måndag 26 juni 2017

Nya genbanker bevarar våra fina Lappgetter

Ett av dagens glädeämnen är att jag (som genbanksansvarig för hela rasen)  får skicka ut 5 nya undertecknade kontrakt med nya genbanker. Alltså privatpersoner som känner engagemang och som framöver ska hjälpa till att bevara våra älskade Lappgetter.💗
Alla Sveriges bevarandevärda gammaldags "Lantraser" och Allmoge-raser bevaras på det här sättet. Så vi är verkligen beroende av människor, runt om i landet, som känner en koppling till vår kulturhistoria och till våra egna, Svenska djurraser. Dessa gamla, väl anpassade djur är också perfekta för självförsörjare, för dom klarar sig på foder man själv kan samla eller odla. Dom behöver inte industrifoder, som dom stackars djur som industrin har framavlat. Dom är också härdiga och friska och fungerar bra när det kommer till att föda och uppfostra sina egna barn.

Jag är verkligen glad för dessa fem nya Lappgets-entusiaster!😃

En extra makalös sak, är att alla dessa bevarande-insatser för alla raser av höns, kor, ankor, kaniner, getter, gäss, svin och annat, som görs i vårt land sköts av ideella föreningar. I vår föreningen "Allmogegeten" är vi ca 15 personer som jobbar (på vår fritid) för att möjliggöra att Lappgetterna Jämtgetterna och Göingegetterna får en framtid. 👍

fredag 23 juni 2017

Midsommarpotatis- gammpären

Vi önskar Glad Midsommar till alla!
Och hos oss i Lappland blir det ju ingen nypotatis än. Men vem behöver det? Vi har en otroligt bra, gammaldags jordkällare under vårt gamla Nybyggarhemman.
Den håller våra potatisar groddfria och i toppskick ända in i slutet av augusti.  Dessa är härligt god Kvikkjokks Mandel. Nu efter veckor av högsommarvärme är det ca 3-4 plusgrader och hög luftfuktighet nere i jordkällaren. Helt perfekt! Termometern på bilden hänger uppe vid taket så där är det 1-2 grader varmare, men nere vid golvet där potatisen ligger, i sina trälårar, är det perfekt klimat för dom att hålla, så att vi har egen god potatis året om.
Det är mandel-pärer som gäller till sillen. Rundpotatis, det folk söderut äter som "nypotatis" med stor stolthet eller stort hål i plånboken, det är ju ett menlöst smakande elände, knappt värt att kallas potatis. Här uppe går dom under namnet "blöt-pären". De kallas till och med "Svinmaten" ibland, för det är det enda dom "dug till". Ingen Lapplänning med självaktning skulle äta sånt till midsommarsillen. När man har dessa ljuvligt goda mandelpotatisar från fjolhösten att bara hämta upp från jordkällaren.


tisdag 20 juni 2017

Stora skördar Saskatoon på gång

Jag är van att skriva om allt som INTE funkar att odla här i kalla Lappland. Så det är ju extra kul att få skriva om en buske som verkligen går bra att odla här! När blomningen ser ut så här, ökar ju förhoppningarna om att vi ska få mångder med saskatoobär i höst. 👍Eller Häggmispel, som denna buske också heter. Den har funnits i Sverige länge och haft en undanskymd plats som "häckväxt". Men den förtjänar så mycket mer. 😊
Den här busken kommer från norra Nordamerika, Kanada, och den tål vårt klimat här i Kalla Nord, utan problem. Den är lättodlad och i vår ätbara trädgård så fyller den sin plats som högbuske/lågt träd. Och hjälper oss bygga skyddade dungar med olika höjdzoner.

Den är dessutom god! 😋 Numera finns också namnsorter, som har utvecklats för att var extra söta.
Vi tycker dock att den vilda varianten är nog så god, den uppskattades av hemlandets ursprungsbefolkning, de olika indianstammar som bodde där. Och vi har planterat många, många buskar runt om på Hemmanet. Den självsår sig också lätt, så med lite idoghet och omsorg om småplantorna får man snabbt nya egna häggmisplar.
Här är ett flera år gammalt blogginlägg som visar hur de mogna bären ser ut, denna klase hängde på en aldeles liten buske, på våra stora, nu uppvuxna buskar kan vi vår uppåt 20 bär per klase!
http://forsnashemman.blogspot.se/2014/07/rosor-och-bar.html



fredag 16 juni 2017

Öronmärker killingar

Den minst roliga dagen som getbonde. Det här man måste göra, och som känns så onödigt. Det blir extra jobbigt.
Det är dags att öronmärka killingarna. Individmärkning är ju absolut en bra idé i djurindustrin, på gårdar som har 40-50 getter eller till och med hundra eller hundratals getter. Då är det inte lätt att känna igen alla små killingar som föds.
Men hos oss genbanker, som oftast bara har 4-5 djur, där vi känner varje get lika bra som våra familjemedlemmar och gullar med varje ny killing som om dom var en bäbis. Vi känner nog inte riktigt att öronmärken är så nödvändiga hos oss. Men myndigheter och lagar gör ingen åtskillnad.
Och nu var det dags.
Yngste sonen fick var med för första gången och tyckte det var en lika vidrig upplevelse som vi vuxna.

Ett par tips för att underlätta:
- Gör märkningen i närheten av flocken. Djurstudier visar att getter blir mer stressade av att inte kunna se sin flock än av smärtsamma ingrepp.
- Göra allt annat innan märkningen, om ni vill kolla klövar, tänder, allmänhälsa och att bollarna sitter där dom ska, så gör allt sånt först. Märkningen är det sista som ska göras för då kan man genast efteråt släppa tillbaks killingen till mamma för att få tröst och bli lugnad.
- Försök behålla ett inre lugn. Getter är superkänsliga för sin skötares mentala status och känner av om man är orolig eller ledsen, precis som hundar gör.
- Vi uppfattar att det är mindre smärtsamt att öronmärka ganska unga killingar, gärna innan 4-5 veckors ålder. Vid ca 2 månaders ålder har öronens brosk blivit hårdare och det verkar som dessa killingar reagerar mer på att märkas.

