin plats som högbuske/lågt träd. Och hjälper oss bygga skyddade dungar med olika höjdzoner.

Den är dessutom god! 😋 Numera finns också namnsorter, som har utvecklats för att var extra söta.
Vi tycker dock att den vilda varianten är nog så god, den uppskattades av hemlandets ursprungsbefolkning, de olika indianstammar som bodde där. Och vi har planterat många, många buskar runt om på Hemmanet. Den självsår sig också lätt, så med lite idoghet och omsorg om småplantorna får man snabbt nya egna häggmisplar.
Här är ett flera år gammalt blogginlägg som visar hur de mogna bären ser ut, denna klase hängde på en aldeles liten buske, på våra stora, nu uppvuxna buskar kan vi vår uppåt 20 bär per klase!
http://forsnashemman.blogspot.se/2014/07/rosor-och-bar.html



fredag 16 juni 2017

Öronmärker killingar

Den minst roliga dagen som getbonde. Det här man måste göra, och som känns så onödigt. Det blir extra jobbigt.
Det är dags att öronmärka killingarna. Individmärkning är ju absolut en bra idé i djurindustrin, på gårdar som har 40-50 getter eller till och med hundra eller hundratals getter. Då är det inte lätt att känna igen alla små killingar som föds.
Men hos oss genbanker, som oftast bara har 4-5 djur, där vi känner varje get lika bra som våra familjemedlemmar och gullar med varje ny killing som om dom var en bäbis. Vi känner nog inte riktigt att öronmärken är så nödvändiga hos oss. Men myndigheter och lagar gör ingen åtskillnad.
Och nu var det dags.
Yngste sonen fick var med för första gången och tyckte det var en lika vidrig upplevelse som vi vuxna.

Ett par tips för att underlätta:
- Gör märkningen i närheten av flocken. Djurstudier visar att getter blir mer stressade av att inte kunna se sin flock än av smärtsamma ingrepp.
- Göra allt annat innan märkningen, om ni vill kolla klövar, tänder, allmänhälsa och att bollarna sitter där dom ska, så gör allt sånt först. Märkningen är det sista som ska göras för då kan man genast efteråt släppa tillbaks killingen till mamma för att få tröst och bli lugnad.
- Försök behålla ett inre lugn. Getter är superkänsliga för sin skötares mentala status och känner av om man är orolig eller ledsen, precis som hundar gör.
- Vi uppfattar att det är mindre smärtsamt att öronmärka ganska unga killingar, gärna innan 4-5 veckors ålder. Vid ca 2 månaders ålder har öronens brosk blivit hårdare och det verkar som dessa killingar reagerar mer på att märkas.

Dessutom finns inga öronmärken som är bra för getter. Man får ofta problem med infektioner och avslitna märken med sargade öron dom följd. Regeln är att man ska beställa ersättningsmärken av JBV och märka om så fort det bara går, men det finns också möjlighet att söka dispens från detta, om man tycker att getternas öron är för trasiga för att kunna märka om. Vi har skrivit en artikel om detta i ett tidigare nummer av Heidrun (medlemstidningen i Föreningen Allmogegeten). Det är dock en rätt byråkratisk, tidskrävande och potentiellt dyr historia att försöka få dispens.


onsdag 14 juni 2017

Småankorna blir 5 veckor

Dom små ankorna är inte så små längre.
Snabbt växer dom upp och numer spenderar dom dagarna i en liten hage. Men på nätterna är dom fortfarande inomhus för att få lite extra värme.
En bild som visar hur snabbt Blekingeankorna växer.