Dessutom finns inga öronmärken som är bra för getter. Man får ofta problem med infektioner och avslitna märken med sargade öron dom följd. Regeln är att man ska beställa ersättningsmärken av JBV och märka om så fort det bara går, men det finns också möjlighet att söka dispens från detta, om man tycker att getternas öron är för trasiga för att kunna märka om. Vi har skrivit en artikel om detta i ett tidigare nummer av Heidrun (medlemstidningen i Föreningen Allmogegeten). Det är dock en rätt byråkratisk, tidskrävande och potentiellt dyr historia att försöka få dispens.


onsdag 14 juni 2017

Småankorna blir 5 veckor

Dom små ankorna är inte så små längre.
Snabbt växer dom upp och numer spenderar dom dagarna i en liten hage. Men på nätterna är dom fortfarande inomhus för att få lite extra värme.
En bild som visar hur snabbt Blekingeankorna växer.


måndag 12 juni 2017

Högsäsong för odling

Här syns 4 av mina stora glädjeämnen med odlingen. Nu kör vi sista racet på själva vårbruket. De förodlade plantorna ska ut. Det är en av sakerna jag blir glad av. 👍
På bilden syns fina plantor grönkål Westland Winter, som är helt ny hos oss, men ser mycket bra ut. Sen är det några rader av Russian Red, som jag mig glad och stolt för att det är den fjärde omgången egenodlade fröer som växer här. Och vi ser tydligt att den anpassas av att vi odlar eget frö. Dessa plantor är betydligt finare och välväxande än om vi köper fröer av samma sort. Den lilla krukan innehåller de första plantorna vi nånsin fått av rosenlök, från egna bulbiller. Vi har haft rosenlök i 5-6 år, men först förra säsongen blommade dom och gav oss bulbiller att sätta. Det är en särskild glädje varje gång en växt visar sig kunna överleva och föröka sig här uppe hos oss i Kalla Nord! Och eftersom rosenlöken inte växt annat än tillfälligtvis ovanför Mälardalstrakten, så känns det extra kul att få välkomna den andra generationen i Lappland. 💗

Till vänster syns det största glädjeämnen i trädgården just nu. Yngste sonen har beslutat sig för att en del av träningen kan ersättas av trädgårdsarbete. Just här håller han på att djupgräva och kratta i ordning djupbäddarna inför kommande utplanteringar. Jag är inte bara odlare, jag är mamma också, och det här det glädjer båda dom delarna! 😊

måndag 5 juni 2017

Jordskapar-stationen

Vi har ett särskilt ställe på Hemmanet där vi skapar jord. Eller rättare sagt blivande jord. Det ligger väl avvägt, nära större delen av odlingarna, nära snickarboden så att vi kan få el till kompostkvarnen och så är det nära till ena hönsflocken, för dom är viktiga hjälpredor. 😊
På den här bilden ser man nästan hela layouten. Längst bak är den gula kompostkvarnen, och sen ligger en nästan osynlig grushög (0-8mm). Lite närmare börjar själva processen. Den består av att vi håller ut gammalt strö, främst från kaninerna som redan har bearbetat hörester till ganska små bitar och oftast har en del korn och havre som fallit ner och blivit liggande i ströet. Det gillar våra Ölandshöns som snabbt hjälper till att plocka rent all resterande säd och hackar sönder höstrån i ännu mindre bitar.

När dom är klara så ligger det en platta av gammalt kaninströ i en stor platta på marken. Det är ungefär lika delar sågspån, höboss och kaninavföring. Sen drar vi fram kompostkvarnen. Den är dock inte till för att mala grenar, utan vi kör igenom vårt brända biokol som också innehåller brända ben från alla slaktrester vi får här på hemmanet. En omgång genom kompostkvarnen ger oss en lagom finfördelad och väldigt näringsrik blandning som vi lägger ovanpå den tidigare plattan av kaninströet. Och så skyfflar vi en försvarlig mängd grus ovanpå. 👍

Sen börjar vi kratta och skyffla upp allt för att bygga odlingsbäddar. Oftast använder jag en skottkärra, men just här på bilden ska jag bara bära blandningen några meter så här skyfflar jag i den färdiga bladningen i en blå plastback. Genom att kratta och skyffla så blandas allt väl en sista gång och sen blir det till att odla, och som det växer! Ojojoj. 💗

torsdag 1 juni 2017

Mot grillen

Tuppslakt. Vi sparar en hel del "extratuppar" tills nu, när bästa grillsäsongen börjar.
Alldeles färska marinerade tuppbröst på grillen! Smasken.

fredag 26 maj 2017

Sätta potatis

Vi sätter potatis. Bröderna hjälps åt. Foppadojjor är tydligen nutidens skor för unga bönder.
Än så länge har vi satt sorten Kvikkjokks Halvmandel, men vi har 5 andra spännande gammaldags regionala sorter som vi sätter de närmaste dagarna. 
Tidigare inlägg om Kvikkjokks halvmandel

onsdag 24 maj 2017

Råmjölk- frysa och använda

När vår sista goda mjölkget killar varje vår/sommar så passar vi på att möjlka någon/några deciliter extra mjölk den första dagen. Råmjölk, rena livselixiret och SÅ värdefullt om vi nästa säsong har otur under nån killning. 💗Det har ännu inte hänt hos oss att nån killing förlorat sin mamma. Men varje nyfött litet däggdjur behöver råmjölk, helst från sin egen mamma eller i alla fall djurras. Och det är inget större arbete att frysa nån deciliter.
Så vi mjölkar lite extra råmjölk, från en god mjölkget. De unga eller det som ger lite mjölk har inte alls råmjölk till mer än sina egna små.
Råmjölken fryser jag i tärningar. Sen förvaras dom i en kartong i frysen. Lätt att bryta loss en tärning eller två och tina om det skulle behövas vid nästa säsongs killningar. Vi har som sagt aldrig förlorat en get när hon killat. Men nån gång har nån killing verkar lite svag och fått lite extra råmjölk tinat från frysen och uppvärmt till kroppsvärme. Det behövs bara en tärning eller två. Direkt kommer dom igång, som om dom fått raketbränsle i magen.

Just Freja som fick en son igår, hon är en mycket god mjölkerska och kunde också ge oss 4 dl råmjölk att laga efterrätt på, killingdans. SÅ gott tillsammans med krusbärssylt. 😋

tisdag 23 maj 2017

Linderödsgrisarna ska ut i hagen

Idag var det dags att släppa ut våra tre smågrisar (av lantrasen Linderödssvin) i stora hagen. Hittills har dom fått vara i en mindre "träningshage" så dom lär sig hur det funkar med elstängsel.
Grisar är väldigt nyfikna, men lite konservativa. Trots att dörren till lilla hagen nu stått öppen under hela dagen, och "hela vida världen" lockar därute, så vågar sig inte småttingarna ut över tröskeln.
Så brukar det vara. 😊

Men vi vet att imorgon har dom utmanat sina rädslor! 👍 Då ska dom ta tag i att rensa en plätt jord som i juli ska få husera vårt nya växthus.
Mer att läsa om landets enda lantrasgris, Linderödssvinet här.
http://forsnashemman.blogspot.se/p/linderodsvin.html

måndag 22 maj 2017

Palsternacka tills nästa år och ikväll

Vi tar upp tre rader palsternacka som vi sparat över vintern. Den är fullt härdig och faktiskt godare att äta nu på våren än när man skördar den innan frosten.
Dom finaste rötterna återplanteras direkt för att få blomma nu sitt andra år, och ge frö. Vi fick också långt över ett kilo att äta upp nu den närmaste tiden, från dessa tre ynka rader. Just nu kokar vi en kastrull till ren-revbensspjällen som griljeras i ugnen. Som "sallad" blir det blekta blancherade rallarros-skott.
Palsternacka är en otroligt lättodlad rotsak som bara ger och ger. För oss Lapplänningar är den extra härlig att odla just för känslan att gräva upp så fina, väldoftande och goda rötter precis när tjälen har gått ur marken och inte mycket annat finns.

OBS! Använd handskar när du tar upp palsternackan, den är fototoxisk och man kan få utslag om man får växtsaft på huden och sedan är i solljus.

Vår sort för tillfället heter "Halblange Weisse" och kom till oss från Föreningen Sesam.
Men i framtiden är Husmor lite sugen på att försöka få tag på en väldigt ovanlig och udda rysk sort som heter Kral.

fredag 19 maj 2017

Nästnästa års trädgårdsland

Då har vi fixat nästnästa års trädgårdsland, genom en rätt massiv familjeinsats. "Bara" förankringen kvar. Men det får vänta tills imorgon.

onsdag 17 maj 2017

Ank-onga

Då har vi fått vår första kull småankor här på Hemmanet. Eller ank-onga, som det heter här norrut. På syd-svenska heter det ällingar. Men det låter bara konstigt för oss här i Kalla Nord.
Gulliga är dom. Det blev 11st varav 3 gula, som kommer bli helvita som vuxna. Dom är alla av lantrasen Blekingeankor. Den mest ursprungliga ankras vi har här i Sverige och troligen dom som är ättlingar till de vilda gräsänder som vikingarna började avla för att bli allt större i kroppen och som därmed blev tamdjur.

lördag 13 maj 2017

Potatislöken Malvina från Byske

Nu är det vårkänslor, även hos oss här i Lappland. Men det är ändå en månad kvar innan vi kommer plantera potatislöken, Malvina från Skellefteåtrakten.
Vi fick äran att hjälpa till att uppföröka den här potatislöken av åldermannen i föreningen Sesam, där vi medlemmar hjälps åt att bevara gammaldags växter. Potatislök är lite kinkig. Vissa arter trivs bara på vissa ställen. Vi har odlat 3 olika sorter genom åren och en av dom ville inte alls växa här, trots att den absolut funkar perfekt nere i Leksand, där den hör hemma.  Den potatislök som blev allra störst hos oss kom från Skåne? Och Bjurholmslöken från kusten här i våra nordliga breddgrader blir nästan lika stor som den Skånska, men tål lång lagring bättre.

Artikel från en lantbrukstidning om Malvinalöken.
Så visst ville vi hjälpa till att försöka bevara Malvinalöken här från kusten i norr. Vi fick 5 pyttesmå sättlökar, knappt större än ett stort vinbär, Men dom tog sig, och nu har vi 21 fina lökar, betydligt större i storlek än dom vi fick som utsäde, så det verkar som att just Malvinalöken trivs hos oss! Inte en enda av lökarna vi skördade i höstas har "säckat ihop" under vinterförvaringen. Alla är i toppskick nu i maj!
Och vi ska alltså snart plantera allihop inför årets odlingssäsong. Så roligt, så tillfredsställande.
Om 3-4 år kanske vi till och med kan erbjuda utsäde om den är lika framgångsrik hos oss om detta första år verkar tyda på!

Här är artikeln som jag gjorde en bild av ovan:
http://www.lansstyrelsen.se/vasterbotten/SiteCollectionDocuments/Sv/Publikationer/2006/Norrbruk%20nr%203%202006.pdf

torsdag 11 maj 2017

Vårens kaninungar på Forsnäs Hemman

Vi har tre kullar med kaninungar, totalt 18 ungar, som kan säljas eller hyras ut som sommarkaniner lagom till sommarlovet börjar!