måndag 12 juni 2017

Högsäsong för odling

Här syns 4 av mina stora glädjeämnen med odlingen. Nu kör vi sista racet på själva vårbruket. De förodlade plantorna ska ut. Det är en av sakerna jag blir glad av. 👍
På bilden syns fina plantor grönkål Westland Winter, som är helt ny hos oss, men ser mycket bra ut. Sen är det några rader av Russian Red, som jag mig glad och stolt för att det är den fjärde omgången egenodlade fröer som växer här. Och vi ser tydligt att den anpassas av att vi odlar eget frö. Dessa plantor är betydligt finare och välväxande än om vi köper fröer av samma sort. Den lilla krukan innehåller de första plantorna vi nånsin fått av rosenlök, från egna bulbiller. Vi har haft rosenlök i 5-6 år, men först förra säsongen blommade dom och gav oss bulbiller att sätta. Det är en särskild glädje varje gång en växt visar sig kunna överleva och föröka sig här uppe hos oss i Kalla Nord! Och eftersom rosenlöken inte växt annat än tillfälligtvis ovanför Mälardalstrakten, så känns det extra kul att få välkomna den andra generationen i Lappland. 💗

Till vänster syns det största glädjeämnen i trädgården just nu. Yngste sonen har beslutat sig för att en del av träningen kan ersättas av trädgårdsarbete. Just här håller han på att djupgräva och kratta i ordning djupbäddarna inför kommande utplanteringar. Jag är inte bara odlare, jag är mamma också, och det här det glädjer båda dom delarna! 😊

måndag 5 juni 2017

Jordskapar-stationen

Vi har ett särskilt ställe på Hemmanet där vi skapar jord. Eller rättare sagt blivande jord. Det ligger väl avvägt, nära större delen av odlingarna, nära snickarboden så att vi kan få el till kompostkvarnen och så är det nära till ena hönsflocken, för dom är viktiga hjälpredor. 😊
På den här bilden ser man nästan hela layouten. Längst bak är den gula kompostkvarnen, och sen ligger en nästan osynlig grushög (0-8mm). Lite närmare börjar själva processen. Den består av att vi häller ut gammalt strö, främst från kaninerna som redan har bearbetat hörester till ganska små bitar och oftast har en del korn och havre som fallit ner och blivit liggande i ströet. Det gillar våra Ölandshöns som snabbt hjälper till att plocka rent all resterande säd och hackar sönder höstrån i ännu mindre bitar.

När dom är klara så ligger det en platta av gammalt kaninströ i en stor platta på marken. Det är ungefär lika delar sågspån, höboss och kaninavföring. Sen drar vi fram kompostkvarnen. Den är dock inte till för att mala grenar, utan vi kör igenom vårt brända biokol som också innehåller brända ben från alla slaktrester vi får här på hemmanet. En omgång genom kompostkvarnen ger oss en lagom finfördelad och väldigt näringsrik blandning som vi lägger ovanpå den tidigare plattan av kaninströet. Och så skyfflar vi en försvarlig mängd grus ovanpå. 👍

Sen börjar vi kratta och skyffla upp allt för att bygga odlingsbäddar. Oftast använder jag en skottkärra, men just här på bilden ska jag bara bära blandningen några meter så här skyfflar jag i den färdiga bladningen i en blå plastback. Genom att kratta och skyffla så blandas allt väl en sista gång och sen blir det till att odla, och som det växer! Ojojoj. 💗

torsdag 1 juni 2017

Mot grillen

Tuppslakt. Vi sparar en hel del "extratuppar" tills nu, när bästa grillsäsongen börjar.
Alldeles färska marinerade tuppbröst på grillen! Smasken.