Kullen på mellanbilden, Tsagaanaas, är mest lugna (lite soffpotatis) hon har också tidigare haft riktigt stora kullar, på 8-9 överlevande ungar, så hennes kull lämpar sig mycket bra till blivande avelsdjur och självförsörjning. Anthriskus kull (överst) är nyfikna och framåt, den ljusa blåbrokiga och blåögda killen (längst in i högra hörnet) är dock något svagväxt och säljs enbart till sällskap. Men han är en av de mest sociala och nyfikna individerna i kullen så han skulle bli en perfekt sällskapskanin eller "sommar-kamrat".
Alyssums kull på fem ungar är alla finväxta och framåt! Eftersom det är hennes första kull och vi parade henne tidigt på året, så är vi väldigt nöjda med 5 fina, starka ungar! Alla är starkväxta och passar utmärkt som både sällskap och till avel.
Gosig kaninunge!
Hör av er om ni vill tinga ungar eller komma förbi och träffa kaninungarna!
Vi har också en bur att hyra ut tillsammans med kaninungarna.
Maila på forsnashemman@gmail.com eller facebook: https://www.facebook.com/aj.eriksson.10

tisdag 9 maj 2017

Slaktar ungbockar

Jag hjälpte "grannkärringen" att slakta några ungbockar. Och det "tillmälet" är en komplimang i en värld av allt färre jordnära kärringar som vet hur man föder sin familj. Lisa är toppen! 💗Rejäl och driftig och vartefter ungarna hennes växer så vill hon lära sig allt mer om att tillvarata alla resurser som går från deras djur.
Så vi gjorde en gemensam hemmaslakt så jag kunde visa alla detaljer och tips. Tre ungbockar slaktades igår. Dom var födda i november och det fanns alltså risk för oönskad parning nu. Så det var praktiskt att slakta dom. Helt fantastiskt kött! Det är sånt här killingkött som anses vara det allra bästa i Mellanöstern, det man bjuder på till stora fester, som bröllopsmat. 😊

Vi gick också igenom hur man flår på bästa sätt och hur man hanterar skinnet efteråt. Lisas två söner ska få varsina av skinnen som men matta vid sina sängar. Dom var också väldigt entusiastiska i att hjälpa till under hela slakten. Såna barn ger hopp om framtiden! Tack killarna, ni var dagens höjdpunkt! 👍
Det här är andra gången vi slaktar tillsammans, så den här gången gick vi in på detaljer, som att ta reda på hjärnan för att garva, och gallan för att göra egen galltvål.
Nästa vecka slaktar vi tre getter till hos Lisa, och efter det kommer hon säkert vara van och trygg med alla handgrepp och kunna sköta framtidens slakter på egen hand.





måndag 8 maj 2017

När jorden reder sig

Ett uttryck som ofta återkommer när man ska så frön är att man ska vänta tills "jorden reder sig". Det betyder att jorden ska ha blivit torr och uppvärmt och "mullig" nog att inte fastna på spaden när man gräver. Men hos oss har ingen jord rett sig än. Faktum är att tjälen inte ens har släppt ännu. Det brukar ske kring mitten av maj eller lite senare. Och innan dess är det ingen jord som "reder sig" hos oss här i Lappland.
Nej, jag står INTE i ett dike, det är bara gången mellan mina upphöjda bäddar.  Så här ser det ut så länge tjälen inte släppt.
Hur kan jag veta att tjälen inte har släppt? Tja, mina upphöjda bäddar är ju tinade. Men det ligger en isskorpa ca 15-20 cm under jordytan som hindrar vattnet att dräneras bort, trots att vi bor på en rullstensås.

måndag 24 april 2017

Äggets spindel

Lika fascinerande varje år.

Blekingeankornas ägg visar att det snart blir nya små.

fredag 21 april 2017

Mer om Kvikkjokk Halvmandel

Nu har vi skickat ut många små och en del större paket av sättpotatis av sorten Kvikkjokk Halvmandel kors och tvärs över landet. Därför tänkte jag gå igenom en del extra saker som kan vara bra att veta.
Först denna potatis speciella karaktär, sen lite av erfarenheterna av att odla mandelpotatis i södra Sverige och slutligen lite tips för att få endast några enstaka sättpotatisar att ge så stor skörd som möjligt.

Kvikkjokks halvmandel kallas halvmandel av en särskild orsak. Det är för att den har olika karaktäristik inom själva sorten. Som jag fick det berättat för mig när vi övertog sorten "en del av pärena är liksom lite mer lik rundpotatis i formen, fast ändå mandel, och andra är verkligen långsmala och krokiga". I våra paket så skickade vi självklart hälften av varje, så var rädd om båda typerna!
Nu när vi själva odlat en första ordentlig omgång och också kunnat använda den som matpotatis kan jag konstatera att skillnaderna mellan dom två olika "fenotyperna" är mer djupgående än bara formen. På bilden har jag delat upp dom olika varianterna med den gulskaliga, vitköttiga rundformade typen till vänster och den rödskaliga, gulköttiga och smalkrokiga varianten i högen till höger.

Den rundare varianten har en gultonad skalfärg och ett vitare kött, medan den långsmala krokiga formen har ett rödtonat skal och gulare kött. Båda typerna hör alltså hemma inom Kvikkjokks Halvmandel, dom är grunden till själva namnet på denna gammaldags potatis.