fredag 26 maj 2017

Sätta potatis

Vi sätter potatis. Bröderna hjälps åt. Foppadojjor är tydligen nutidens skor för unga bönder.
Än så länge har vi satt sorten Kvikkjokks Halvmandel, men vi har 5 andra spännande gammaldags regionala sorter som vi sätter de närmaste dagarna. 
Tidigare inlägg om Kvikkjokks halvmandel

onsdag 24 maj 2017

Råmjölk- frysa och använda

När vår sista goda mjölkget killar varje vår/sommar så passar vi på att möjlka någon/några deciliter extra mjölk den första dagen. Råmjölk, rena livselixiret och SÅ värdefullt om vi nästa säsong har otur under nån killning. 💗Det har ännu inte hänt hos oss att nån killing förlorat sin mamma. Men varje nyfött litet däggdjur behöver råmjölk, helst från sin egen mamma eller i alla fall djurras. Och det är inget större arbete att frysa nån deciliter.
Så vi mjölkar lite extra råmjölk, från en god mjölkget. De unga eller det som ger lite mjölk har inte alls råmjölk till mer än sina egna små.
Råmjölken fryser jag i tärningar. Sen förvaras dom i en kartong i frysen. Lätt att bryta loss en tärning eller två och tina om det skulle behövas vid nästa säsongs killningar. Vi har som sagt aldrig förlorat en get när hon killat. Men nån gång har nån killing verkar lite svag och fått lite extra råmjölk tinat från frysen och uppvärmt till kroppsvärme. Det behövs bara en tärning eller två. Direkt kommer dom igång, som om dom fått raketbränsle i magen.

Just Freja som fick en son igår, hon är en mycket god mjölkerska och kunde också ge oss 4 dl råmjölk att laga efterrätt på, killingdans. SÅ gott tillsammans med krusbärssylt. 😋

tisdag 23 maj 2017

Linderödsgrisarna ska ut i hagen

Idag var det dags att släppa ut våra tre smågrisar (av lantrasen Linderödssvin) i stora hagen. Hittills har dom fått vara i en mindre "träningshage" så dom lär sig hur det funkar med elstängsel.
Grisar är väldigt nyfikna, men lite konservativa. Trots att dörren till lilla hagen nu stått öppen under hela dagen, och "hela vida världen" lockar därute, så vågar sig inte småttingarna ut över tröskeln.
Så brukar det vara. 😊

Men vi vet att imorgon har dom utmanat sina rädslor! 👍 Då ska dom ta tag i att rensa en plätt jord som i juli ska få husera vårt nya växthus.
Mer att läsa om landets enda lantrasgris, Linderödssvinet här.
http://forsnashemman.blogspot.se/p/linderodsvin.html

måndag 22 maj 2017

Palsternacka tills nästa år och ikväll

Vi tar upp tre rader palsternacka som vi sparat över vintern. Den är fullt härdig och faktiskt godare att äta nu på våren än när man skördar den innan frosten.
Dom finaste rötterna återplanteras direkt för att få blomma nu sitt andra år, och ge frö. Vi fick också långt över ett kilo att äta upp nu den närmaste tiden, från dessa tre ynka rader. Just nu kokar vi en kastrull till ren-revbensspjällen som griljeras i ugnen. Som "sallad" blir det blekta blancherade rallarros-skott.
Palsternacka är en otroligt lättodlad rotsak som bara ger och ger. För oss Lapplänningar är den extra härlig att odla just för känslan att gräva upp så fina, väldoftande och goda rötter precis när tjälen har gått ur marken och inte mycket annat finns.

OBS! Använd handskar när du tar upp palsternackan, den är fototoxisk och man kan få utslag om man får växtsaft på huden och sedan är i solljus.

Vår sort för tillfället heter "Halblange Weisse" och kom till oss från Föreningen Sesam.
Men i framtiden är Husmor lite sugen på att försöka få tag på en väldigt ovanlig och udda rysk sort som heter Kral.

fredag 19 maj 2017

Nästnästa års trädgårdsland

Då har vi fixat nästnästa års trädgårdsland, genom en rätt massiv familjeinsats. "Bara" förankringen kvar. Men det får vänta tills imorgon.

onsdag 17 maj 2017

Ank-onga

Då har vi fått vår första kull småankor här på Hemmanet. Eller ank-onga, som det heter här norrut. På syd-svenska heter det ällingar. Men det låter bara konstigt för oss här i Kalla Nord.
Gulliga är dom. Det blev 11st varav 3 gula, som kommer bli helvita som vuxna. Dom är alla av lantrasen Blekingeankor. Den mest ursprungliga ankras vi har här i Sverige och troligen dom som är ättlingar till de vilda gräsänder som vikingarna började avla för att bli allt större i kroppen och som därmed blev tamdjur.

lördag 13 maj 2017

Potatislöken Malvina från Byske

Nu är det vårkänslor, även hos oss här i Lappland. Men det är ändå en månad kvar innan vi kommer plantera potatislöken, Malvina från Skellefteåtrakten.
Vi fick äran att hjälpa till att uppföröka den här potatislöken av åldermannen i föreningen Sesam, där vi medlemmar hjälps åt att bevara gammaldags växter. Potatislök är lite kinkig. Vissa arter trivs bara på vissa ställen. Vi har odlat 3 olika sorter genom åren och en av dom ville inte alls växa här, trots att den absolut funkar perfekt nere i Leksand, där den hör hemma.  Den potatislök som blev allra störst hos oss kom från Skåne? Och Bjurholmslöken från kusten här i våra nordliga breddgrader blir nästan lika stor som den Skånska, men tål lång lagring bättre.

Artikel från en lantbrukstidning om Malvinalöken.
Så visst ville vi hjälpa till att försöka bevara Malvinalöken här från kusten i norr. Vi fick 5 pyttesmå sättlökar, knappt större än ett stort vinbär, Men dom tog sig, och nu har vi 21 fina lökar, betydligt större i storlek än dom vi fick som utsäde, så det verkar som att just Malvinalöken trivs hos oss! Inte en enda av lökarna vi skördade i höstas har "säckat ihop" under vinterförvaringen. Alla är i toppskick nu i maj!
Och vi ska alltså snart plantera allihop inför årets odlingssäsong. Så roligt, så tillfredsställande.
Om 3-4 år kanske vi till och med kan erbjuda utsäde om den är lika framgångsrik hos oss om detta första år verkar tyda på!

Här är artikeln som jag gjorde en bild av ovan:
http://www.lansstyrelsen.se/vasterbotten/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/2006/Norrbruk%20nr%203%202006.pdf

torsdag 11 maj 2017

Vårens kaninungar på Forsnäs Hemman

Vi har tre kullar med kaninungar, totalt 18 ungar, som kan säljas eller hyras ut som sommarkaniner lagom till sommarlovet börjar!
Kullen på mellanbilden, Tsagaanaas, är mest lugna (lite soffpotatis) hon har också tidigare haft riktigt stora kullar, på 8-9 överlevande ungar, så hennes kull lämpar sig mycket bra till blivande avelsdjur och självförsörjning. Anthriskus kull (överst) är nyfikna och framåt, den ljusa blåbrokiga och blåögda killen (längst in i högra hörnet) är dock något svagväxt och säljs enbart till sällskap. Men han är en av de mest sociala och nyfikna individerna i kullen så han skulle bli en perfekt sällskapskanin eller "sommar-kamrat".
Alyssums kull på fem ungar är alla finväxta och framåt! Eftersom det är hennes första kull och vi parade henne tidigt på året, så är vi väldigt nöjda med 5 fina, starka ungar! Alla är starkväxta och passar utmärkt som både sällskap och till avel.
Gosig kaninunge!
Hör av er om ni vill tinga ungar eller komma förbi och träffa kaninungarna!
Vi har också en bur att hyra ut tillsammans med kaninungarna.
Maila på forsnashemman@gmail.com eller facebook: https://www.facebook.com/aj.eriksson.10

tisdag 9 maj 2017

Slaktar ungbockar

Jag hjälpte "grannkärringen" att slakta några ungbockar. Och det "tillmälet" är en komplimang i en värld av allt färre jordnära kärringar som vet hur man föder sin familj. Lisa är toppen! 💗Rejäl och driftig och vartefter ungarna hennes växer så vill hon lära sig allt mer om att tillvarata alla resurser som går från deras djur.
Så vi gjorde en gemensam hemmaslakt så jag kunde visa alla detaljer och tips. Tre ungbockar slaktades igår. Dom var födda i november och det fanns alltså risk för oönskad parning nu. Så det var praktiskt att slakta dom. Helt fantastiskt kött! Det är sånt här killingkött som anses vara det allra bästa i Mellanöstern, det man bjuder på till stora fester, som bröllopsmat. 😊