Mandelpotatisen ses verkligen som en unik norrländsk potatissort och många hävdar att den inte alls går att odla söderut.
Erfarenheter av en av de "äldre män" som odlar gamla varianter av Lappländsk mandel, är att det inte brukar funka att odla mandeln söderut, när han gett sättpotatis vidare till släktingar i södra Sverige. Mälardalen. En erfarenhet är att det funkar första året, men när man sen försöker odla igen, från de sättpotatisar som själva är odlade söderut så misslyckas det. Andra säger att det går utmärkt att odla i hela Sverige, men man måste undvika lerjordar, som är vanligare söderut. I så fall kan man försöka odla i odlingslådor med fin mylla eller i de trädgårdsland man lyckats omvandla från tung lera till fin mylla och blandat i mycket sand i.  Man behöver däremot inte odla mandelpotatis i ren sandjord som en del verkar tro, det är inte ens en fördel att odla i sandjordar.Vi får mycket finare mandel i vår fina "mylla", än i vår rena sandjord. 
I brist på bra mylla (vi bor på en rullstensås) så täckodlar vi mandel direkt på gammal vall på rullstensåsen med med ett rejält täcke mögligt ensilage över, sånt vi inte kunnat använda till foder. Det fungerar också jättebra och ger fina och väldigt rena potatisar. 
Slutligen finns det vissa som påstår att smaken förändras till det sämre av att "mandeln" odlas söderut, under längre men mindre ljusstarka säsonger. Det vet vi inte om det stämmer än, vi har ju bara odlat här i Lappland.
Vi vill gärna höra era erfarenheter av att odla vår mandel i söder. Gärna både efter 1-2 år. 

Slutligen, hur kan man få ut maximalt med skörd från bara ett fåtal sättpotatisar? Ja, redan på nybyggartiden här i Lappland förstod man sig på att sättpotatisar skulle inte vara för stora. Små dugde lika bra som stora och gav lika god skörd. Och i så fall kan man ju lika gärna äta upp dom stora och sätta dom små. Ett annat trick som nybyggarna använde sig av (och som funkar lika bra i våra dagar) är att dela en sättpotatis som har groddar i båda ändar. Bara en potatisbit har en grodd, så kommer den bli en full och stor potatisplanta som ger lika bra skörd som en hel potatis. Se längst ner finns ett citat om att dela sättpotatisar från vår favoritbok; Nybyggarnas Dagliga Leverne.
Ett sista tips för att öka skörden. Det är i linje med att dela potatisarna men faktum är att man kan också bryta loss enstaka groddar och plantera dom. I så fall måste man göra det ganska tidigt under säsongen för at  varje grodd ska kunna hinna växa till och ge en full skörd. Men OM man ger dom lite extra tid (någon månad) så får man också verkligen en lika stor skörd från varje grodd på en potatis, som man får från en hel sättpotatis!!! Nästan 1 kg skörd från varje grodd! Och en liten sättpotatis kan ge 6-7 groddar. Så det här är ett supertips för att maximera sin potatis-skörd från ett fåtal potatisar!

Vi har inte skrivit något eget blogginlägg om detta än (men vi har använt det här trixet flera gånger när vi haft väldigt få potatisar att starta med) Så jag länkar till ett jättebra inlägg som jag också tog bilderna ovan från: http://gronarader.se/tradgard/odla-potatis-fran-groddar/

Slutligen bjuder jag på Forsnäs Hemmans tvärsäkra koktips för att mandeln inte ska spricka. 
När man känner med "stickan" att mandeln fortfarande är lite hård i kärnan så tar man av kastrullen, häller av kokvattnet och låter sen potatisen stå i den varma kastrullen ytterligare 5-15 minuter. När man väl hällt bort vattnet så kommer dom inte att spricka, men den kvarvarande värmen "kokar klart" dom helt perfekt. 

tisdag 11 april 2017

Skitskyffling i Påsktider

Dags för ett till inlägg för att tydliggöra vårt nästintill vardagliga skyfflande av diverse skit. Det går ju inte att ta skitskyfflings-paus bara för att det råkar vara påskvecka! Eller ens full snöstorm med hagel, som idag.
Dagen bjöd på påsk-relaterad skit, det var alltså hönsskit som skyfflades. Finfin gödsel och väldigt uppskattat i våra odlingar.

Tidigare inlägg om skitskyffling:
forsnashemman.blogspot.se/2016/11/skyffla-skit.html
forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/01/kaninpluttar-i-mangd.html



fredag 7 april 2017

Linet är mittemellan blomning och tråd

Här är jag med hela förra årets linskörd av den gammaldags sorten Hudiksvalls lin. Det ser inte mycket ut, men det här är ungefär vad vi brukar odla varje år. Knappast några linfält, men en bädd eller två i trädgården, för att få njuta av linets vackra blå blommor, och för att få lite eget lin att röta, bereda och spinna.
Tidigare år har jag ibland redan börjat röta linet nu i april. Snöröta det. Men eftersom denna gamla sort är extra spröd och finlemmad så vill jag ha bättre kontroll på processen och kommer vänta in i maj, precis när snön smält och det börjar bli lite värme men innan gräset börjar växa. Jag har också sparat förförra årets skörd av en modern linsort, så nu ska jag röta dom samtidigt och bearbeta och spinna dom parallellt för att kunna avgöra om det är någon kvalitetsskillnad. Kanske är det denna vackra gamla sort som vi nu kallar Hudiksvalls lin, som ligger bakom Hälsinglands tidigare rykte som en producent av lin av extremt hög kvalitet.

Bara lite söderut hinner man ofta röta linet redan den hösten man skördat det, men hos oss blir det snabbt snö på marken så fort vi skördat vårt lin. Så här i Lappland måste vi torka och förvara det över vintern för att sen snöröta det på våren eller landröta/vattenröta den nästa barmarkssäsong.

Lappland ligger långt norr om nordgränsen för traditionell linodling. Här var vår främsta spånadsväxt under nybyggartiden istället Hampa. Så den största utmaningen för oss kommer nog alltid att vara att hinna få moget utsäde från linet. I år hade vi en konstig, varmtorr höst och många av våra grödor hade svårt att förstå att det var dags att avmogna. Även linet blev mindre moget, trots längre växtsäsong än tidigare år. Men vi fick ändå lika mycket utsäde av detta lin som den mängd linfrö vi satte i våras.

Överlag en lyckad första säsong med Hudiksvalls lin, alltså. Och vi ser verkligen fram mot kommande säsong. Om ca en månad ska linet sås!

Tidigare inlägg om vårt lin:
forsnashemman.blogspot.se/2016/07/linets-bla-blommor.html
forsnashemman.blogspot.se/2016/06/odlings-kick-off.html
forsnashemman.blogspot.se/2016/08/mognad-och-fron.html



onsdag 5 april 2017

Kaninungar

Våra tre kullar med kaninungar närmar sig 3 veckors ålder. Än är dom inte redo att komma ut ur boet, men nu kan vi i alla fall glutta in genom bolådans öppning och så se lite-lite granna av gullepluttarna!
Eftersom vi låter dom sköta allt helt själva så har vi inte ens koll på hur många ungar dom fått än, det får vi helt enkelt se när dom börjar skutta ut i buren om nån vecka eller två. Men vi tycker oss kunna räkna till minst 5 i varje bo, och det är troligt för Gotlandskaninerna får i snitt 7 ungar per kull och flera av våra har fått både 8 och ibland 9 ungar.

tisdag 4 april 2017

Sättpotatisar finns!

Då lägger vi upp potatisen för att brästa, grodda. Mycket fin potatis har vi och därför kan vi erbjuda lite utsäde till intresserade. Det är en väldigt gammal mandelsort från Lappland som heter Kvikkjokks Halvmandel.
Sorten har odlats i Kvikkjokksområdet så länge att minnet är att dom kom hit med dom första nybyggarna. Vi fick tag på den från en äldre man som blev mycket glad när han hörde talas om en familj i Lappland som var intresserad av att hålla hans gamla potatissorter vid liv. Han har varit mycket rädd dom men ingen i hans familj är intresserad av att fortsätta odla. Vi blev väldigt glada och Kvikkjocks halvmandel har denna vinter varit vår "vardagspotatis". Vi har odlat den är i Vilhelmina i fjällnära Lappland under 2 år och den är väldigt fin och god och ger mycket bra skörd.
Vi har så mycket kvar att vi nu kan erbjuda sättpotatis. Troligen både till alla medlemmar i föreningen Sesam som är intresserade, och kanske också till en del andra. Vi packar 6 fina sättpotatisar i en äggkartong och skickar som skrymmande brev på 250gr porto. Hör av er så får ni swishnummer eller kontonummer att betala in portot till. Dessa "6 -pack" ges alltså bort gratis, till folk som känner att dom kan och verkligen vill försöka hjälpa till att bevara Kvikkjokks Halvmandel.
Möjligen kan vi till och med skicka iväg ett par större pack på 1-2 kilo till hågade odlare. Hör av er så kolla vi läget.

Erfarenheter av en annan av de "äldre män" som odlar gamla varianter av Lappländsk mandel, är att det inte brukar funka att odla mandeln söderut. Så vi skickar helst till mer nordliga odlare i första hand. Bor du över 62-breddgraden, norr om Sundsvall ungefär, gärna ännu mer norrut, så har du bästachans att klara av att odla vår mandel.

Slutligen ett kort citat från våra förfäder här i Vilhelminas fjälltrakter. Det är ett utdrag från vår favoritbok "Nybyggares Dagliga Leverne" om en nybyggarfamilj i Dåres (Dorris) under 1830-talet.
Just här har husbonden Gustaf Arvidsson kommit hem från grannbyn (Strömnäs som ligger 3 mil bort!!!) med dom allra första sättpotatisarna som deras nybygge ska odla. Det är vår i senare hälften av april.

"Där hemma gjorde han tre långa, men smala lådor, och i dessa fyllde han den potatisen, som han hade i säcken och ställde upp lådorna på översta hyllan under taket, så att potatisen där skulle få brästa, gro, så att det kanske komma fram ejälar, broddar, ur varje potatis".

Här är forsättning på detta inlägg; Kvikkjokks halvmandet del 2. 
http://forsnashemman.blogspot.se/2017/04/mer-om-kvikkjokk-halvmandel.html

Tidigare inlägg om våra potatisar:
forsnashemmanvardagsliv.blogspot.se/2017/02/go-maten.html
forsnashemman.blogspot.se/2015/10/lycklig-for-smulor.html

Jag har också hittat två andra odlare som nämner en "halvmandel". Mycket spännande, men jag har ännu inte koll på om det kan röra sig om samma potatis:
trollhestar.blogspot.se/2010/09/potatislycka.html
strutz.webblogg.se/2008/september/tre-faror.html

måndag 3 april 2017

En liten Lappgetstjej

Här är Gäjka (Som betyder "hon som glittar" på sydsamiska), också namnet på en av våra fjällorter i Vilhelmina kommun, vackra Dikanäs.
Hon är en riktig liten skutta-runt-get som alltid är precis framför benen på en.
Snubbelvarning! 😄

fredag 31 mars 2017

Vintersådder

Det här är väl en bra dag att skriva lite om våra vintersådder. Idag skiljer det upp till 30 grader Celsius mellan de södra och norra delarna av landet. Det är upp till +20C där nere i söder och ca -10C på vissa ställen här i Lapplands fjällnära trakter. Och fröer som mår bra av att köldbehandlas lite burdust, eller sådant som skulle kunnat höstsås, det kan jag sätta ett par tråg av nu.
Man tar gamla bärlådor som ibland går att få tag på om dom är mer eller mindre trasiga, det går ändå bra att odla i dom. Jättepraktiskt. Jag grundar med 2 ark tidningspapper för att hålla jorden på plats och sen i med jord. Sen sår man, vattnar och skyfflar över snö. Sen vartefter det tinar så skyfflar man mer snö ett par gånger. Tills det verkligen är full vår. Här är det oftast nån gång i mitten av maj. Då får lådorna ligga fritt och gro.
Mest sår jag örter, en del blommor och perenner på det här sättet. När det kommer till ätbarheter så måste det mesta som höstsås sås på rätt plats i landet, då det är rötter och inte tål att flyttas. Det gäller morötter, palsternacka och haverot. Men dill, sallad och inte minst persilja sår jag så här*. Särskilt persiljan som är så seg att gro, den mår mcyekt bra av lite vårvinter-behandling. Och sen har man massor av små plantor som kan sättas ut precis där man vill och som är jättebra att "fylla ut" hålrum med.
Detta är alltså trädgårdsarbetet i Lappland, under sista dagen i mars!