Vi gick också igenom hur man flår på bästa sätt och hur man hanterar skinnet efteråt. Lisas två söner ska få varsina av skinnen som men matta vid sina sängar. Dom var också väldigt entusiastiska i att hjälpa till under hela slakten. Såna barn ger hopp om framtiden! Tack killarna, ni var dagens höjdpunkt! 👍
Det här är andra gången vi slaktar tillsammans, så den här gången gick vi in på detaljer, som att ta reda på hjärnan för att garva, och gallan för att göra egen galltvål.
Nästa vecka slaktar vi tre getter till hos Lisa, och efter det kommer hon säkert vara van och trygg med alla handgrepp och kunna sköta framtidens slakter på egen hand.





måndag 8 maj 2017

När jorden reder sig

Ett uttryck som ofta återkommer när man ska så frön är att man ska vänta tills "jorden reder sig". Det betyder att jorden ska ha blivit torr och uppvärmt och "mullig" nog att inte fastna på spaden när man gräver. Men hos oss har ingen jord rett sig än. Faktum är att tjälen inte ens har släppt ännu. Det brukar ske kring mitten av maj eller lite senare. Och innan dess är det ingen jord som "reder sig" hos oss här i Lappland.
Nej, jag står INTE i ett dike, det är bara gången mellan mina upphöjda bäddar.  Så här ser det ut så länge tjälen inte släppt.
Hur kan jag veta att tjälen inte har släppt? Tja, mina upphöjda bäddar är ju tinade. Men det ligger en isskorpa ca 15-20 cm under jordytan som hindrar vattnet att dräneras bort, trots att vi bor på en rullstensås.

måndag 24 april 2017

Äggets spindel

Lika fascinerande varje år.

Blekingeankornas ägg visar att det snart blir nya små.

fredag 21 april 2017

Mer om Kvikkjokk Halvmandel

Nu har vi skickat ut många små och en del större paket av sättpotatis av sorten Kvikkjokk Halvmandel kors och tvärs över landet. Därför tänkte jag gå igenom en del extra saker som kan vara bra att veta.
Först denna potatis speciella karaktär, sen lite av erfarenheterna av att odla mandelpotatis i södra Sverige och slutligen lite tips för att få endast några enstaka sättpotatisar att ge så stor skörd som möjligt.

Kvikkjokks halvmandel kallas halvmandel av en särskild orsak. Det är för att den har olika karaktäristik inom själva sorten. Som jag fick det berättat för mig när vi övertog sorten "en del av pärena är liksom lite mer lik rundpotatis i formen, fast ändå mandel, och andra är verkligen långsmala och krokiga". I våra paket så skickade vi självklart hälften av varje, så var rädd om båda typerna!
Nu när vi själva odlat en första ordentlig omgång och också kunnat använda den som matpotatis kan jag konstatera att skillnaderna mellan dom två olika "fenotyperna" är mer djupgående än bara formen. På bilden har jag delat upp dom olika varianterna med den gulskaliga, vitköttiga rundformade typen till vänster och den rödskaliga, gulköttiga och smalkrokiga varianten i högen till höger.

Den rundare varianten har en gultonad skalfärg och ett vitare kött, medan den långsmala krokiga formen har ett rödtonat skal och gulare kött. Båda typerna hör alltså hemma inom Kvikkjokks Halvmandel, dom är grunden till själva namnet på denna gammaldags potatis.