*Ett ordspråk om den frustration man kan känna när man väntar på att persiljan ska gro är att "Persilja ska fram och tillbaka till helvetet 7 gånger, innan den kan gro"!

tisdag 28 mars 2017

Att könsbestämma gäss

Det är trixigt att se på gäss vilka som är honor och hanar. Ankor går det att höra på deras läte redan vid 6-7 veckors ålder. Tuppar syns det rätt tydligt på i samma ålder. Men gäss? Och inte blir det lättare av att en del dominanta honor tar på sig en "manlig" roll och att en underlägsen hane ofta beter sig väldigt mycket som en hona.
Så jag har lärt mig kloakbestämma. Det är inte särskilt krångligt, men det kan behövas en del träning. Det GÅR att göra detta redan på nykläckta, men jag tycker dom är för känsliga då och brukar vänta tills dom är 3-4 veckor. Då är snoppen bara en liten tagg på ena sidan av den utvrängda kloaken, lätt att missa! Men OM den finns där, då kan man vara säker. Sätt en blå fotring så kan man hålla koll på killarna.
Sen gör jag om allt igen vid ca 2-3 månaders ålder. Då är snoppen tydligare och jag hittar ofta nån hane till i den gruppen som det inte syntes på vid första könsbestämningen. Sen gör jag alltid en könsbestämning igen när jag säljer. För att vara helt säker på vad jag skickar iväg. Då syns det ofta ser hur en vuxen, könsmogen gåshane ser ut. Det är verkligen annorlunda mot däggdjur. Det är en taggig spiralformad sak. Och den går INTE att missa.
Extra tips:
-Använda smidigt handskar med bra friktion för att lätt kunna sträcka/trycka kloaken på ett sånt sätt att innehållet "poppar" ut.
- Var väldigt noga med att hålla fast vingarna så att inte gåsen flaxar vilt och gör illa sig.
- Det är också praktiskt att hålla fast gåsens hals under din arm, så får man mer kontroll på situationen. Se helbilden.
- Vidare bra att tänka på att man ska ha ett fast grepp kring stjärtens bas (fjädrarna) och böja det bakåt neråt (som på helbilden). På så sätt öppnar sig kloaken lättare.
Närbild av den så kallade "Snäckan" eller gåshanens penis. 



söndag 26 mars 2017

Årets första Lappgets-killingar

Så presenterar sig säsongens förstfödda supergulliga killingar. En tjej som heter Vïenes (Vänlig på sydsamiska) och hennes bror som heter Vihkele (Viktig).  Den grå killingen är tjejen.
Dom är 12 dagar gamla idag. På bilden var dom 4 dagar. Det har tagit lite tid att få dom samiska namnen "godkända" av äldste sonen som är den i familjen som studerat sydsamiska och har lite koll. 
Mamma Forsnäs Hemmans Voelpe (kompis). Pappa är Forsnäs Hemmans Klovse (Helvit). 

fredag 24 mars 2017

Kvannen, vår drottning i trädgården

Jag älskar kvanne. På "rikssvenska" kallas den ofta angelica. Men det är egentligen bäst att kalla den kvanne för den kan inte ens odlas söderut och smaka lika FANTASTiskt som den gör här i Lappland där den hör hemma.
En ljuvlig kvanneplanta med en av de klotrunda blomknopparna på väg att slå ut
Kvanne har varit Lapplands kraftört sen forntiden. De tidigaste texter vi har nämner hur kungar gav drottningar kvannestjälkar som gåvor. Dom allra första trädgårdsodlingarna som finns beskrivna var "kvann-gårdar" här i Kalla Nord, för man hägnade in kvannelanden med stenmurar för att skydda dessa otroligt värdefulla plantor!
Vi har jobbat många år för att bygga upp våra egna kvann-gårdar. Först gäller det att få tag på ÄKTA fröer. Inte någon trädgårds-sort. Istället har jag har rest runt till olika vilda växtplatser för äkta fjällkvanne och hämtat en fröblomma eller två, men aldrig utarmat. En sån "synd" skulle jag aldrig tänka mig att kunna göra.
Sen behöver vi prova vart på vår gård som kvanne trivs bäst. Vi har vildväxande kvanne alldeles i närheten av huset, på Hemmanets utmarker, så själva naturen har gett oss bra "råd" om hur vi ska odla vår kvanne. Sen har jag förökat beståndet och fått plantorna att växa till. Det har också tagit ett par år.
I lokaltidningen visade jag upp vår fina kvanne
Nu i vår gror vår första riktiga egna "Kvann-gård" upp. Det känns så fantastiskt, jag är en länk av en lång kedja av Lappländska odlare av denna allra mest värdefulla hälso-ört.
Vår fina burk som vi alltid har vinterns förråd av torkad kvanne i
Vad vi har lärt oss av våra samiska vänner är att man använder kvannen genom att skiva och torka bitar av förstaårsplantans bladstjälkar. Sen tuggar man några bitar per dag under vintern och våren, för att hålla immunförsvaret uppe under den mörka årstiden.
En dagsdos torkad kvanne
När man öppnar burken är doften helt makalös. Och när man börjar tugga på kvannen så märker man direkt att det inte är någon vanlig ört det handlar om! Det pirrar i munnen! Och det finns enligt många studier väldigt verksamma och nyttiga ämnen i kvannen, så säkert hade våra förfäder rätt när dom prisade kvannen så högt.

Vi har torkad kvanne till salu i vår webshop. En påse räcker absolut till en person under resten av våren. http://forsnashemman.tictail.com/product/torkad-kvanne

Ett tidigare inlägg vi skrivit om vår kvanne här:
http://forsnashemman.blogspot.se/2015/07/kvanne-orternas-drottning.html

tisdag 21 mars 2017

Chiliodling i toppskick

Vi har odlat egen chili länge. Det var nog en av de första växter jag började ta eget frö av. Men som med de flesta saker så har jag blivit mer och mer restriktiv med vad jag odlar, det är ingen idé att lägga tid och kraft på sånt som inte funkar i Lappland.
Så de senaste 5-6 åren har jag odlat samma tre sorter, och tagit nya frön varje år. Nån gång har jag försökt övervintra en del plantor, men vi har torr luft och kompakt mörker här i Lappland under vintrarna och det har inte lyckats.
Men nu i vinter har något hänt. Inte bara har alla mina chiliplantor överlevt, dom har burit frukt under vintern (men inte blommat) och nu i februari så sätter dom in en högre växel! Dom är jättestora och fina och jag har bara rensat bort lite enstaka blad. Och dom blommar! I mars!!!😁
Min absoluta favoritsort, den på bilden (Sibirisk Huspeppar) har till och med hunnit utveckla årets första nya chilifrukter. I handen har jag alltså en mars-skörd från en enda chiliplanta, och då lämnade jag ändå kvar 8 frukter som inte var helt röda.

Om nån månad planterar jag om, i mycket större krukor, och strax efter det kan jag nog börja ta ut dom på bron under varma dagar. För även om det ligger drivor av snö kvar in i maj, så trivs chilin ute bara det blir över +15C i solen. Det ska bli så spännande att se hur mina 2-års chilis utvecklas.
Med den enorma skörd jag drömmer om kommer det bli frön över att dela nästa år, och det är verkligen tre väl testade sorter som passar här i Kalla Nord.

Här är ett tidigare inlägg om vår chiliodling. Fortfarande samma tre sorter nu som då.
http://forsnashemmanshantverk.blogspot.se/2013/01/egen-chili.html


måndag 20 mars 2017

Vårsysslor i Lappland

Det är vårvinter här och en del klassiska sysslor står på tapeten. Även om resten av landet tycks skrika ut att det är vår med bilder på blåsippor och huggormar, så är detta perioden då vi här i Kalla Nord har som allra mest snö. Över en meter just nu. Så det finns att göra!
Söndagens syssla var att skotta fram gåshuset, dom har nu börjar lägga ägg och vi vill gärna att dom därför flyttar från sitt vinterboende till det mer ombonade gåshuset med två ruvbås i. Huset hade dock en meter snö framför öppningen, den var helt dold. Men här på kortet har vi precis skottat bort drivan. Och sonen håller på att skotta bort de ca 6 dm snö som låg på taken.

Tidigare år har vi påpekat Lapplands särskilda vårvintriga arbetsuppgifter genom dessa två blogginlägg:
Att ta bort snögardinerna till djurens fönster: http://forsnashemman.blogspot.se/2014/02/snogardiner.html

Att trampa snöstigar i gethagarna: http://forsnashemman.blogspot.se/2016/03/snostigar-till-lappgetterna.html

torsdag 16 mars 2017

Modest frököp

Årets fröer inhandlade!😂
Och förra året köpte vi inga alls.
Så blir det när man är medlem i föreningen Sesam som lär ut fröodling så att man kan bli självförsörjande. Och dom första åren blev det många fröer köpta, sen var det några år då man mer medvetet började prova sig fram till lämpliga sorter för just vårt Lappländska klimat. Och då gärna sorter från just Sesam och som kommer från vår region. Sockerärten Arvidsjaur, potatislöken Malvina från Byske, bondbönan Lappland, Lantråg från Norrbotten och många många fler roliga sorters lokala kulturhistoriska växter.
Sen börjar man kunna odla fröer, och har lärt sig vilka växter som funkar hos oss. Då sjunker ju behovet av att köpa fröer drastiskt. Frökatalogerna som förr var några av de mest spännande saker man kunde få i brevlådan, dom är inte alls lika tidsslukande nuförtiden. Nu går tiden istället åt att rensa egna fröer, vika frökuvert enligt Linnes metod och att faktiskt odla. För oss här i Kalla Nord innebär det till stor del att också skapa den jord vi ska odla på, vi bor på ett glacifluvialstråk, alltså en rullstensås, med sten, och sand och mjälla. Men ingen matjord.
Men några enstaka sorters fröer tar vi in ibland. Morötter är svårt att överhuvudtaget få ihop några regionala eller ens Svenska, så det är lite roligare att prova att odla en gul morot som inte alls finns att köpa i handeln idag.
Och vem kan säga nej till att odla kummin från Rovaniemi?😊

tisdag 21 februari 2017

Killningstid för Lappgetterna

Då går vi in i killningstiden. Snittid för getters dräktighet är 148-150 dagar och vi märker alltid ut en klammer från en vecka före.
Sen brunstar oftast inte alla getter samtidigt utan med ca 16 dagars mellanrum. Så vi räknar med småttingar från idag och ca en månad framåt.
Men under denna tid tar vi oss flera extra turer
förbi getstallet varje dag för att hålla kolla lite extra noggrant.
Familjen killing-gosar för 3 år sedan
Snart! oh, så roligt det ska bli! =)