Mandelpotatisen ses verkligen som en unik norrländsk potatissort och många hävdar att den inte alls går att odla söderut.
Erfarenheter av en av de "äldre män" som odlar gamla varianter av Lappländsk mandel, är att det inte brukar funka att odla mandeln söderut, när han gett sättpotatis vidare till släktingar i södra Sverige. Mälardalen. En erfarenhet är att det funkar första året, men när man sen försöker odla igen, från de sättpotatisar som själva är odlade söderut så misslyckas det. Andra säger att det går utmärkt att odla i hela Sverige, men man måste undvika lerjordar, som är vanligare söderut. I så fall kan man försöka odla i odlingslådor med fin mylla eller i de trädgårdsland man lyckats omvandla från tung lera till fin mylla och blandat i mycket sand i.  Man behöver däremot inte odla mandelpotatis i ren sandjord som en del verkar tro, det är inte ens en fördel att odla i sandjordar.Vi får mycket finare mandel i vår fina "mylla", än i vår rena sandjord. 
I brist på bra mylla (vi bor på en rullstensås) så täckodlar vi mandel direkt på gammal vall på rullstensåsen med med ett rejält täcke mögligt ensilage över, sånt vi inte kunnat använda till foder. Det fungerar också jättebra och ger fina och väldigt rena potatisar. 
Slutligen finns det vissa som påstår att smaken förändras till det sämre av att "mandeln" odlas söderut, under längre men mindre ljusstarka säsonger. Det vet vi inte om det stämmer än, vi har ju bara odlat här i Lappland.
Vi vill gärna höra era erfarenheter av att odla vår mandel i söder. Gärna både efter 1-2 år. 

Slutligen, hur kan man få ut maximalt med skörd från bara ett fåtal sättpotatisar? Ja, redan på nybyggartiden här i Lappland förstod man sig på att sättpotatisar skulle inte vara för stora. Små dugde lika bra som stora och gav lika god skörd. Och i så fall kan man ju lika gärna äta upp dom stora och sätta dom små. Ett annat trick som nybyggarna använde sig av (och som funkar lika bra i våra dagar) är att dela en sättpotatis som har groddar i båda ändar. Bara en potatisbit har en grodd, så kommer den bli en full och stor potatisplanta som ger lika bra skörd som en hel potatis. Se längst ner finns ett citat om att dela sättpotatisar från vår favoritbok; Nybyggarnas Dagliga Leverne.
Ett sista tips för att öka skörden. Det är i linje med att dela potatisarna men faktum är att man kan också bryta loss enstaka groddar och plantera dom. I så fall måste man göra det ganska tidigt under säsongen för at  varje grodd ska kunna hinna växa till och ge en full skörd. Men OM man ger dom lite extra tid (någon månad) så får man också verkligen en lika stor skörd från varje grodd på en potatis, som man får från en hel sättpotatis!!! Nästan 1 kg skörd från varje grodd! Och en liten sättpotatis kan ge 6-7 groddar. Så det här är ett supertips för att maximera sin potatis-skörd från ett fåtal potatisar!

Vi har inte skrivit något eget blogginlägg om detta än (men vi har använt det här trixet flera gånger när vi haft väldigt få potatisar att starta med) Så jag länkar till ett jättebra inlägg som jag också tog bilderna ovan från: http://gronarader.se/tradgard/odla-potatis-fran-groddar/

Slutligen bjuder jag på Forsnäs Hemmans tvärsäkra koktips för att mandeln inte ska spricka. 
När man känner med "stickan" att mandeln fortfarande är lite hård i kärnan så tar man av kastrullen, häller av kokvattnet och låter sen potatisen stå i den varma kastrullen ytterligare 5-15 minuter. När man väl hällt bort vattnet så kommer dom inte att spricka, men den kvarvarande värmen "kokar klart" dom helt perfekt.